Silt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Silt är en finkornig jordart som har kornstorlek från 0,002 - 0,063 mm. Äldre benämningar för silt är mjäla och finmo.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Silt kan i vått tillstånd kännas igen om man rullar ihop fuktat material till en boll och skakar på det. Om det då bildas vatten på ytan är det silt (skakprov). Utrullningsprov är en annan metod.

Fysikaliska egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Silten benämns även flytjord eftersom den helt förlorar sin hållfasthet när den mättas med vatten. Ravinbildning är vanligt förekommande i siltområden. I torrt tillstånd kan materialet cementera genom negativa portryck och kan då bilda höga och mycket branta slänter, som i Norrland kallas nipor.

Silt är tjälfarlig pga att den har stor kapillaritet och en permeabilitet i rätt intervall.

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Siltjordar förekommer bl.a. i Norrlands älvdalar under högsta kustlinjen, och i Säterdalen i Dalarna. De avsätts i långsamt strömmande vatten, jämför ordet försiltning, som ofta används i betydelsen uppgrundning. Silt uppträder också som en beståndsdel i moräner. På vissa platser i mellersta Sverige har silt även förekommit i textilliknande form.

Vindtransport av silt bildar på en del håll i världen, exempelvis i Kina, s.k. lössjordar.

Se även[redigera | redigera wikitext]