Simple Minds

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Simple Minds
Simple Minds.jpg
Simple Minds i Oslo, Norge februari 2006
Bakgrund Skottland Glasgow, Skottland, Storbritannien
Genre(r) New Wave
New romantic
Rock
År som aktiva 1977 – idag
Skivbolag Virgin Records
Zoom Records
Chrysalis Records
Webbplats Simple Minds
Medlemmar
Jim Kerr
Charlie Burchill
Mel Gaynor
Andy Gillespie
Ged Grimes
Tidigare medlemmar
Mick MacNeil
Derek Forbes
Brian McGee
Kenny Hyslop
Mike Ogletree
John Giblin
Eddy Duffy
Tony Donald

Simple Minds är en rockgrupp, som bildades i Glasgow, Skottland november 1977.

Simple Minds hade sin första spelning 17 januari 1978. Samtliga gruppmedlemmar hade spelat i olika punkgrupper innan, och deras repertoar bestod först av covers från dessa band. Men snart började de göra egna låtar som de spelade in på demo och sände runt till skivbolag. I april 1979 utgavs deras första album Life in a Day.

1980 var gruppen förband till Peter Gabriel på hans Europaturné. 1989 fick de sin första listetta i England med The ballads of the streets EP och innan dess hade de ett antal hitsinglar varav Don't You (Forget About Me) ingick bland de mest kända.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Tidiga år[redigera | redigera wikitext]

1977 bildade barndomsvännerna Jim Kerr och Charlie Burchill punkbandet Johnny & The Self Abusers tillsammans med bland andra skolkamraten Brian McGee. I november 1977 gav de ut singeln "Saints and sinners", men splittrades samma dag. Mot slutet av 1977 gick Kerr, Burchill och Donald vidare som Simple Minds med Michael MacNeil (keyboards) och Derek Forbes (elbas) som nya medlemmar, samtidigt som Milarky och MacNeil bildade The Cuban Heels. Namnet Simple Minds togs från David Bowies låt "The Jean Genie". Genom flitigt turnerande byggde de snabbt upp ett rykte som ett bra liveband och fick samma år sitt första skivkontrakt med lilla Zoom Records.

Inledande och experimentell fas[redigera | redigera wikitext]

Mellan 1979 och 1981 gav gruppen ut inte mindre än fem album. Efter den konventionella och osjälvständiga debuten Life in a Day influerad av 1970-talsrock som David Bowie, Roxy Music och Genesis började de söka sig fram till en egen stil på den experimentella Real to Real Cacophony där inspirationen i stället hämtades från band som Kraftwerk och Neu!. Med Empires and Dance förtydligades gruppens vid denna tid mörka och industriella new wave-sound där MacNeils synthesizers och sequencers fick allt större utrymme. Samtidigt började de närma sig ett mer kommersiellt sound med låten I Travel som blev en mindre klubbhit. Det slutliga genombrottet kom 1981 med hitsinglarna Love Song och Sweat In Bullet från albumet Sons and Fascination vilken även innehöll bonus-LP'n Sister Feelings Call som senare gavs ut separat. Gruppens stil med repetitiva synth- och bas-slingor i förgrunden och Kerrs udda textcollage var fortfarande okonventionell men hade nu fått ett lättillgängligare uttryck.

New Gold Dream - Kommersiellt genombrott[redigera | redigera wikitext]

Med New Gold Dream (81-82-83-84) fick de sitt definitiva genombrott. Musikaliskt inledde de en ny fas med ett mer välpolerat och sofistikerat synthbaserat sound som placerade dem i New Romantic-genren. Gruppen rönte nu stora framgångar och Promised You A Miracle och Glittering Prize blev deras dittills största singelhits med topp-20 placeringar på englandslistan. Samtidigt hade det skett förändringar inom gruppen. McGee som lämnat gruppen 1981 av privata skäl ersattes först av Kenny Hyslop, sedan av Mike Ogletree innan de fastnade för Mel Gaynor som permanent ersättare. Alla tre medverkade på New Gold Dream-albumet där även Herbie Hancock gästade med ett synthsolo i låten Hunter And The Hunted.

Sparkle In The Rain - förändrat sound[redigera | redigera wikitext]

I och med att gruppen nu började uppträda på allt större arenor förändrades deras sound. Sparkle in the Rain innehöll ett mer direkt och kraftfullt rocksound och kan sägas vara startpunkten på gruppens nästa fas som ett av de mest framgångsrika arenarock-banden. Från detta album blev Waterfront en av deras största och mest välkända hits.

Genombrott i USA - Arenarock och politiskt engagemang 1985-1989[redigera | redigera wikitext]

1985 fick de ett genombrott även i USA med hitsingeln Don't You (Forget About Me) vilken också blev den sista inspelningen med Derek Forbes som ersattes av John Giblin. Forbes blev liksom Brian McGee senare medlem av Propaganda.

Året därpå släpptes albumet Once upon a time som blev deras kommersiellt mest framgångsrika album. Gruppens sound var nu väl anpassat för såväl stadiumkonserter som den amerikanska marknaden och de fick ytterligare en stor hit i både Europa och USA med Alive and Kicking. Samtidigt som en del av de ursprungliga fansen från det tidiga 1980-talet vände gruppen ryggen hade de nu vunnit en ny och betydligt större publik över hela världen.

Vid denna tid stod gruppen både musikaliskt, framgångsmässigt och med sitt politiska engagemang för bland annat Amnesty mycket nära U2. Något som underströks ytterligare med albumet Street Fighting Years där svulstig arenarock med politiska texter blandades med influenser från irländsk folkmusik. Från detta album blev EP'n Ballad Of The Streets gruppens första etta på den engelska singellistan. Den innehöll bland annat låtarna Mandela Day som specialskrivits till en hyllningskonsert för Nelson Mandela året innan och Belfast Child.

Efter 1989[redigera | redigera wikitext]

Efter den omfattande turné som följde Street Fighting Years lämnade Michael MacNeil gruppen vilket blev ett klart avbräck. Kerr erkände senare MacNeil som gruppens största musikaliska begåvning och en viktig hörnsten för deras låtskrivande.[1] Framgångarna har som en konsekvens sedan dess varit mer blygsamma för bandet och medlemmarna kring kärnduon Kerr och Burchill har ofta skiftat. De har emellertid fortsatt med flitigt turnerande och givit ut ett flertal album.

2009 bildade Derek Forbes och Brian McGee gruppen Ex-Simple Minds, även förkortat XSM, tillsammans med McGees bror Owen Paul som sångare. De turnerar med de klassiska Simple Minds-låtarna från 1980-talet.[2]

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande medlemmar
  • Jim Kerr - Sång (1978-)
  • Charlie Burchill - Gitarr (1978-), Gitarr, keyboards (1990-)
  • Mel Gaynor - Trummor (1982-1991),1997-1998),(2002-)
  • Andy Gillespie - Keyboards (2002–2005; 2007–)
  • Ged Grimes - elbas (2010–)
Tidigare medlemmar
  • Mick MacNeil - Kompositör, Keyboards (1978-1990)
  • Derek Forbes - elbas (1978-1985, 1997-1998)
  • Brian McGee - trummor (1978-1981)
Övriga tidigare medlemmar
  • Kenny Hyslop - Trummor (1981-1982)
  • Mike Ogletree - Trummor (1982)
  • John Giblin - elbas (1985-1989)
  • Eddy Duffy - elbas (1999-2010)

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.simpleminds.com/sm/The-Spirit-Of-MacNeil-b409
  2. ^ http://www.myspace.com/exsimpleminds