Skörbjugg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skörbjugg
Klassifikation och externa resurser
Tandkött som angripits av skörbjugg.
ICD-10 E54
ICD-9 267
OMIM 240400
DiseasesDB 13930
MedlinePlus 000355
eMedicine med/2086  derm/521
ped/2073
radio/628
MeSH engelsk

Skörbjugg är en bristsjukdom som uppstår till följd av för lågt intag av vitamin C. Trots att det ofta betraktas som ett glömt, historiskt problem eller som ett tillstånd som bara drabbar fattiga personer, är det fortfarande en realitet i västvärlden.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Sjukdomen var ett mycket allvarligt problem under européernas upptäcktsresor från 1400-talet, då tillgång till C-vitaminrik föda var begränsad. Femtio procent eller mer av sjömännen kunde dö av skörbjugg under en expedition. Den engelske marinläkaren James Lind kunde 1747 visa att juice från lime botade skörbjugg. Limejuice blev snabbt obligatoriskt på engelska flottans fartyg, och ledde även till engelsmännens öknamn limey.

C-vitaminets betydelse[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Vitamin C

Vitamin C behövs för att proteinet kollagen, som finns i huden, ska bildas normalt. Vitamin C behövs som reducerande medel då molekylärt syre används för att hydroxylera prolin och lysin så att kollagenfibrerna skall kunna korslänkas till varandra. Allvarlig brist av vitamin C leder således till att mängden kollagen i bindväven minskar och blir av dålig kvalitet.

Riskgrupper[redigera | redigera wikitext]

Riskgrupper att utveckla skörbjugg är i första hand människor med otillräckligt intag av vitamin C, till följd av dålig kosthållning, ätstörningar, alkoholism, narkomani. Ämnesomsättningssjukdomar och malabsorption kan orsaka skörbjugg. Tillståndet förekommer också hos kroniskt sjuka personer, personer som är inlagda på sjukhus, människor med psykiska störningar, och äldre.[1][2]

Symptom[redigera | redigera wikitext]

Det mest omtalade symptomet på skörbjugg är blödningar i tandkött; det senare utvecklas i svåra fall till kraftig tandköttsinflammation och tandlossning, som kan omöjliggöra tuggning. I svåra fall tillkommer också muskelförtvining, extrem trötthet och förstoppning.

Innan det gått så långt kan dock huden uppvisa flera symptom. Hyperkeratos i hårsäckarna, små lokala blödningar vid hårsäckarna, och kroppshår som börjar bilda lockar eller böja sig, är några vanliga, tidiga tecken på C-vitaminbrist. Vid skörbjugg är det också lättare att få blåmärken.[2][3]

Hypotes om haptoglobin[redigera | redigera wikitext]

En studie från 2007 lägger fram hypotesen att utvecklingen av skörbjugg även kan påverkas genom blodproteinet haptoglobin. Haptoglobin finns i olika genetiska typer, och hypotesen är att typen Hp1 leder till mindre risk att utveckla skörbjugg än typen Hp2. Detta skulle bero på att haptoglobin har som en av sina uppgifter att binda till och stabilisera C-vitamin i kroppen så att det inte oxideras i förtid och därmed förlorar sin effekt. Som stöd för denna hypotes nämns att befolkningen på avlägsna öar (Påskön, Madagaskar), som koloniserats via havet, har en högre genfrekvens Hp1 än förväntat.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bertha Velandia et al, Scurvy Is Still Present in Developed Countries, J Gen Intern Med. 2008 August; 23(8): 1281–1284
  2. ^ [a b] Swanson AM, Hughey LC, Acute inpatient presentation of scurvy, Cutis. 2010 Oct;86(4):205-7
  3. ^ http://www.nlm.nih.gov/medlineplus/ency/imagepages/2345.htm
  4. ^ Delanghe JR, Langlois MR, De Buyzere ML, Torck MA (2007): Vitamin C deficiency and scurvy are not only a dietary problem but are codetermined by the haptoglobin polymorphism; Clin Chem 53(8):1397-1400