Sickan Carlsson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sickan Carlsson
Sickan Carlsson 1965
Född Sickan Anna-Greta Carlsson
12 augusti 1915
Katarina församling, Södermalm, Stockholm, Sverige
Död 2 november 2011 (96 år)
Högalids församling, Södermalm, Stockholm, Sverige
Nationalitet Svensk
Yrke/uppdrag Skådespelerska, sångerska
År som aktiv 1932—1992
Make Gösta Reuter (1939–1945)
Åke Rapp (1945–1955)
Sölve Adamsson (1958–1987)
Barn 1 dotter[1]
Utmärkelser Hedersguldbagge 2005

Sickan Anna-Greta Carlsson Adamsson[2], född 12 augusti 1915 i Katarina församling, Stockholm, död 2 november 2011 i Högalids församling, Stockholm, var en svensk skådespelerska och sångerska.

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Carlsson var dotter till typografen Witus Carlsson och affärsexpediten Siri Lindblom. Hon var det enda barnet och växte upp på Södermalm och Östermalm i Stockholm. Sitt förnamn Sickan fick hon efter sin fars favoritskådespelare Sickan Castegren. Som ung hjälpte hon till i sin fasters mjölkaffär i Gamla stan.[3]

I tioårsåldern framträdde Carlsson för första gången i radio. Tillsammans med väninnan Birgit Tengroth sjöng hon Alice Tegnérs visa "Blåsippor" i radioprogrammet Barnens brevlåda som leddes av Sven Jerring.[4] På hösten 1930 medverkade hon första gången i Typografförbundets amatörrevy Typernas revyGröna Lund. Där blev hon tillfrågad av Södra teaterns chef Björn Hodell om hon ville medverka i teaterns revy samma höst men Carlssons mor sade nej eftersom hennes dotter fortfarande gick i skolan. Carlsson medverkade även i fackföreningens revy följande höst och blev då uppringd av chefen för IRE-film, Olof Thiel, som bad henne komma och provspela för huvudrollen i En stulen vals (1932). Huvudrollen gick dock till Aino Taube men Carlsson fick istället en biroll i filmen.[5]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Vid 16 års ålder slutade Carlsson skolan och efter ett kort gästspel på Naima Wifstrands teater på Vattugatan började hon på Södra teatern i oktober 1932. Hennes första pjäs var lustspelet Vi som går köksvägen mot Thor Modéen och Birgit Chenon. Därefter medverkade hon i Södrans nyårsrevy 1933, Ett leende år. I februari 1933 skrev hon ett treårigt elevkontrakt med Svensk Filmindustri. Hennes första film för SF var Kära släkten (1933) med Gösta Ekman och Tutta Rolf. Med dubbla engagemang fick hon spela in film på dagarna och spela revy på kvällarna.[6]

På hösten 1935 fick hon engagemang för att turnera med det franska lustspelet Kokottskolan med Karl Gerhard och Zarah Leander och medverkade också i Karl Gerhards nyårsrevy för 1936, Köpmännen i Nordens VenedigFolkan.[7] Hon medverkade därefter i en eller två Karl Gerhard-revyer varje år förutom flera filminspelningar om året.

Under 1940-talet var hon en ofta anlitad filmskådespelare, under kontrakt hos Svensk Filmindustri. I filmer av det lättare slaget hade hon ofta motspelare som Thor Modéen eller Åke Söderblom.

År 1945 gjorde hon sin första film med Schamyl Bauman som regissör. Under tio års tid gjorde de åtta filmer, filmer som slog kassarekord. Sickan Carlsson var den stora stjärnan och fick 20 000 kronor i gage per film. I deras andra film tillsammans, Skolka skolan (1949) spelade hon en 19-årig skolflicka fast hon själv då var 34 år.[8]

Sickan Carlsson i början av 1930-talet.

I början av 1950-talet började Carlsson medverka i radioprogrammet Dagens revy, en revy som sändes varje vecka och som skrevs av Gösta Bernhard och Stig Bergendorff.[9] Under 1950-talet medverkade hon tillsammans med Kar de Mumma i radioprogrammet Sickan och Kar de Mumma som sändes varje vecka.[10]

I mitten av 1950-talet tog Hasse Ekman över efter Schamyl Bauman och det blev en handfull filmer däribland Sjunde himlen (1956), Med glorian på sned (1957) och Fröken Chic (1959). När Ingmar Bergman 1958 hade frågat henne om hon ville tjänstgöra vid Malmö Stadsteater tackade hon nej. I Alf Kjellins Lustgården (1961) – med manus av Ingmar Bergman – fick hon en mer dramatisk roll som den ogifta servitrisen Fanny, vars dotter spelades av Bibi Andersson.[11] Lustgården blev hennes sista stora roll. Under 1961–1963 spelade hon teater på Intima teatern i Stockholm med Hasse Ekman som regissör och 1967 och 1968 medverkade hon i Kar de Mumma-revyn på Folkan.[12] Hennes sista långfilm var Charlotte Löwensköld (1979), där hon spelade en dramatisk roll som prostinna.

Sickan lanserade många filmmelodier som gavs ut på skivor, bland annat Löjtnantshjärtan, Jag ska sjunga för dig och hennes signaturmelodi Jag är så glittrande glad.

I början av 1990-talet medverkade hon i tv-serien Kusiner i kubik och gjorde framträdanden för pensionärsföreningar tillsammans med Annalisa Ericson. För sin filmkarriär erhöll hon 2005 en hedersguldbagge.[13]

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

I september 1939 gifte sig Carlsson med skeppsredaren Gösta Reuter i Engelbrektskyrkan i Stockholm. Året efter föddes dottern Ingegerd. Äktenskapet upplöstes och 1945 gifte hon sig med biodirektören Åke Rapp. År 1955 skilde paret sig. År 1958 gifte hon sig med direktör Sölve Adamsson,[14] och förblev gift till makens bortgång 1987. Den 2 november 2011 avled hon på BorgarhemmetSödermalm i Stockholm.[15] Sickan Carlsson är begravd på Bromma kyrkogård i Stockholms län. [16]

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

Scenroller (urval)[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Sickan Carlsson och George Fant i filmen Landstormens lilla argbigga 1941.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Wigardt, Gaby (2 november 2011). ”Sickan Carlsson har avlidit”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/kultur/sickan-carlsson-har-avlidit_6604494.svd. Läst 2 november 2011. 
  2. ^ I många uppslagsverk, inklusive Myggans nöjeslexikon uppges felaktigt att Sickan skulle vara ett artistnamn. I förteckningen över födda 1915 i Katarina församling står nämligen Sickan Anna-Greta.
  3. ^ Carlsson (1977), s. 9–14.
  4. ^ Carlsson (1977), s. 34–36.
  5. ^ Carlsson (1977), s. 51–57.
  6. ^ Carlsson (1977), s. 69–78.
  7. ^ Carlsson (1977), s. 95–98.
  8. ^ Carlsson (1977), s. 156.
  9. ^ Carlsson (1977), s. 128.
  10. ^ Carlsson (1977), s. 220.
  11. ^ Carlsson (1977), s., 229–231.
  12. ^ Carlsson (1977).
  13. ^ ”Sickan Carlsson död”. Sveriges Radio. 2 november 2011. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=4779362. Läst 2 november 2011. 
  14. ^ Carlsson (1977), s. 188–204.
  15. ^ Rundkvist, Fredrik; Bergfeldt, Carina (2 november 2011). ”Sickan Carlsson har avlidit”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13877760.ab. Läst 2 november 2011. 
  16. ^ Hitta graven

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]