Sibynophis bistrigatus
| Sibynophis bistrigatus Status i världen: Kunskapsbrist[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Snokar Colubridae |
| Släkte | Sibynophis |
| Art | Sibynophis bistrigatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sibynophis bistrigatus | |
| Auktor | (Günther, 1868) |
| Synonymer | |
|
Polyodontophis bistrigatus BOULENGER 1890[2] Ablabes bistrigatus GÜNTHER 1868[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Sibynophis bistrigatus[3] är en ormart som beskrevs av Günther 1868. Sibynophis bistrigatus ingår i släktet Sibynophis och familjen snokar.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Denna orm förekommer i centrala och södra Myanmar samt på Nikobarerna som tillhör Indien. Exemplar hittades i torra skogar.[1] Honor lägger ägg.[5]
Några individer upptäcktes i skyddszoner. Det är inte känt hur bra anpassningsförmåga ormen har. IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.[1]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] 2012 Sibynophis bistrigatus . Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Boulenger, George A. (1890) The Fauna of British India, Including Ceylon and Burma. Reptilia and Batrachia., Taylor & Francis, London, xviii, 541 pp.
- ^ [a b] Günther, A. (1868) Sixth account of new species of snakes in the collection of the British Museum., Ann. Mag. nat. Hist. (4) 1: 413-429
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (3 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/sibynophis+bistrigatus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ [a b] Sibynophis bistrigatus i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 5 mars 2018.
|