Skallerormar
| Skallerormar | |
Crotalus viridis
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Underklass | Diapsider Diapsida |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Underordning | Ormar Serpentes |
| Familj | Huggormar Viperidae |
| Underfamilj | Näsgropsormar Crotalinae |
| Släkte | Skallerormar Crotalus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Crotalus | |
| Auktor | L., 1758 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Skallerormar (Crotalus), eller egentliga skallerormar, är ett släkte i familjen huggormar.
Det är medelstora giftormar som kännetecknas av ett ombildat organ vid svansens slut, som får ytterligare ett segment vid varje skinnömsning. Organet saknas bara hos ungdjur och hos en art (Crotalus catalinensis), som förekommer på ön Santa Catalina Island i Californiaviken.
De två största arterna i släktet, som omfattar 29 arter, är Crotalus adamanteus och Crotalus atrox, som vanligtvis kan bli över 1,5 meter långa. Skallerormar förekommer bara i Amerika.
När skallerormen känner sig hotad vibrerar den snabbt sin svansspets, och det karaktäristiska "skallrande" ljudet hörs. Skallerormar har ett mer eller mindre uttalat sicksackmönster på sin kropp.
Skallerormens gift är hemotoxiskt, det orsakar hemolys (röda blodkroppar spricker), vävnadsskador (nekros), förlamning, och är mycket smärtsamt.
