Sista skrattet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sista Skrattet
(Der letzte Mann)
Genre(r) Drama, stumfilm
Regissör Friedrich Wilhelm Murnau
Manus Carl Mayer
Skådespelare Emil Jannings
Maly Delschaft
Max Hiller
Produktionsbolag Universum Film AG
Premiär 1924
Speltid 77 minuter
Land Tyskland
Språk Tyska
IMDb

Sista skrattet (tyska: Der letzte Mann ) är en tysk stumfilm från 1927, regisserad av Friedrich Wilhelm Murnau. För manus stod Carl Mayer. Filmen utmärker sig för den nästan totala avsaknaden av textrutor, och bidrog till att cementera Murnaus roll som en av de största företrädarna för den tyska expressionismen inom filmkonsten.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Sista skrattet utspelar sig i Berlin. Huvudpersonen är en åldrande portier (Emil Jannings) på ett av stadens mest berömda hotell. Den gamle mannen bär sin präktiga uniform med enorm stolthet och arbetet betyder allt för honom. När han får reda på att han anses för gammal för att fortsätta på sin tjänst och degraderas till toalettvakt faller mannens hela värld samman.

Efter det djupt tragiska slutet visas en textruta som låter meddela att manusförfattaren "visat barmhärtighet" med den stackars åldringen. Sedan följer en epilog där allt vänds på ända – och ett osannolikt lyckligt slut tar vid.