Sigurd Ribbing (statsråd)

Från Wikipedia
Sigurd Ribbing


Tid i befattningen
7 juni 19262 oktober 1928
Statsminister Carl Gustaf Ekman

Född 18 december 1879
Björsäters församling, Östergötlands län
Död 12 december 1934 (54 år)
Stockholms län
Gravplats Norra begravningsplatsen[1]
kartor
Utbildning Uppsala universitet
Yrke Jurist, ämbetsman, politiker
Ministär Ekman I
Föräldrar Lennart Ribbing

Sigurd Ribbing, född 18 december 1879 i Björsäter, Östergötlands län, död 12 december 1934 i Stockholm, var en svensk jurist och ämbetsman. Han var son till Lennart Ribbing.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ribbing studerade vid Uppsala universitet och blev juris kandidat 1908, länsnotarie i Västernorrlands län 1912, byråchef i Medicinalstyrelsen 1914, vice ordförande 1919 och ordförande 1920 i arbetsrådet. Från 1923 var han statssekreterare i Socialdepartementet och vice ordförande i Statens arbetslöshetskommission. Han var även verksam som förlikningsman i arbetskonflikter.

Ribbing togs flitigt i anspråk vid departements- och kommittéutredningar och han var svenska regeringens ombud vid internationella arbetskonferenserna i Genève 1921 och 1922. Han utnämndes till konsultativt statsråd 7 juni 1926 i C.G. Ekmans av frisinnade och liberaler sammansatta ministär. Han avgick tillsammans med övriga regeringen 1928 och utsågs till generaldirektör och chef för Riksförsäkringsanstalten 1930. Från 1932 var han också ordförande i Statens organisationsnämnd.

Ribbing var från 1908 gift med Helga Gustava Ulla Mathilda Kolthoff.[2] Han är begraven på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • Sverige Riddare av Nordstjärneorden, 1917
  • Sverige Kommendör av andra klassen av Nordstjärneorden, 1922
  • Sverige Kommendör av första klassen av Nordstjärneorden, 1926

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svenskagravar.se, Ribbing, Sigurd, läs online, läst: 17 februari 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok. 6. P-Sheldon (1949), s. 270–271. Läst 31 mars 2024.