Simo Häyhä

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Simo Häyhä
Född Simo Häyhä
17 december 1905
Rautjärvi, Södra Karelen
Död 1 april 2002 (96 år)
Fredrikshamn
Begravningsplats Ruokolax, Södra Karelen[1]
Nationalitet Finland Finländsk
Andra namn Simuna
Belaja Smert, "Den vita döden"
Utmärkelser Frihetskorsets orden, 1:a & 2:a klassen av Frihetsmedaljen, 3:e & 4:e klassen av Frihetskorset

Simo ”Simuna” Häyhä, född 17 december 1905 i Rautjärvi, död 1 april 2002 i Fredrikshamn, var en finländsk soldat under Finska vinterkriget där han gått till världshistorien som den mest effektiva prickskytten någonsin. Beroende på källa sköt Häyhä mellan 500 och 742 sovjetiska fiender de 100 dagar kriget varade.[2] Sentida forskare har dock sänkt antalet stupade till runt 200.[3][4] Häyhä påstås ha varit känd av den sovjetiska Röda arméns soldater som Belaja Smert, "Den vita döden".

Barn- och ungdomsåren[redigera | redigera wikitext]

Simo Häyhä, med "Simuna" som smeknamn, föddes i Rautjärvi i Södra Karelen nära den nuvarande gränsen till Ryssland.[2] Han var den näst yngsta i en syskonskara på åtta barn i en jordbrukarfamilj. Han gick i folkskolan i byn Miettilä och bedrev senare jordbruk på hemgården tillsammans med sin äldsta bror. Familjen sysslade även flitigt med fiske och jakt.

Militärtjänstgöring[redigera | redigera wikitext]

Som 17-åring gick Häyhä med i skyddskåren i Rautjärvi där han övade sina skyttekunskaper och nådde framgångar i Viborgs skyddskårsområdes tävling, Rautjärvi[4] Sin 15 månader långa militärtjänst påbörjade han 1925 i Raivola och efter underofficersskolan tjänstgjorde han som korpral i Terijoki. Själva prickskytteutbildningen fick han inte förrän nio år senare i Uttis.

Vinterkriget[redigera | redigera wikitext]

Vinterkriget bröt ut den 30 november 1939 tillhörde korpral Häyhä JR 34 som ryckte ut till Loimola vid gränsen mot Sovjetunionen. Regementet drog sig snabbt tillbaka till försvarsställningar vid Kollaanjoki. Vid Kollaa-fronten inledde Häyhä sin verksamhet som prickskytt iklädd snödräkt i temperaturer från −20° till −40° Celsius. Hans effektivitet väckte snabbt uppmärksamhet och hans resultat började bokföras. Enligt en inofficiell siffra från slaget vid Kollaa sköt Häyhä enbart med gevär 542 fiender. Enbart den 21:a december noterades han för 25 fiender, och på julafton hade siffran stigit till 51.[4]

Häyhäs kompanichef var Aarne Juutilainen som hade väckt uppmärksamhet som hårdför och oförvägen och bland annat kallades "Marockos skräck" då han hade tjänstgjort i Främlingslegionen.[5] Juutilainen hjälpte den tystlåtne och småväxte Häyhä att nå berömmelse. Journalister som besökte Kollaa-fronten började beskriva Häyhä som en hjälte. Häyhä, som användes flitigt av den finländska krigspropagandan, påstods orsaka så stora förluster för motståndaren att ryssarna skulle ha utlovat en stor belöning till den som kunde ta hans liv. Röda armén skulle också ha skickat egna prickskyttar med enda uppdrag att bli av med Häyhä. Flera gånger ska Häyhä själv ha kommit tillbaka från sina uppdrag med flera kulhål i sin snödräkt. Häyhä började få gåvor bestående av allt från varma vantar till fickur. Han erbjöds också sovjetiska gevär med kikarsikte vilka hade tagits som byte, men använde hellre öppna riktmedel.

I januari 1940 befordrades han till undersergeant.[4]

Den 6 mars 1940, vid reträtt och allmänt kaotiskt läge, träffades Häyhä i vänstra sidan av ansiktet med vad som sannolikt var en explosiv kula skjuten från nära håll av en sovjetisk soldat. Han förlorade sitt gevär och fördes medvetslös till de bakre linjerna. Skadan var så svår att han sedermera hamnade i koma och svävade mellan liv och död innan han återfick medvetandet den 13 mars, samma dag som kriget tog slut. Krigskadan krävde långvarig vård och flera operationer, även efter Vinterkriget. Käken formades och byggdes upp igen med bendelar från hans höft. På grund av sin skada tilläts han mot sin vilja och anhållan inte delta i Fortsättningskriget åren 1941–1944.

Uppträdande och vapen[redigera | redigera wikitext]

Simo Häyhä.

