Skandinavien och det ryska rikets bildande

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Många forskare, historiker och arkeologer anser att skandinaviska vikingar spelade en viktig roll vid det ryska rikets grundande. Uppfattningen är väl etablerad framförallt hos många västeuropeiska och amerikanska forskare, men även hos många ryska. Men vissa ryska forskare anser att skandinaver inte har haft en prominent roll vid Rysslands bildande. Denna uppfattning var framförallt dominerande under sovjettiden, då man i historieskrivningen förnekade eller förringade den "skandinaviska teorin".

Vikings-Voyages.png

Historisk bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Det är svårt att avgöra när skandinaver eller nordbor första gången befann sig i Ryssland. Vissa källor vill säga att det skedde långt före 800-t. Det finns inga klara belägg för detta. Legender och sagomaterial berättar om nordiska äventyrare och stormän som färdades i "österled" så tidigt som under 500-600-talen. Vi har t. ex sagan om Ivar Vidfamne som kom till Ryssland omkring 600-t. (eller tidigare) och sedan stupade där. Detta är sagor men därmed inte sagt att de kan innehålla "korn av sanning". Man beräknar att det äldsta nordiska arkeologiska materialet är från 700-t. Men man kan spekulera att skandinaviska kontakter med Ryssland kan ha förekommit mycket långt före de ovan nämnda århundradena, kanske redan under bronsåldern, t. ex ett visst nordiskt inslag i den ryska Ananinokulturen enligt vissa. Men detta är förstås mycket oklart. Det finns hur som helst många tecken på att nordbor verkligen var närvarande inte minst arkeologiska i det blivande Ryssland från en ganska tidig tidpunkt. Ordet Ryssland härstammar från ordet "rus", som antars att folket från roslagen i Sverige kallades i österled.

De "inhemska" folken i Ryssland[redigera | redigera wikitext]

Ryssland beboddes vid tiden för nordbornas "ankomst" av olika slaviska, baltiska och finsk-ugriska folkstammar. Det har genom åren diskuterats mycket om hur det förhöll sig mellan nordborna och dessa olika folkslag: ibland som fiender, ibland som allierade. Det tycks vara klart att det var olika finsk-ugriska jämte baltiska stammar som var de ursprungligaste invånarna i norra Ryssland. Både skandinaverna och slaverna ankom senare under de kommande århundradena av det första årtusendet e.Kr. Det är lite oklart var slavernas "urhem" låg, olika forskare har velat förlägga det på lite olika ställen: vid nedre Donau, vid Karpaterna, Pripjetträsken, i Polen, i Ryssland, mellan Weichsel och Dnepr och så vidare. Nestorskrönikan nämner hur Slaverna bredde ut sig i Ryssland, på de baltiska och finska stammarnas bekostnad. Och de ska menar vissa forskare ha nått Ilmen, Ladoga och finska viken framåt 500-talet. Slaverna jämte de andra fick utstå tryck från och med 600-talet tryck från det expanderande khazariska imperiet. Detta ledde till att vissa östslaviska stammar underkuvades av Khazarerna och blev därmed tvungna att betala tribut. Det var bl. a trycket från Khazarerna som enligt en del historiker ledde till att de nordliga slaviska och finska stammarna kan ha under 600-, 700- och 800-talen bildat ett slags "embryo" till det ryska riket en slags "lös" federation eller konfederation.

Väringar, varjager och ruser[redigera | redigera wikitext]

Som nämnts är det svårt att säga exakt när nordbor ankom till Ryssland. Vikingarna i Ryssland kallades Väringar eller varjager, på grekiska Varangoi. Men man kan utgå från att deras närvaro i Ryssland utökades under 700-800-talen. Varjagernas ankomst till Ryssland är en del av den stora skandinaviska vikingexpansionen som pågick på andra håll i Europa och i mindre utsträckning den övriga världen under samma tidsera. De kom som handelsmän och krigare. Hemma i Skandinavien uppstod under dessa århundraden stora förändringar av samhällstrukturen, och detta ledde till att en del skandinaver blev "äventyrslystna" och började färdas till "utlandet". Det är mot den bakgrunden som vikingarna i Ryssland och generellt verkade. Väringarna eller vikingarna i Ryssland var därför intresserade av handel med dels det arabiska kalifatet, dels med det bysantinska riket. De lockades av rikedomarna som fanns i dessa riken. Mängder av fynd av både arabiska och östromerska mynt har gjorts i såväl Ryssland som Skandinavien.

Väringarna/varjagerna, som vikingarna kallades i österled, är också mycket välkända för att ha tjänstgjort som "legosoldater" för den östromerske/bysantinske kejsaren, hans personliga livvakt, det s.k Väringagardet. Man talade här om färdleden "från varjagerna till grekerna". Den bysantinske kejsaren Konstantin Porphyrogennetos författade ett verk med titeln De Administrando Imperio som egentligen handlade om rikets styrelsefunktioner. Men i verket nämner han de skandinaviska vikingarna som här kallas för "Rus", "Rhos" eller "Ruser". Han nämner deras handelsengagemang i Östeuropa. Han nämner Dneprforsarna med både dess "rusiska" (nordiska) och slaviska namn. Benämningen "Ruser" återfinns också i västeuropeiska eller frankiska källor som de Bertinianska annalerna. Den bysantinske kejsaren hade skickat sändebud till sin östfrankiske motpart omkring år 839, det var några män som kallades Rus/Rhos, och den frankiske kejsaren kom underfund med att dessa var svear, och lät därmed fängsla dem. Det berättas också om ett folkslag (eller flera olika folkslag) som kallas ruser hos ett antal arabiska historieskrivare som Ibn Fadlan och Ibn Khordabeh. Ibn Fadlan berättar runt år 922 hur han upplevde ruserna vid Volga, och beskriver deras seder och bruk, om hur en rusisk storman begravs.

Upprinnelsen till namnet Rus är en kontroversiell fråga i både Ryssland och i Väst, liksom vem eller vilka som grundade det ryska riket. Den här frågan har delat historikerna och arkeologerna i två skolor den normannistiska och respektive den antinormannistiska skolan. Enligt forskare av den normanistiska skolan kan man härleda ordet rus(er) tillbaka till den finska benämningen Ruotsi som i sin tur går tillbaka till "Roden/Roslagen" alltså det östsvenska landskapet Roslagen. Man antyder att den etymologiska upprinnelsen rör sig om ungefär "rorsmän" eller "roddare". Man menar att eftersom Ruotsi är det finska namnet på Sverige och svenskar så överfördes benämningen från de finska stammarna till de slaviska. Den antinormanistiska skolan förklarar upprinnelsen på ett annat sätt: Det finns en biflod till Dnepr i Ukraina med namnet "Ros", samt en annan med namnet "Rusna". Dessa flodnamn är en av ett antal antinormanistiska teorier som förekommer. Ett annat exempel är att Rus skulle härledas från folknamnet "roxolaner" ett skytiskt/sarmatiskt ryttarfolk under antiken.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Primärkällor[redigera | redigera wikitext]

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Dolukhanov, Pavel. M., 1996. The early slavs
  • Jansson, Ingmar, 2000. Östersjöländerna och vikingatiden. Att förstå det mänskliga
  • Larsson, Mats G., Rusernas rike
  • Vernadsky, George. Ancient Russia
  • Vernadsky, George, 1976. Kievan Russia

Se även[redigera | redigera wikitext]

Kievriket#Äldre historia