Sidventilsmotor
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Sidventilsmotor är en typ av ottomotor med en kamaxel placerad lunderliggande kamaxel.
Sidventilsystem fanns framförallt i bilar fram till 1950-talet då det började ersättas mer och mer av toppventilsmotorer. Sidventilsystemets största nackdel är att bränsle-luftblandningen måste strömma i en skarp vinkel och därmed hindras motorn från att kunna leverera hög effekt i förhållande till cylindervolymen.
T-topp[redigera | redigera wikitext]
Tidiga sidventilsmotorer hade ofta insugs- respektive avgasventiler placerade på varsin sida av motorblocket. Detta kallas T-topp och kräver en kamaxel på vardera sidan av blocket för att styra ventilerna. Redan före 1910 hade de flesta T-toppar ersatts av den enklare och billigare L-toppen.
L-topp[redigera | redigera wikitext]
En sidventilsmotor med L-topp har alla ventiler placerade på rad på samma sida av motorblocket. På så sätt kan alla ventiler styras av samma kamaxel och motorn blir enklare och billigare att tillverka.