Sidvagnscross

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
July mx 2004 holeshot sidecar moto01 01 jamie clarke.jpg

Sidvagnsmotocross är en gren inom motocrossen som körs med crossmotorcyklar som har en sidvagn kopplad till huvudramen. Sporten utövas på en motocrossbana och varje ekipage består av en förare och en burkslav. Föraren är den som gasar, bromsar och växlar motorcykeln, medan burkslaven är den som står på sidvagnen. Uppgiften för en burkslav är att parera ("burka") i svängarna och därmed göra det så smidigt som möjligt för föraren att ta ekipaget genom kurvorna på bästa och snabbaste sätt.

På grund av det tredje hjulet, alltså sidvagnshjulet, kan inte föraren luta motorcykeln på det sätt som man gör med en 2-hjulig motocrossmotorcykel och därför måste tyngdpunktsförskjutningarna skötas av burkslaven som flyttar sig från den ena sidan till den andra på sidvagnen.

Utövande av sporten kräver en enorm fysisk styrka och kondition från framför allt burkslaven, men även från föraren som har lika stor del i att ekipaget tar sig fram på snabbaste och bästa sätt. Det som är viktigast är helt klart samspelet mellan förare och burkslav och det krävs vanligen många träningstimmar för att de båda ska fungera bra tillsammans.

De flesta sidvagnsekipagen drivs idag av stora tvåtaktsmotorer (men även fyrtaktsmotorer förekommer) på mellan 500-700 cc, av märken som KTM, Husaberg, Zabel m.fl.

Tävlingar

Det brukar köras mellan 4 och 6 SM-deltävlingar per år och vanligen arrangeras de i den södra delen av landet.

På Svenska Sidvagnscrossföreningens webbplats finns information om aktuella SM-deltävlingar.

Säsongens längd varierar beroende på bl.a. väder och tillgång på tävlingar och pågår oftast från mars till oktober, beroende på var i landet man bor och kör och givetvis om vintern och våren varit gynnsam.

Det körs även lag-EM varje år där de tre bästa ekipagen från varje deltagarland, istället för att tävla mot varandra, samarbetar för att få bästa möjliga totala poäng. Även en VM-serie körs där det brukar deltaga 2-3 svenska ekipage varje år.

En tävlingsdag börjar med ett träningspass på 30 min. där samtliga ekipage tränar samtidigt. Därefter är det dags för tidskval, då det gäller att köra ett varv riktigt snabbt, eftersom det ekipage som kört snabbast får välja plats på startgrinden allra först. Sedan körs två heat á 25 min + 2 varv. För varje heat delas det ut poäng enligt följande system:

1:an får 25 poäng

2:an 22 p

3:an 20 p

4:an 18 p

5:an 16 p

6:an 15 p

Och därefter fallande med en poängs skillnad ner till 20:e och sista poängplats.

Sammanhållning

Eftersom sidvagnsmotocross idag är en tämligen liten sport är det väldigt bra sammanhållning bland utövarna och även mellan de olika teamen. De aktiva har ofta med sig egna mekaniker och familjemedlemmar som hjälper till med diverse sysslor och stämningen i depån är vanligen hjälpsam och kamratlig.

I Sverige hålls varje år, efter avslutad säsong, ett årsmöte där de aktiva är med och får komma med synpunkter och förslag på förbättringar. Dagen avslutas med en fest där familjer och supportrar äter, umgås och utbyter erfarenheter.

SM-historik

I Sverige infördes SM-status för sidvagnsmotocross 1966 och dåtidens hjältar och första årets guldmedaljörer blev skåningarna Teddy och Tore Strömberg (Helsingborgs MK) vilka skulle komma att köra till sig sammanlagt 4 SM-guldmedaljer fram till 1974.

De sidvagnscrossare som var först med att försvara sitt SM-guld var Ingemar Eriksson och Lars-Olov Carlbom (Upplands Väsby MK) vilka på ett övertygande sätt körde till sig SM-titeln åren 1972-1973.

Den som senare kom att dominera SM-serierna var Leif Sylwan och Bengt Persson/Jonny Birgersson, vilka körde hem totalt 8 SM-guldmedaljer.

I modern tid har SM-serien dominerats av Henrik Söderqvist och Tobias Sylwan som körde hem guldmedaljen samtliga år från 1999 till 2010, samt även 2012/2013.

Internationellt

FIM (Federation Internationale de Motocyclism) har arrangerat världsmästerskap sedan 1980. Före det kördes EM-deltävlingar i Europa.

Sporten har under senare år dominerats av holländaren Daniël Willemsen som blev världsmästare första gången 1999 och följde senare upp med mästartiteln åren 2003-2008 samt 2010-2012 med 5 olika burkslavar.

Även letten Kristers Sergis med Artis Rasmanis på sidvagnen har haft en betydande roll i titeltabellen och körde till sig världsmästartiteln 1997-1998 och 2000-2002 med Artis Rasmanis som burkslav.

Mästarna för 2013-2014 heter Ben Adriaenssen (Belgien) och Ben van der Bogaart (Nederländerna) och det återstår att se om de har förmågan att lägga beslag på fler mästartitlar.

Ovan nämnda Söderqvist/Sylwan deltog i VM-serien under flera säsonger och som bäst lade de beslag på en bronsmedalj 1999 och 2001. -


Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]