Siegfried (opera)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Operor av Richard Wagner
Richard Wagner.

Den tidiga perioden

  • Die Hochzeit (1832)
  • Die Feen (1832)
  • Das Liebesverbot (1835-36)
  • Rienzi (1842)

Mellanperioden

Den sena perioden

Siegfried är en tysk opera i tre akter med musik och text av Richard Wagner. Den utgör tredje delen av Nibelungens ring. Operan bygger på berättelsen om den unge hjälten Siegfrieds liv.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Librettot till Nibelungens ring skrev Wagner i slutet av 1840- och början av 1850-talet. Musiken till Siegfried tillkom 1865-1869. Siegfried uppfördes första gången i Bayreuth den 16 augusti 1876 under ledning av Hans Richter.

Den svenska premiären ägde rum på Stockholmsoperan den 11 december 1905 och den iscensattes åter med premiär den 2 april 1969.[1]

Operan står i stark kontrast till den mycket lyriska Valkyrian. Siegfried är den våldsamme hjälten som räds ingenting och det återspeglas i det brutala och råa tonspråket.

Personer[redigera | redigera wikitext]

Handling[redigera | redigera wikitext]

Dvärgen Mime tog hand om Sieglinde när hon som havande, med hjälp av valkyrian Brünnhilde, flydde undan Wotan (se Valkyrian). Brünnhilde lät Sieglinde ta med sig bitarna av Siegmunds svärd, Notung. Mimes hydda låg nära grottan där jätten Fafner (se Rhenguldet) bodde. Fafner har med hjälp av den magiska hjälmen Tarnhelm transformerat sig till en eldsprutande drake, och vaktar sin skatt och härskarringen. Efter Sieglindes död fortsatte Mime ta hand om hennes son Siegfried som när operan börjar hunnit bli en stark ung man som lever nära naturen och gärna kommer hem dragande på en björn (som i början på den första akten).

Akt 1: Mime kämpar förgäves med att smida ihop Notung-svärdet, som skulle kunna döda draken. Den store guden Wotan, utklädd till vandraren, besöker Mime. Wotan söker efter den frie hjälten som skall erövra skatten. Wotan säger att svärdet bara kan smidas av den som inte lärt känna fruktan och profeterar att denne också skall döda Mime. Mime försöker nu få Siegfried att lära känna fruktan. Siegfried smälter ner svärdsbitarna och gjuter och smider ett nytt svärd.


Akt 2: Alberich, Mimes bror, som var den förste ägaren till ringen, sitter utanför drakgrottan. Wotan närmar sig och båda väcker upp draken. En stund senare anländer Siegfried och Mime. Mime säger att om Siegfried inte drabbas av fruktan inför draken så kommer han aldrig att uppleva den. Siegfried går för att dräpa draken, medan Mime förbereder sömnmedel för att kunna döda Siegfried ifall han kommer tillbaka. Siegfried sticker svärdet i drakens hjärta, och draken berättar om guldets förbannelse och varnar den unge hjälten. Siegfried får en droppe blod på sitt finger. När han slickar av den, gör drakblodet att han kan förstå fågelsång. Och fågeln avslöjar för honom Mimes giftiga brygd. Senare anklagar Siegfried Mime för att vilja döda honom och slår ner honom med svärdet. Då sjunger fågeln igen, att nu när dvärgen är död så finns det en sovande jungfru, Brünnhilde, som han skall uppväcka.

Akt 3: Wotan väcker den sovande jordgudinnan Erda för att ta reda på om profetian om gudarnas undergång (Ragnarök) fortfarande gäller. Missmodig får han höra att detta inte går att stoppa. När Siegfried närmar sig den brinnande ringen kring den sovande Brünnhilde försöker Wotan ändra ödet och hejda den unge mannen. Siegfried slår utan tvekan sönder gudens spjut. När han ser den sovande i riddarrustning tror Siegfried att det är en man, men när han lossar pansaret ser han att det är en kvinna och kysser hennes läppar. Brünnhilde vaknar och prisar solen (Heil dir, Sonne! Heil dir Licht! - Var hälsad solen! Var hälsad ljuset!). Brünnhilde gläds att det är just Siegfried som befriar henne och berättar för honom om hans ursprung. Siegfried tar då Brünnhilde som fru. Brünnhilde sjunger Ewig war ich, ewig bin ich (Evig var jag, evig är jag) som förekommer även i Siegfried-Idyll.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Wagner, Richard; Elmblad, Sigrid; Hofsten, Sune (1969). Siegfried : Nibelungens ring - tredje delen ("Zweiter Tag"). [Operans textböcker], 0282-0420 ; [5]. Stockholm: Operan. Libris 1164337 
  • Wagner, Richard; Lenninger, Sven (2005). Nibelungens ring. Lund: Sven Lenninger. Libris 9963081. ISBN 91-631-7225-9 

Ljudinspelningar[redigera | redigera wikitext]

  • Wagner, Richard (2007). Wagner at the Royal Swedish Opera 1955-1959 Tannhäuser : Parsifal : Siegfried. Royal Swedish Opera Archives ; Vol.7. Stockholm: Caprice Records. Libris 10559404 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Kungliga teatern : repertoar 1773-1973 : opera, operett, sångspel, balett. Skrifter från Operan, 0282-6313 ; 1. Stockholm. 1974. Libris 106704 
  • Sandberg, Ingrid (1943). Våra populäraste operor och operetter. Bd 1. Uddevalla: Hermes, Björkman & Ericson. sid. [321]-338. Libris 420180 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Nibelungens ring : Kungliga operan 1895-2007. Stockholm: Operan. 2008. Libris 10667114 
  • Nordström, Sixten (1995). Världens bästa operor : 29 operor som förtrollat världen : innehåll, historik, illustrationer från kända uppsättningar. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. [143]-146. Libris 7282227. ISBN 91-46-16778-1 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]