Skäggmes

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skäggmes
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Skäggmes, hane
Skäggmes, hane
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Skäggmesar men se text
Panuridae
Släkte Panurus
Koch, 1816
Art Skäggmes
P. biarmicus
Vetenskapligt namn
§ Panurus biarmicus
Auktor Linné, 1758
Underarter
Se text
Panurus biarmicus flock.jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Skäggmes (Panurus biarmicus) är en mesliknande fågel vars taxonomiska familjeförhållande är under diskussion.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Skäggmesens taxonomiska hemvist är omtvistad. Den förs till det egna släktet Panurus. Tidigt placerades den i familjen mesfåglar (Paridae) men fördes senare till gruppen papegojnäbbar som både behandlat som en familj, Paradoxornithidae, och enbart som ett släkte Paradoxornis inom familjen sångare (Sylviidae). ITIS placerar fortfarande arten i familjen Sylviidae[2], medan BirdLife International och IUCN för skäggmesen till familjen timalior (Timaliidae). I sjätte upplagan av The Clements Checklist of the Birds of the World som kom ut hösten 2007 föreslås skäggmesen en placering i den helt egna familjen Panuridae.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Den förekommer lokalt över i stort sett hela palearktiska regionen främst i de tempererade delarna av Europa och Asien.[4] Arten är för det mesta stannfågel och merparten av världspopulationen flyttar bara för att undkomma plötsliga köldknäppar. Den är sårbar för hårda vintrar då stora mängder ofta stryker med. Enstaka fynd har gjorts under perioden januari till april i norra Afrika i bland annat Marocko, Algeriet och Egypten.[5]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Skäggmesen delas oftast upp i tre underarter:

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

I Sverige observerades den först på 1960-talet men blev sedermera allmän vid sjön Tåkern. Därifrån spred den sig över stora delar av södra och mellersta Sverige och idag häckar den årsvis i Sverige så långt norrut som till Värmland och sällsynt ända upp till västerbotten.[6]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Adult hona.

Den blir cirka 16 centimeter lång och är ljust kanelbrun på ryggen och sidorna, askgrå på huvudet och nacken samt vitaktig på kroppens undre sida. Inre vingpennorna är svarta med rostgula kanter och stjärten rostgul med vita spetsar på de yttre pennorna. Hannen har på vardera kinden förlängda fjädrar som liksom bildar spetsiga polisonger och i likhet med undre stjärttäckarna är svarta. Honan saknar förlängda fjädrar på kinderna och dess undre stjärttäckare är blekt rostgula.

Skäggmesens läten är snabbt upprepade ping och tjing som ibland följs av ett utdraget tjirr samt en lågmäld sång.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Skäggmesen förekommer bland rörväxter och videbuskar vid sjöar och våtmarker. Den är vig, livlig och orolig, lever av insekter, om vintern även av allehanda frön, bygger sitt bo på tuvor, lever parvis eller i små familjer samt döljer sig så mycket som möjligt. Makarna uppvisar stor tillgivenhet för varandra, framför allt under parningstiden.


Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Panurus biarmicus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ ITIS Läst 2007-01-03.
  3. ^ Markus Lagerqvist (2008) Trassliga familjeförhållanden, Roadrunner, vol.16, nr.1, sid:36-43
  4. ^ Karta över skäggmesens utbredning från AviBase. Läst 2007-01-03.
  5. ^ Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
  6. ^ Fyndstatistik - Skäggmes, Club 300, www.club300.se, läst 2008-03-24

Källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.