Sidenstare
| Sidenstare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Starar Sturnidae |
| Släkte | Spodiopsar |
| Art | Sidenstare S. sericeus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Spodiopsar sericeus | |
| Auktor | Gmelin, 1788 |
| Synonymer | |
| Sturnus sericeus | |
Sidenstare[2] (Spodiopsar sericeus) är en tätting i familjen starar som är endemisk för Kina.[3]
Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]
Sidenstaren är en medelstor (21-24 cm) stare med något förlänga fjädrar på panna, hjässa och nacke. Hanen är gråaktig med vitt huvud och mörkspetsad röd näbb. Vingarna är svarta med en vit fläck och ben och fötter gulorange. Sången beskrivs som melodiös, medan det från flockar hörs ett starlikt tjatter.[4][5]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Sidenstaren är endemisk för sydöstra Kina där den påträffas från östra Sichuan och vidare österut söder om Yangtzefloden till Shanghai, söderut till Hainan och Guangdong. Vintertid förekommer den även i norra Vietnam i östra Tonkin samt på Taiwan.[4] Den observeras dessutom allt oftare i Korea eller Japan som förbiflyttare eller övervintrare och har även setts i Filippinerna.[4][1] Arten behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]
Tidigare placerades arterna i släktet Sturnus, men flera genetiska studier visar att det är starkt parafyletiskt, där de flesta arterna är närmare släkt med majnorna i Acridotheres än med den europeiska staren (Sturnus vulgaris).[6][7] Alla arter utom staren och dess nära släkting svartstaren har därför lyfts ut till andra släkten, sidenstaren tillsammans med gråstaren till Spodiopsar.
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Sidenstaren förekommer i öppna områden med spridda träd men även jordbruksbygd i låglänta områden eller kuperad terräng. Den födosöker bland träd och på marken på jakt efter insekter och frukt, men ses inte bland boskap som många andra stararter. Boet placeras i ett trädhål eller i en vägg eller tak på ett hus. Äggen är ofläckat blågröna.[4]
Status och hot[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som inte ovanlig.[8]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] Birdlife International 2016 Spodiopsar sericeus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 januari 2017.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ [a b c d] Craig, A., Feare, C. & de Juana, E. (2018). Red-billed Starling (Spodiopsar sericeus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/60853 25 november 2018).
- ^ Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
- ^ Lovette, I.J., B.V. McCleery, A.L. Talaba, and D.R. Rubenstein (2008), A complete species-level molecular phylogeny for the “Eurasian” starlings (Sturnidae: Sturnus, Acridotheres, and allies): Recent diversification in a highly social and dispersive avian group Arkiverad 21 oktober 2012 hämtat från the Wayback Machine., Mol. Phylogenet. Evol. 47, 251-260.
- ^ Zuccon, D., E. Pasquet, and P.G.P. Ericson (2008), Phylogenetic relationships among Palearctic-Oriental starlings and mynas (genera Sturnus and Acridotheres: Sturnidae), Zool. Scripta 37, 469-481.
- ^ MacKinnon, J.; Phillipps, K. 1993. A field guide to the birds of Borneo, Sumatra, Java and Bali: The Greater Sunda Islands. Oxford University Press, Oxford.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Spodiopsar sericeus.
Wikimedia Commons har media som rör sidenstare.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|