Sicherheitsdienst

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
SD:s emblem.
SD utför en razzia i Polen 1939.

Sicherheitsdienst (SD), egentligen Sicherheitsdienst des Reichsführers-SS, var Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiets (NSDAP) egen underrättelsetjänst under Tredje riket, grundad 1931, och följande år ställd under Reinhard Heydrichs befäl.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

SD var inordnat i SS och hade sin ledning i Prinz Albrecht Palais på Wilhelmsstrasse 102 i Berlin där Tysklands säkerhetsministerium Reichssicherheitshauptamt hade sina lokaler. SD hade inga polisiära befogenheter på tyskt territorium, utan fungerade som SS:s säkerhetsunderrättelsetjänst inom landet och som Tysklands civila underrättelsetjänst utomlands. Efter 20 juli-attentatet mot Hitler 1944 underställdes den militära underrättelsetjänsten Abwehr SD. SD organiserade Einsatzgruppen, mobila insatsstyrkor, för säkerhetsinsatser i de av Tyskland ockuperade områdena. Dessa förövade massmord på kommunistiska kommissarier (politruker), motståndsmän, judar, partisaner och andra misshagliga personer i det ockuperade Östeuropa, ofta inom ramen för den allmänna polisiära uppgiften "upprätthållande av ordning och säkerhet".

Chef för SD var till 1942 Heydrich, därefter intill 1945 Ernst Kaltenbrunner.

Uniform[redigera | redigera wikitext]

SD förde SS:s tjänstegrader. SD uppträdde normalt i civila kläder. När SD-personal uppträdde i uniform bar de grå Waffen-SS-uniform med arméns (1939–1942) eller ordningspolisens (1942–1945) gradbeteckningar på axelklaffarna och SS:s gradbeteckningar på kragspeglarna. Truppslagsfärgen var så kallat giftgrön.

SD-personal i Polen 1939. Från vänster till höger: SS-Oberscharführer, bilförare med Rottenführers grad från NSKK, SS-Untersturmführer och SS-Oberscharführer. SD-männen bär militära axelklaffar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bedürftig, Friedemann (2008). Tredje riket från uppgång till fall: en uppslagsbok. Stockholm: Ersatz. sid. 348. ISBN 978-91-88858-32-0 

Se även[redigera | redigera wikitext]