Sixten Eckerberg

Från Wikipedia
Sixten Eckerberg
Född5 september 1909[1]
Ingatorps församling, Sverige
Död9 april 1991[1][2] (81 år)
Göteborg, Sverige
BegravdStampens kyrkogård[2]
Medborgare iSverige
Utbildad vidKungliga Musikhögskolan i Stockholm
SysselsättningDirigent, kompositör[3], pianist
Redigera Wikidata

Axel Sixten Lennart Eckerberg, född 5 september 1909 i Ingatorps församling i Småland, död 9 april 1991 i Vasa församling i Göteborg,[4] var en svensk dirigent, pianist och kompositör.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Eckerberg studerade piano, dirigering samt kontrapunkt och instrumentation vid Musikaliska akademin i Stockholm och han tog organistexamen 1931. Han studerade dirigering som Jenny Lind-stipendiat i Basel och Wien, samt var pianoelev i Wien och Paris.

Han var en framgångsrik orkesterledare och var 1945-1955 gästdirigent i Warszawa, Rom, Paris, Budapest, Mexiko och Guatemala. Han föredrog svensk eller fransk repertoar. Åren 1937-1969 var han chefsdirigent för Göteborgs radioorkester, det namn under vilket Göteborgs orkesterförening framträdde, då de spelade i radio. Under Eckerberg skedde det 762 gånger. Han var 1939-1960 även dirigent vid Göteborgs orkesterförening.

Eckerberg debuterade 1942 som tonsättare med sin första symfoni. Stilmässigt kombinerar han nordiskt kynne med fransk 1900-talsmusik och har en dramatisk accent och driven orkesterteknik.

Han är gravsatt i minneslunden på Stampens kyrkogård.[5]

Verk (urval)[redigera | redigera wikitext]

Orkesterverk[redigera | redigera wikitext]

  • Symfoni nr 1 1941
  • Symfoni nr 2 1944
  • Höstsång, symfoni 1965
  • Symphonie pastorale, symfoni 1973
  • Tre pianokonsert 1942, 1948 och 1971
  • Cellokonsert 1973
  • Pianokoncertino 1963
  • Sommarmusik opus 1, orkestersvit 1941
  • Från Sommen, orkestersvit 1946
  • Danze della vita, orkestersvit 1970
  • Sub luna, 1942
  • Nuttorno, 1946
  • Visione, 1961
  • Serenad, 1972
  • Sagan om asarna, 1972

Därutöver en rad smärre verk: kammarmusik, pianostycken och sånger, däribland en sångcykel 1946 och sångsviten Nocturne 1971.

Inspelningar[redigera | redigera wikitext]

År 1986 utkom för första gången den första och tredje av Eckerberg pianokonserter på fonogram, tolkade av Hans Pålsson på det svenska bolaget Big Ben Phonogram.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Svensk musik: Eckerberg. Sixten (1909-1991), läs online, läst: 5 januari 2018.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Svenskagravar.se, Eckerberg, Sixten Axel, läs online, läst: 5 januari 2018.[källa från Wikidata]
  3. ^ Musikverkets auktoritetsdatabas, 6 oktober 2017, läs online, läst: 6 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Sveriges dödbok 7: 1860–2017. Sveriges Släktforskarförbund. 2018. Libris 5fmmd34c39cvtmg1. ISBN 9789188341280 
  5. ^ SvenskaGravar

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Eckerberg, Sixten (1970). Musiken och mitt liv. Stockholm: Geber. Libris 881748  - Självbiografi.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]