Sjuka hus-sjukan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Sjuka hus-sjukan, Sjuka hus, Sick Building Syndrome, SBS är beteckningar för flera egentligen helt olika begrepp utan nödvändigt samband, främst:

  1. En byggnad med fuktskador eller tydlig mögellukt. (Sjuka hus).
  2. Ett resultat från en enkät i en byggnad där fler än ett visst antal personer svarat att de upplevt vissa efterfrågade besvär som de förknippar med vistelse i byggnaden (Sick Building Syndrome, SBS).
  3. Ett (sjukdoms)tillstånd hos en enskild person som attribuerar vissa besvär till vistelse i viss byggnad (Sjuka hus-sjukan).

Beträffande betydelse 1 har man konstaterat att det även i byggnader med fukt och mögel inte nödvändigtvis finns någon överrapportering de uppmärksammade besvären.

Beträffande betydelse 2 kan man från vissa byggnader ha överrapportering av de uppmärksammade besvären, så kallade "SBS-symtom" (torr hud, torra slemhinnor, hudrodnad, mental trötthet, huvudvärk, övre luftvägsinfektioner, hosta, heshet, klåda, illamående/yrsel), men trots noggranna undersökningar inte hitta något i byggnaden som ger en förklaring.

Man ska dessutom observera att man i betydelse 2 inte egentligen tar ställning till "orsaken" till besvären, annat än att uppgiftslämnarna själva kan ha förknippat besvären med vistelse i byggnaden. Att man på exempelvis sin arbetsplats upplever besvär kan ha många tänkbara orsaker. I alla byggnader förekommer att brukare förknippar vistelse i byggnaden med "SBS-symtom", men först då enkätsvaret visar att mer än ca 30 procent av brukarna rapporterar besvär uppfattas "Sick Building Syndrome" föreligga.

Beträffande betydelse 3 upplever sig personerna påtagligt störda av sina besvär, och tar inte sällan kontakt med sjukvården. I betydelse 2 reflekterar uppgiftslämnarna inte nödvändigtvis över sina besvär. Det är ibland bara ett passivt svar på enkätens frågor. I betydelse 3 uppfattas besvären som ett lidande som påtagligt stör vardagen, en sjukdom.

I diskussionen har man under tiden från 1990 till 2005 sällan uppmärksammat problemkomplexets olika kategorier. Huvudspåret har varit att allt bäst kan förklaras av specifika ämnen i luften eller någon annan fysisk innemiljöfaktor. I omfattande forskningsarbete har ett flertal hypotetiska orsaker undersökts utan att man ännu har kunnat se några tydliga samband.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Under slutet av 1970-talet uppmärksammades att ospecifika besvär rapporterades från hyresgäster i nybyggda bostäder, kontor och daghem. I massmedia kallades det "Dalen-sjukan", "dagis-sjuka" och "kontors-sjuka".

Termen "Sick Building Syndrome" myntades av WHO år 1986 då de också bedömde att 10-30% av nybyggda kontor i västvärlden hade inomhusklimatproblem. En tidig undersökning från Köpenhamn omfattande kvinnor i 28 kontorsbyggnader rapporterade arbetsrelaterade hudsymtom av 0-31%, allmänsymtom upp till 69% och slemhinnesymtom upp till 62%. I en engelsk studie av kontor rapporterades arbetsrelaterad trötthet hos 66% av kvinnorna och ögonsymtom i 34%. I båda studierna var symtom mindre vanligt förekommande hos män än hos kvinnor.

Dåliga innemiljöer fick stor uppmärksamhet då Allergiutredningen (SOU 1989:76) utpekade "sjuka hus" som en orsak till den allergiepidemi som då befarades. Under 1990-talet utfördes därför omfattande forskning kring "sjuka hus". Olika fysiska och kemiska faktorer i byggnader undersöktes på bred front. Ofta nämns den stora svenska ELIB-undersökningen 1991-1992.

Problemet uppmärksammades i massmedia och beskrevs som en "tickande bomb". Många utredningar utfördes i enskilda byggnader. Uppmärksammade fall var exempelvis Astrid Lindgrens barnsjukhus, Moderna Museet och Hammarby Sjöstad.

Under 1990-talet ställdes ofta "sjuka hus" mot "sunda hus". Kemikalieinnehållet i byggmaterial uppmärksammades. Många byggmaterialtillverkare arbetade aktivt för att få kontroll på varornas innehåll och ersätta kritiserade tillsatser. Från teknikbranscher förespråkades framför allt väl fungerande ventilation. Andra uppfattade ekologiskt byggande, naturmaterial och enklare ventilationsteknik som en väg mot bättre innemiljö.

I slutet på 1990-talet kom en ökad misstro mot begreppet "sjuka hus". I en avhandling vid Karolinska institutet 1999 ifrågasattes metodologin i tidigare forskning och en dansk studie 2005 påvisade dessa brister experimentellt.

Det uppmärksammades att Sick Building Syndrome egentligen inte var ett enhetligt syndrom. Det var inte heller en sjukdom som kunde diagnosticeras för enskilda personer. Från Socialstyrelsens sida tog man år 2006 i Läkartidningen avstånd från att använda Sjuka hus-sjukan som klinisk diagnos.

Sedan dess har det i forskningen blivit allt mer ovanligt att använda begreppet "sjuka hus", "Sick Building Syndrome" etc. Däremot lever begreppet kvar i populärkulturen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor och litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Berndt Stenberg, "Sjuka hus-sjukan" i Eriksson NE & Hedlin G (red). Allergi och annan överkänslighet i praktisk sjukvård. Andra uppl. Studentlitteratur, Lund 1999.
  • Åke Thörn, The Emergence and preservation of sick building syndrome, KI 1999.
  • Jörgen Malmquist, Föreställningar om sjukdom, 2000.
  • Charlotte Brauer, The sick building syndrome revisited, Köpenhamn 2005.
  • Michelle Murphy, Sick Building Syndrome and the Problem of Uncertainty, 2006.
  • Johan Carlson, Gemensam förklaringsmodell för sjukdomar kopplade till inomhusmiljön finns inte. Läkartidningen 2006/12.