Sigbrit Franke

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Sigbritt Franke)
Hoppa till: navigering, sök

Sigbrit Franke, under en period Sigbrit Franke Wikberg, född 16 augusti 1942 i Piteå landsförsamling, är gästprofessor vid KTH Learning Lab. Hon var Sveriges universitetskansler 1999-2007 och rektor för Umeå universitet 1992-1998. Hennes forskargärning är främst inriktad på utvärdering av kvalitet i utbildningssystem.[1] Hon är utbildad folkskollärare och har en psykologexamen från Umeå universitet.

Franke har varit Umeå universitet trogen och disputerade där i pedagogik på avhandlingen "Utvärdering av universitetsundervisning". År 1978 fick hon docenttitel, tillförordnad professor i pedagogik blev hon 1979 och 1982 installerades hon som professor i pedagogik.[2] Under 1980-talet har hon även varit gästprofessor i Berkeley.

Som högskoleadministratör har Franke innehaft uppdrag som prefekt, dekan, prorektor och 1992-1998 rektor för Umeå universitet. Hon efterträdde Stig Hagström som universitetskansler och chef för Högskoleverket 1999 och blev då Sveriges första kvinnliga universitetskansler.

Franke invaldes 2004 som ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien.

Frankes insatser inom svensk högre utbildning[redigera | redigera wikitext]

Franke har gjort sig känd som en stark förespråkare för ökat studentinflytande och under hennes mandatperiod som universitetskansler har flera nya laginitiativ ökat studenternas rättigheter till insyn och deltagande i lärosätenas beslut. Förändringarna har följts upp genom "20 åtgärder för att stärka studenters rättssäkerhet" och i samband med den sk "Frankingen". Den senare är en utvärdering eller ranking av svenska lärosäten, som (f)rankats inom de tre områdena jämställdhet, studentinflytande och social och etnisk mångfald. Frankingen representerar Frankes politiska agenda väl. "Frankingen" framfördes som ett alternativ till den "ranking" av universitet som är vanlig i bland annat USA, och man kan notera att "Frankingen" bygger på helt andra kriterier än de som vanligen utnyttjas i sådan ranking, exempelvis professorstäthet, tillgång till undervisnings- och forskningsresurser, forskningskvalitet mätt i publikationer och de utexaminerades arbetslöshet och medellön.

Som universitetskansler har Franke gjort en rad mediautspel, inte minst genom debattartiklar i nationell press. Hon har gjort sig känd för att våga stå emot regeringen och säga obehagliga sanningar, senast i samband med Högskoleverkets granskning av lärarutbildningen våren 2005. Högskoleverkets kvalitetsutvärderingar har ofta medfört kritik, vilka Franke framfört utan större hänsyn till sin arbetsgivare. På så sätt har respekten för Franke växt inom såväl lärarkollegier som studentorganisationer, även om kritiska röster inte saknats.

Medicinska studentkåren vid Umeå universitet utsåg 2003 Franke till hedersmedlem. Av kårfullmäktiges beslut framgår att det framför allt är Frankes lokala och nationella arbete med formellt och informellt studentinflytande liksom hennes engagemang i mångfalds- och jämställdhetsfrågor som utgör grunden för hennes hedersmedlemskap. I samband med Umeå universitets årshögtid 1999 tilldelades hon även universitetets förtjänstmedalj med en liknande motivering.


Föregångare:
Lars Beckman
Rektor för Umeå universitet
1992-1998
Efterträdare:
Inge-Bert Täljedal
Föregångare:
Stig Hagström
Universitetskansler
1999-2007
Efterträdare:
Anders Flodström


Källor[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Sigbrit Franke”. ne.se. http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/lang/sigbrit-franke. Läst 2011-05-07.  Nämner födelseår 1942 men ej födelsedatum och ort. Nämner posterna som universitetskansler och rektor för Umeå universitet, men ej posten som gästforskare.
  2. ^ ”Sigbrit Franke”. ne.se. http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/lang/sigbrit-franke. Läst 2011-05-07.  Nämner att Franke var professor vid Umeå universitet från 1982