Simone Weil
Simone Adolphine Weil, född 3 februari 1909 i Paris, död 24 augusti 1943 i Ashford i Kent i England, var en fransk filosof och mystiker av judisk börd. Hon var yngre syster till tänkaren André Weil. Hennes främsta intresseområden var metafysik, litteratur, etik och politik. Även om hon aldrig erkänt sig till kristendomen, tycks hon ha betraktat sig själv som kristen mystiker. Hon hämtade sin inspiration från verk av Homeros, Platon, Nya Testamentet, Karl Marx samt Émile Chartier och sägs ha influerat tänkare som Albert Camus, Flannery O'Connor, Czesław Miłosz och påve Paulus VI. Weil har en krater på Venus uppkallad efter sig.
Biografi
Simone Weil föddes den 1909 i Paris. Hennes släkt var av judisk härkomst och ursprungligen från Alsace. Hon var tre år yngre än sin äldre bror André Weil, matematikern.
Hennes far, Bernard Weil, var kirurg inom det militära och tjänstgjorde under första världskriget.
Utbildning
Mellan 1924 och 1925 studerade Weil filosofi för René Le Senne vid lycée Victor-Duruy i Paris och tog sin examen i filosofi vid 16 års ålder. I oktober 1925 påbörjade hon studier i litteraturvetenskap vid Lycée Henri-IV, där hon kom att studera tre år framåt. Hennes professor i filosofi var filosofen Alai. Hon fortsatte att läsa vid École Normale Supérieure 1928 och fick sin slutliga examen i filosofi år 1931 och påbörjade då en karriär som lärarinna i olika landsortsskolor runt om i Frankrike.
Under sommaren 1932 tillbringade hon i Tyskland i syfte att förstå orsakerna bakom nazismens uppkomst och ökande popularitet. Vid sin hemkomst skrev hon ett flertal artiklar om sina reflektioner och farhågor kring vad som kunde komma ur detta.
I augusti 1936 engagerade hon sig i Durutti-kolonnen i början av det spanska inbördeskriget för att bekämpa den av general Franco underblåsta statskuppen. Hon protesterade mot avrättningen av en ung falangist och ingrep när en fransk präst hotades att skjutas.
År 1937 började hon engagera sig mer i att försvara det tysk-franska ekonomiska samarbetet.
Politisk aktivism
Under vintern 1932-1933 engagerade hon sig i fackföreningar och demonstrerade i strejken mot arbetslösheten och lönesäkningar, något som orsakade en skandal. Hon skrev artiklar tidningar som "Skolornas emancipation" (L’École émancipée) och "Den proletära revolutionen" (La Révolution prolétarienne). Som kommunist och anti-stalinist medverkade hon i den demokratiska kommunistiska cirkeln, ledd av Boris Souvarine.
Bibliografi (urval)
- 1932-1942 - Sur la science
- 1933 - Réflexions sur la guerre,
- 1933-1934 - Leçons de philosophie
- 1947 - La pesanteur et la grâce
- 1934 - Réflexions sur les causes de la liberté et de l'oppression sociale
- Tyngden och nåden (översättning Margit Abenius, Bonnier, 1948)
- 1949 - L'enracinement
- Att slå rot (översättning Gunnel Vallquist, Bonniers, 1955)
- 1950 - Attente de Dieu
- Väntan på Gud (översättning Karin Stolpe, Bonnier, 1957)
- 1955 - Oppression et liberté
- Svensk urvalsvolym
- Personen och det heliga: essäer och brev (urval och inledning Margit Abenius, översättning Karin Stolpe, Bonnier, 1961)
Litteratur
- Renérius, Hans-Evert: "Utanför och innanför: tankar kring Simone Weils författarskap". I Årsbok för kristen humanism, 1974, s. 49-58 [Även i Renérius, Hans-Evert: Exodus stillwater (Recito, 2009)]
- Stenqvist, Catharina: Simone Weil: om livets tragik - och dess skönhet (Proprius, 1984)
Källor
- Libris
|