Sida (myndighet)
- Uppslagsordet SIDA leder hit. För andra betydelser, se Sida.
| Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete | |
Skylt på Sidas huvudkontor i Stockholm.
|
|
| Departement | Utrikesdepartementet |
|---|---|
| Säte | Valhallavägen 199, Stockholm |
| Föregångare | Styrelsen för internationell utveckling Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd Styrelsen för u-landsforskning Sandö U-centrum |
| Inrättad | 1995 |
| Webbplats | www.sida.se |
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida, Swedish International Development Cooperation Agency) är en svensk statlig myndighet under Utrikesdepartementet.
Myndighetens uppgift är att hantera bidrag eller annan finansiering till stöd för insatser som bidrar till att uppfylla målen för det internationella utvecklingssamarbetet inklusive det humanitära biståndet och reformsamarbetet i Östeuropa.
I början av 2012 hade Sida omkring 600 heltidstjänster, varav en knapp tredjedel är utlandstjänster vid ambassader och generalkonsulat i över 30 samarbetsländer. Personalen i Sverige finns i Stockholm, Härnösand och Visby.
Innehåll |
Historia [redigera]
År 1965 bildades Styrelsen för internationell utveckling (Swedish International Development Authority, SIDA), vilken ersatte Nämnden för internationellt bistånd (NIB). År 1968 fastställdes det så kallade enprocentsmålet, att biståndet skulle uppnå till en procent av bruttonationalprodukten före 1975.
År 1995 bildades Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete (Sida) genom sammanläggning av SIDA, Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SwedeCorp), Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) och Sandö U-centrum.
Organisation [redigera]
Huvuddelen av den Sverigebaserade delen av organisationen finns i Stockholm. I Visby finns administrativa funktioner och i Härnösand ligger myndighetens utbildningsverksamhet för partner. Sida placerar personal på svenska utlandsmyndigheter (ambassader och konsulat) för att genomföra och följa upp svenskt bistånd till länder och regioner, men har inga egna utlandskontor.
Myndigheten har tio avdelningar direkt under generaldirektör och överdirektör. Sida leds av en styrelse med fullt ansvar. Chef för myndigheten är generaldirektören som utnämns av regeringen, liksom överdirektören.
Sida Partnership Forum [redigera]
Sida Partnership Forum i Härnösand är en arena för aktörer att utbyta erfarenheter, utveckla idéer, bygga kapacitet och skapa synergier för samverkan.
SIDA:s och Sidas generaldirektörer och överdirektörer [redigera]
- Ernst Michanek,, generaldirektör 1965–79
- Anders Forsse, överdirektör
- Anders Forsse, generaldirektör 1979–85
- Carl Tham, generaldirektör 1985–94
- Bo Göransson, 1994–2003
- Lars Ekengren och Staffan Herrström överdirektörer
- Maria Norrfalk, generaldirektör 2003–07
- Lars Ekengren och Staffan Herrström överdirektörer
- Anders Nordström, Generaldirektör 2008–10
- Charlotte Petri Gornitzka, generaldirektör sedan 2010
- Bo Netz överdirektör
Verksamhet [redigera]
Riksdagen och regeringen beslutar om de ekonomiska ramarna och bestämmer vilka länder som utvecklingssamarbetet ska omfatta och hur det ska vara inriktat.
I december 2003 antog riksdagen Sveriges politik för global utveckling (PGU), som styr biståndspolitiken. PGU handlar dock inte bara om biståndspolitik – en huvudtanke i den är att målet om en hållbar och rättvis utveckling i världen ska genomsyra samtliga politikområden.
PGU talar om två perspektiv, som ska genomsyra utvecklingspolitiken: rättighetsperspektivet och de fattigas perspektiv. Rättighetsperspektivet utgår från FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, och från varje människas rätt och folkrätt till ett värdigt liv utan fattigdom. PGU betonar särskilt demokrati, jämställdhet mellan kvinnor och män, och barns rättigheter. De fattigas perspektiv innebär att det är de fattigas behov och intressen som ska styra utvecklingssamarbetet.
PGU definierar också åtta huvuddrag som ska prägla den svenska utvecklingspolitiken. Dessa är:
- respekt för de mänskliga rättigheterna
- demokrati och god samhällsstyrning
- jämställdhet mellan kvinnor och män
- hållbart nyttjande av naturresurserna och omsorg om miljön
- ekonomisk tillväxt
- social utveckling och social trygghet
- konflikthantering och säkerhet
- globala gemensamma nyttigheter
Mottagarländer för svenskt bistånd [redigera]
Regeringen beslutade i augusti 2007 att det svenska bilaterala biståndet ska fokuseras till drygt 30 länder. Denna så kallade landfokusering ska vara fullt genomförd 2012. Se Lista över länder som får direkt svenskt statligt bistånd
Exempel på arbetsområden [redigera]
- ekonomisk tillväxt för minskad fattigdom
- mikrokrediter
- utbildning av småföretagare.
- kontraktsfinansierat ttekniskt samarbete, det vill säga finansiering av samarbetsländernas köp av tjänster och varor från svenska företag eller myndigheter.
- hälsa och utbildning
- naturresurser och miljö
- urban utveckling
- humanitärt bistånd och insatser för fred och säkerhet
- ekonomiska reformer
- forskning
- demokratisk samhällsstyrning och mänskliga rättigheter
- HBT-rättigheter enligt Yogyakartaprinciperna
Stöd genom svenska biståndsorganisationer [redigera]
Sida förmedlar medel till medborgarorganisationer för bistånds- och utvecklingsarbete. Stödet bygger på principen att organisationerna själva samlar in pengar från privatpersoner och då kan Sida bevilja statliga medel. Fördelningen är 90–10, det vill säga organisationerna ska visa att de har finansiering för 10 procent av det program de vill genomföra och då skjuter staten (via Sida) till 90 procent av finansieringen. Cirka 15 organisationer har ramavtal med Sida. Några av dessa kanaliserar i sin tur medel till andra mindre svenska biståndsorganisationer.
Se även [redigera]
Externa länkar [redigera]
|
|||||
|
|||||||||||