Sileshårssläktet
| Sileshårssläktet | |
Småsileshår (Drosera intermedia)
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Nejlikordningen Caryophyllales |
| Familj | Sileshårsväxter Droseraceae |
| Släkte | Sileshårssläktet Drosera |
| Vetenskapligt namn | |
| § Drosera | |
| Auktor | L. |
| Arter (urval) | |
|
|
| Hitta fler artiklar om växter med | |
Sileshårssläktet (Drosera) är ett släkte i familjen sileshårsväxter med cirka 100, kärrlevande arter som förekommer i alla världsdelar. Tre arter av släktet sileshår förekommer tämligen allmänt över de nordiska länderna på mossarnas vitmosstuvor; storsileshår, småsileshår och rundsileshår.
Sileshårs-arterna är mest ryktbara för sina blad, som är farliga insektfällor. Rosettbladen är i kanten och på hela översidan fullsatta av långskaftade, vackert purpurröda körtlar, av vilka de vid kanten sittande är längst eller lika långa som bladskivans diameter. Dessa organ kallas tentakler, ett namn som annars användes för känsel- och fångsttrådarna hos de lägre djuren. Dessa Drosera-tentakler har både känsel och rörelseförmåga. Om ett litet föremål läggs på bladet, fastnar det i de närmaste körtlarnas klibbiga avsöndring, som i vilotillståndet täcker deras spets som en liten klar och glänsande droppe. Även de kringstående tentaklerna, som inte direkt berörts, böjer sig från alla håll långsamt ned mot det främmande föremålet, även om detta endast är en liten trästicka, sandkorn eller liknande. Skulle föremålet däremot vara en liten köttsmula eller en insekt, det vill säga består av protein, så utför tentaklerna sina fångströrelser hastigare än annars, och efter ett dygn är de alla böjda tillsammans över sitt byte. Efter ännu ett dygn är de åter utspärrade, och den lilla köttsmulan har upplösts och liksom försvunnit, eftersom den har uppsugits av bladet. Av små insekter finnes endast hudskelettet kvar.
Vid mekanisk beröring eller retning framkallas i tentaklernas spets en riklig syrautsöndring. Om det föremål som retat tentakeln är ätbart, utsöndras även en matsmältningsvätska (ett ferment eller enzym), som smälter proteinerna, på samma sätt som i djurens magsäck. Tentakelspetsarna har således många skilda uppgifter, nämligen att avsöndra flera olika slag av vätskor, att åter uppsuga sådana, och att uppfatta eller känna beröringen av främmande kroppar. Detta sista sker genom en känselapparat, bildad av särskilda sinnesceller med små utskjutande uddar från ytlagret av deras protoplasma. Känsligheten är så stor, att tentaklerna visat sig tydligt reagera för trycket av ett stycke av ett litet hårstrå, endast 0,2 millimeter långt och 0.0008 milligram i vikt.
Drosera-arterna får på detta sätt vissa näringsämnen, som de inte skulle kunna erhålla genom sina rötter, eftersom de oftast växer på de vattendränkta mattorna och tuvorna av vitmossa (Sphagnum) i mossar, där endast vatten med ganska låg mineralmängder står deras rötter till buds. Rotsystemet är också mycket svagt utvecklat.
Externa länkar [redigera]
- Den virtuella floran - Sileshår
- Sileshår i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (2:a upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
- Svensk Kulturväxtdatabas
- Wikimedia Commons har media som rör Sileshårssläktet
