Sista skrattet

Sista skrattet
	Sista skrattet; (Der letzte Mann)
Genre	Drama
Regissör	F.W. Murnau
Manus	Carl Mayer
Skådespelare	Emil Jannings; Maly Delschaft; Max Hiller
Produktionsbolag	Universum Film AG
Premiär	23 december 1924
Speltid	77 minuter
Land	Tyskland
Språk	Tyska
	IMDb SFDb Elonet;

Sista skrattet (tyska: Der letzte Mann) är en tysk dramafilm från 1924 i regi av F.W. Murnau. För manus stod Carl Mayer. I huvudrollerna ses Emil Jannings och Maly Delschaft. Filmen utmärker sig för den nästan totala avsaknaden av textrutor, och bidrog till att cementera Murnaus roll som en av de största företrädarna för den tyska expressionismen inom filmkonsten.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Sista skrattet utspelar sig i Berlin. Huvudpersonen är en åldrande portier (Emil Jannings) på ett av stadens mest berömda hotell. Den gamle mannen bär sin präktiga uniform med enorm stolthet och arbetet betyder allt för honom. När han får reda på att han anses för gammal för att fortsätta på sin tjänst och degraderas till toalettvakt faller mannens hela värld samman.

Efter det djupt tragiska slutet visas en textruta som låter meddela att manusförfattaren "visat barmhärtighet" med den stackars åldringen. Sedan följer en epilog där allt vänds på ända – och ett osannolikt lyckligt slut tar vid.

Rollista[redigera | redigera wikitext]

Emil Jannings – hotellportieren
Maly Delschaft – portierens niece
Max Hiller – niecens fästman
Emilie Kurz – brudgummens tant
Hans Unterkircher – hotelldirektören
Olaf Storm – en ung hyresgäst
Hermann Vallentin – en rik kund
Georg John – nattvakten
Emmy Wyda – en mager granne

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Sista skrattet på Internet Movie Database (engelska)
Sista skrattet på Allmovie (engelska)
Sista skrattet på Svensk Filmdatabas