Sidensvans

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sidensvans
Status i världen: Livskraftig (lc)
Hane
Hane
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Sidensvansar
Bombycillidae
Släkte Bombycilla
Art Sidensvans
B. garrulus
Vetenskapligt namn
§ Bombycilla garrulus
Auktor Linné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Sidensvans (Bombycilla garrulus) är en fågel som tillhör ordningen tättingar i familjen sidensvansar. Arten häckar i de nordligaste delarna av Eurasien och nordvästra Nordamerika. Vintertid kan den observeras i stora flockar längre söderut.

Innehåll

[redigera] Utseende och läte

Hane. Notera de gula och vita partierna på vingspetsarna.

Sidensvansen är stor som en stare men upplevs större då den har en kompakt kropp med tjock hals och stort huvud. Den är 18-21 cm lång,[1] har ett vingspann på 32-36 cm och väger ca 60 gram.[källa behövs] Sidensvansen är rödgrå, med svart strupe, ett svart band genom vardera ögat och gul stjärtspets. Fjäderbeklädnaden, som är mjuk och fin, bildar på huvudet en mycket lång tofs. Sidensvansen har en kort, vid roten nedtryckt, näbb. Vingarna är långa och spetsiga. Tarsens framsida har tydligt åtskilda sköldar. Vingarnas armpennor, ibland också stjärtpennorna, har lackröda pergamentartade bihang.[1]

Den har ett mycket karaktäristiskt läte som ofta hörs från överflygande flockar. Lätet beskrivs som ett plingande av silverklockor.[1]

[redigera] Utbredning och taxonomi

Sidensvansen häckar i barrskogsbältets nordligare delar i nordvästra Nordamerika, Europa och Asien. Vintertid är den en så kallad strykfågel, det vill säga en partiell flyttfågel, och drar då omkring i stora nomadiska flockar. Mängden fåglar varierar beroende på tillgången på föda, exempelvis rönnbär. Om bärtillgången är låg i häckningsområdet, drar den söderut.

Den delas vanligtvis upp i tre underarter:[2]

  • Bombycilla garrulus pallidiceps (Reichenow, 1908) - häckar i nordvästra Nordamerika. Den är mycket nomadisk under vinterhalvåret.
  • Bombycilla garrulus garrulus - häckar från i Fennoskandia till västra Sibirien. Övervintrar så långt söderut som Centraleuropa och ibland till Sydeuropa.
  • Bombycilla garrulus centralasiae (Poliakov, 1915) - häckar från centrala Sibirien till Ochotska havet. Övervintrar så långt söderut som Kina och Japan.

[redigera] Förekomst i Sverige

I Sverige häckar den i Lapplands barrskogar men den har iakttagits häcka på några ställen i Norrland och i Värmland.[källa behövs]

[redigera] Ekologi

[redigera] Föda

Vintertid livnär sig sidensvansen av bär och frukt.

Sidensvansen är insektsätare under häckningssässongen men livnär sig mest av bär och frukt, exempelvis rönnbär, hagtorn och äpplen, under vinterhalvåret. Det har i många texter beskriv hur sidensvansar blir berusade av den alkohol som bildas i jästa bär och frukter, men detta är omdiskuterat. Sidensvansen har en exceptionellt stor lever som kan utgöra 9,5% av dess kroppsvikt vilket gör att den har en mycket god och snabb förmåga att bryta ned alkohol, och nedbrytningstakten har uppmätts till 900 mg/kg i timmen.[3][4][5] Under kliniska experiment av sidensvansar har man aldrig uppmätt en så pass hög koncentration av alkohol i blodet att det skulle kunna ha påverkat deras beteende eller rörelseförmåga.[4] Det finns dock studier av sidensvansar som hittats döda i naturen vars alkoholhalt i blod och lever var så pass höga, 730mg/kg respektive 989 mg/kg, att det kan ha påverkat deras koordination.[6]

[redigera] Häckning

Sidensvansen lever i monogama par. Den lägger vanligtvis 5-6 ägg som är vitaktiga med mörkare, ljusbruna eller violetta fläckar och punkter. Honan ruvar äggen i 14-15 dygn innan de kläcks. Båda föräldrarna tar sedan hand om ungarna som blir flygga efter 14-15 dygn efter kläckningen.[7]

[redigera] Sidensvansen och människan

Vintertid påträffas ibland påkörda sidensvansar utefter vägar. Detta förklaras ibland med att fåglarna blivit berusade av jäst frukt men studier indikerar att det istället kan bero på de höga koncentrationer av salt som fåglarna får i sig från smältvatten ifrån saltade vintervägar vilket påverkar fåglarnas flygförmåga.[8]

[redigera] Namn

Sidensvansens vetenskapliga släktnamn Bombycilla, härstammar från latinets Bombyx, som betyder "silke" eller "silkeslen", och cilla, vilket är nylatin för "stjärt". Detta är en direktöversättning av svenskans sidensvans och refererar till fågelns silkeslena fjäderdräkt. Dess artepitet, garrulus, betyder "pratsam" och refererar till dess utseendemässiga likheter med nötskrika (Glandularius garrulus).[9]

I äldre tider har den i södra delarna av Sverige kallats för dumsnut.[källa behövs]

[redigera] Referenser

[redigera] Noter

  1. ^ [a b c] Svensson et al., 2009
  2. ^ Clements et al. (2008) Clements Checklist version nov. 2008 (exceldokument), www.birds.cornell.edu, läst 2010-04-18
  3. ^ Pulliainen et al., 1981
  4. ^ [a b] Eriksson & Nummi, 1983
  5. ^ Glutz von Blotzheim, 1985
  6. ^ Fitzgerald et al., 1990
  7. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  8. ^ Töpfer, 2010
  9. ^ Holloway, 2003

[redigera] Källor

[redigera] Externa länkar

Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sidensvans&oldid=15633940"
Personliga verktyg
Namnrymder
Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk