Sita (renskötsel)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En sita med tältkåtor i Finnmark fylke i början av 1900-talet.

Sita eller sit är en grupp av renskötande samer, vanligen ett antal personer som sköter sina renar tillsammans, men inom skoltsamiskt område också en större samfällighet.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Sita (bestämd form: sitan; plural: sitor) är ett lånord från nordsamiskans siida, medan sit (bestämd form: siten; plural: siter) kommer från det skoltsamiska ordet sijd.[1][2]sydsamiska heter motsvarande ord sijte.[3]

Flyttlag och lappby[redigera | redigera wikitext]

I dagens svenska renskötsel används ordet sita framför allt om vintergruppen.

Den absolut vanligaste betydelsen av ordet sita är ett flytt- eller arbetslag, det vill säga de familjer som tillsammans flyttar med sina renar och organiserar det dagliga arbetet sinsemellan (som minst kan sitan bestå av en ensam renägare). Inom skoltsamiskt område har ordet även betecknat en större grupp av människor, motsvarande den historiska lappbyn.[4] Det var i den senare betydelsen som ordet först finns belagt från svensk text (i formen sit). Det skedde i en studie av skolterna i Petsamo-området som publicerades 1929 av den finländske geografen Väinö Tanner.[1] Han menade att siten bestod av två element, sitfolket och sitjorden. Sitfolket var de personer som nyttjade samma vinterboplats, talvsijd. De förfogade gemensamt över ett större geografiskt område som Tanner kallade för sitjorden.[5]

Väinö Tanners forskning fick stort genomslag, och därför har ordet sit eller sita som beteckning på hela lappbyn emellanåt använts för förhållanden även utanför det skoltsamiska området, särskilt om tiden före kolonisationen.[6]

Inom modern renskötsel i Sverige (åtminstone inom Jokkmokksområdet) används ordet fortfarande om den mindre del av samebyn som kallas för vintergruppen, alltså den grupp av renskötare som håller sina renar inom samma vinterbetesområde. Under resten av året bedrivs renskötseln mer kollektivt inom hela samebyn och det sker då ingen uppdelning i sitor.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] SAOB – Svenska Akademiens ordbok → Sita (renskötsel)
  2. ^ Ruong, Israel (1982). Samerna i historien och nutiden. Aldus akademi, 99-0167082-9 (4., helt omarb. uppl.). Stockholm: Bonnier fakta. Sid. 31. Libris 7246806. ISBN 91-34-50051-0 
  3. ^ Per-Martin Israelsson och Sakka Nejne (2008). Svensk-sydsamisk, sydsamisk-svensk ordbok och ortnamn (andra upplagan). Luleå: Luleå Grafiska AB. Sid. 229. ISBN 91-975124-9-4 
  4. ^ Ruong, Israel (1982). Samerna i historien och nutiden. Aldus akademi, 99-0167082-9 (4., helt omarb. uppl.). Stockholm: Bonnier fakta. Sid. 38. Libris 7246806. ISBN 91-34-50051-0 
  5. ^ Tanner, Väinö (1929). ”Antropogeografiska studier inom Petsamo-området. I. Skolt-lapparna”. Fennia "49" (4): sid. 338–353. 
  6. ^ Lundmark, Lennart (2006). Samernas skatteland i Norr- och Västerbotten under 300 år. Rättshistoriska skrifter. Serien 3, 1650-2299 ; 8. Stockholm: Institutet för rättshistorisk forskning. Sid. 21. Libris 10097144. ISBN 91-85190-78-0 
  7. ^ Eidlitz Kuoljok, Kerstin (2011). Den samiska sitan och vinterbyarna: en utmaning. Dissertations and documents in cultural anthropology, 1653-0543 ; 10. Uppsala: Institutionen för kulturantropologi och etnologi, Uppsala universitet. Sid. 88–89. Libris 12149599. ISBN 978-91-506-2181-5 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]