Häyhä var en god k-pist-skytt och använde sin Suomi-maskinpistol med god effekt vid avvärjning av de ryska anfallen. Som prickskytt använde han en M/28 med serienummer 60974, vilket var den finländska varianten av det sovjetiska Mosin-Nagant-geväret. På finska kallades geväret "pystykorva", ("spetsöra" översättn.), då siktet liknade ett par stående öron. Häyhä använde detta gevär bland annat eftersom det passade hans storlek då han var endast 152 cm lång. I motsats till de sovjetiska fienderna föredrog Häyhä att använda öppna riktmedel hellre än kikarsikte, trots stridsavstånd på 300–450 meter. Det vanliga siktet lät honom hålla lägre profil då skytten måste höja sitt huvud några centimeter högre vid användandet av ett kikarsikte. Dessutom kunde reflekterande sol från kikarsiktets lins avslöja skyttens position. Dåtidens kikarsikten hade också dåliga skymningsegenskaper och lämpades bäst för användning i fullt dagsljus vilket under Vinterkriget enbart fanns runt 4–5 timmar per dygn, och kylan gjorde att is och imma lätt lämnade siktet obrukligt. Slutligen fann han det betydligt lättare att behålla överblick över slagfältet med öppna riktmedel.

För att verka under de arktiska förhållandena hittade Häyhä också på diverse metoder och tekniker. Exempelvis föredrog han att skjuta sittande, vilket gav en stabil skjutställning samtidigt som hans ringa längd tillät att han förblev dold. Tjocka och tunga kläder dämpade de små rörelserna från puls och andning och gjorde det lättare att träffa rätt. Att undvika att röja sig för fienden var något som ständigt måste tillses, och små medel underlättade avsevärt. Att hälla vatten på snön framför skjutplatsen fick den att frysa ihop så att inte gastrycket skickade upp en snöpuff, och snö i munnen hindrade andedräkten från att bilda avslöjande moln.

Osäkerhet kring antalet fällda fiender[redigera | redigera wikitext]

År 2004 gjorde den finske historikern Risto Marjomaa en avhandling där den officiella siffran 542 fällda fiender ifrågasattes, då tillförlitligheten av systemet som användes vid fronten ansågs tvivelaktig. Rapporteringen byggde på ett antal särskilda observatörer som med kikare avspanade frontavsnitt och gjorde notering när en fiende föll. Det fanns inget sätt att säkerställa att samma fiende räknades av flera observatörer, och inte heller kunde det fastställas om den fallne var stupad, sårad eller enbart spelat död. Att finska medier tidigt hjälteförklarade "Simuna" Häyhä, och att han på grund av detta flitigt förekom i den finska krigspropagandan, något som det finländska folket behövde i den svåra situationen, komplicerar saken ytterligare. Efter överväganden kom Marjomaa fram till att ungefär 200 stupade torde vara en rimlig siffra, försvarsstrider med maskinpistol oräknade. Det bör dock påpekas att Simo Häyhä även efter denna korrigering är världens mest framstående prickskytt.[källa behövs]

Efter kriget[redigera | redigera wikitext]

Häyhä som fänrik 1940.

Simo Häyhä tilldelades flerfaldigt Frihetskorsets orden: 1:a & 2:a klassen av Frihetsmedaljen, 3:e & 4:e klassen av Frihetskorset. Dessutom föreslogs Mannerheimsmedaljen, men Häyhä avböjde. Kort efter kriget, den 28:e Augusti 1940, befordrades Häyhä direkt från undersergeant till fänrik av fältmarskalk Gustaf Mannerheim. Varken förr eller senare i finländsk militärhistoria har någon befordrats så snabbt.[2]

Efter kriget arbetade Häyhä som bonde i Ruokolax. Sitt stora fritidsintresse jakt delade Häyhä med besökare inklusive president Urho Kekkonen. Han var även långvarig medlem i Krigsbrödraskapets Kollaas styrelse. De sista åren av sitt liv tillbringade han i Hamina veteranvårdhem.

När Häyhä 1998 tillfrågades hur han hade kunnat bli en så bra skytt hävdade han att det endast var genom träning. Häyhä var en anspråkslös person som inte gjorde någon stor sak av sitt rekord och gav sällan intervjuer. Beträffande frågan som han blev ställd strax innan sin 96-årsdag, om han har haft några samvetsskal efteråt, svarade han endast "jag gjorde bara min plikt och vad jag blev tillsagd, så bra som jag kunde."

Det svenska power metalbandet Sabaton gjorde 2010 en sång om Simo Häyhä, White Death till albumet Coat of Arms.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från finskspråkiga Wikipedia, 22 maj 2013.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Simo HäyhäFind A Grave
  2. ^ [a b c] Häyhä, Simo i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2009)
  3. ^ Marjomaa 2004
  4. ^ [a b c d] Finland nationalbiografi. uppslagsordet "Simo Häyhä"
  5. ^ Juutilainen, Aarne i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2009)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]