Självmordskris

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Självmordskris är en psykologisk kris där någon är suicidal, det vill säga benägen till självmord. Självmordskris är ett nödläge som medför behov av psykiatrisk vård, möjligen psykiatrisk tvångsvård.

De mest uppenbara symptomen på självmordskris är att patienten visar självskadebeteende, talar om att begå självmord, skriver självmordsbrev, skaffar utrustning till självmord, eller förbereder omvärlden på sin död.

Depression och bipolärt syndrom är några diagnoser som omfattar hög risk för självmordskriser.

Orsaker[redigera | redigera wikitext]

Självmordskris kan uppstå till följd av psyko-sociala problem eller psykisk ohälsa. Till de psyko-sociala problem som oftast orsakar självmordsförsök och tankar på detta, hör ekonomiska problem, arbetslöshet, mobbing, trakasserier t.ex. på internet, att personer i omgivningen begått självmord (så kallad självmordsvåg), och att förlora en nära anhörig (t.ex. genom dödsfall eller skilsmässa).

Depression, postpartumdepression, psykossjukdomar och substansmissbruk är vanliga psykiska störningar. Självskadebeteende är vanligt, och kan i dessa fall ses som föregripande ett planerat självmord (allt självskadebeteende har dock inte nödvändigtvis det sammanhanget).

Självmordstankar kan också föregås av att personen får veta att den har en svår, kronisk sjukdom. Att vara offer för diskriminering, våldtäkt, lida av posttraumatisk stress, eller psykisk misshandel är ibland utlösande.

En självmordsbenägen person kan börja uppleva det som om personen gör omgivningen en tjänst genom att ta sitt liv, eller känna sig som ett maktlöst offer för livomständigheter samt vara full av skamkänslor inför sig själv.

Tecken[redigera | redigera wikitext]

En person som är självmordsbenägen har som regel ett förändrat beteende (en personlighetsförändring). En social person kan börja isolera sig, en livlig person bli lugn och en skämtsam person allvarlig. I synnerhet bland män kan aggressivitet vara ett tecken på självmordskris. Graden självskadebeteende ökar, vare sig det handlar om att tillorsaka sig fysiska skador (t.ex. skära sig i armen), att dricka sig alltför berusad, eller testa droger. Det är vanligt att personen slutar göra saker den brukar tycka om och att den isolerar sig. Mentalt kan personen uppvisa för sig själv otypiska mentala beteenden, som att plötligt få koncentrationssvårigheter eller problem att tänka klart, ha humörsvängningar, få ett förändrat sömnmönster, och ett förändrat matbeteende (äta mer eller mindre än annars, eller vid andra tider).

Många, men inte alla, pratar om döden, att livet känns meningslöst, om att de saknar framtid eller att de aldrig kommer att kunna förverkliga sina drömmar. Döden kan också vara ett tema i självvalda skolarbeten eller i teckningar. Att skriva testamente eller ge bort ägodelar kan vara ett tecken på att personen är självmordsbenägen.

Källor[redigera | redigera wikitext]