Sjölök

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sjölök
Sjölök (D. maritima)
Sjölök (D. maritima)
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Enhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
Ordning Sparrisordningen
Asparagales
Familj Hyacintväxter
Hyacinthaceae
Släkte Sjölöksväxter
Drimia maritima
Art D. maritima
Vetenskapligt namn
§ Drimia maritima
Synonymer
Drimia maritime,
Urginea scilla,
Scilla maritima
Hitta fler artiklar om växter med

Sjölök, Urginea maritima, växer vid Medelhavets kuster, i Portugal och på Kanarieöarna och tillhör sjölöksläktet.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Lökarna har röda eller vita skal, har ett tvärsnitt på upp till 30 cm och kan väga upp till 2,5 kg.

De mellersta lökskalen förlorar vid utvinningen ca 80 % av vikten sedan de blivit sönderskurna och torkade i solen. De upp till 5 mm tjocka bitarna är vitgula, hornartade och genomskinliga. De har ingen framträdande lukt men en kväljande, slemmig och bitter smak.

Det torkade materialet innehåller ca 3 % kalciumoxalat, glykosiderna scillain, scillitin, scillidiuretin och scillaren samt ett färglöst, amorft kolhydrat, sinistrin, som finns i olika mängd från 2 till 20 %. Halten av dessa ämnen är störst på hösten, medan sockerhalten på våren är upp till 22 %.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Droger från sjölök har haft medicinsk användning som hjärtstärkande, slemlösande och urindrivande preparat.

De röda lökarna, i färskt tillstånd eller extrakt från dessa, kan användas som råttgift.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Meyers varulexikon, Forum, 1952


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]