Skellefteå

Skellefteå
Tätort Centralort
Skellefteå
Slogan: Guldstaden
Land
Landskap	Västerbotten
Län	Västerbottens län
Kommun	Skellefteå kommun
Församlingar	Skellefteå S:t Olovs församling, Skellefteå landsförsamling, Skellefteå S:t Örjans församling
Koordinater	64°45′N 20°57′Ö
Area
- tätort	2 174,43 hektar ()
- kommun	6 802,85 km² ()
Folkmängd
- tätort	32 775 (2010)
- kommun	71 831 (2013)
Befolkningstäthet
- tätort	15,07 inv./hektar
Grundad	1845 (stadsrättigheter)
Tidszon	CET (UTC+1)
Tätortskod	8312
Skellefteås läge i Västerbottens län

För andra betydelser, se Skellefteå (olika betydelser).

 Skellefteå är en tätort i Västerbotten och centralort i Skellefteå kommun, Västerbottens län. Skellefteå ligger där E4:an möter Skellefteälven, cirka 15 km uppströms från Bottenviken och Skelleftehamn. Skellefteå är en ung stad i en gammal bygd, staden grundades 1845 men Skellefteå socken på 1300-talet. Staden Skellefteå är indelad i 24 stadsdelar, men då räknas även delar som Tuvan, Skelleftehamn och Örviken. I egentliga staden finns 14 stadsdelar.

Skellefteå kallas ofta "Guldstaden"; detta på grund av Boliden ABs långvariga verksamhet i området, samt att det berömda Skelleftefältet är ett av världens mineralrikaste. Kommunens helägda kraftbolag, Skellefteå Kraft är det näst största svenskägda kraftbolaget (efter Vattenfall AB). Musik och idrott, bland annat ishockey, har präglat staden. Ishockeylaget Skellefteå AIK Hockey och Trästockfestivalen är exempel på detta.

Nordanå ingår i Riksintresset AC 20 Skellefteå, västra delen. Detta område utgjorde Skellefteå sockencentrum med kyrkstad och marknadsplats vid den gamla kustlandsvägen. Här berättas platsens betydelse för bygdens kyrkliga, sociala och kommersiella liv sedan medeltiden. Även försvarets organisation och utbildning under indelningsverkets tid finns representerat inom området.

Inom detta riksintresseområde finns ett antal lagskyddade byggnadsminnen. Det är majorsbostället Nyborg, Bonnstan, Livréboden och Lejonströmsbron.

Historia

Se även: Kronologisk lista över Skellefteås historia.

Ortnamnets ursprung

Karta över Skellefteå av Johan Larsson Tresk från 1648

Bonnstan

Skellefteå 1870. Stadsbyggandet har inletts på allvar. Stadshuset i vitt.

Ortnamnet Skellefteå [schelléfte], skrevs 1327 Skelepht, men ursprunget är okänt. Möjligen kommer det inte från det lokala ånamnet (i det här fallet Skellefteälven), utan både stadens och älvens namn har troligtvis tidigt samiskt ursprung. Skellefteälvens översta del är dock Sieldutjokk i dalen Sieldutvagge. På sydsamiska heter staden Skillehte eller Syöldete och på umesamiska Syöldate. Ett vanligt smeknamn bland invånarna är Schtaan. På den lokala dialekten (Skelleftebondska) heter staden Sch'ället eller Schélet. Ett gammalt finskt namn är Heletti och på Olaus Magnus karta Carta marina kallas staden Skellitta.

Förhistoria

Det är fastställt att människor fanns i trakten cirka 6000 f.Kr., och flera sten- och bronsåldersfynd har också hittats. Man har också påträffat förhistoriska skidor, Kalvträskskidan,som är 5200 år gamla och världens äldsta skidor. Från 1300-talet, när Skellefteå socken grundas, och framåt finns skriftliga källor, där det bl a berättas att det 1419 fanns 60 hushåll i socknen. 1543 hade antalet stigit till 372, och då uppförs också den första stenkyrkan, vars sakristia fortfarande finns bevarad i Skellefteå landsförsamlings kyrka, Landskyrkan.

På 1500- och 1600-talen hade man planer på att anlägga en ny stad i Skellefte socken. När Piteå (som vid denna tidpunkt var beläget där dagens Öjebyn låg) brann ned år 1666, ville Piteås borgare anlägga en ny stad. Den skulle ligga omkring åtta mil söderut på Storkåge bys ägor (där samhället Kåge idag ligger), på grund av ortens naturligt djupa hamn. Den unge kungen, Karl XI, utfärdade också privilegier till den nya staden, vilken skulle heta Hedvigstad efter hans mor Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp. Piteås borgare ändrade sig dock i sista stunden och valde att istället återuppbygga Piteå på dess nuvarande läge, omkring en mil söderut närmare havet. Sålunda skrinlades planerna på en ny stad mellan Piteå och Umeå.

Under den svenska stormaktstiden deltog de flesta män i krigen och bland annat slogs Skellefteå kompani ut helt två gånger. Det var änkorna efter alla soldater som fick dra det tunga lasset vid bygdens långsamma återhämtning i början av 1700-talet.

Stadens grundläggande

Mellan 1730 och 1862 utsynades 565 nybyggen i storsocknen. Således fick skelleftebygden den byastruktur som i stort sett var oförändrad fram till 1950-talet. Handeln med trävaror tog fart, och kravet på en stadsbildning i Skellefte älvdal ökade. På initiativ av kyrkoherden Nils Nordlander grundades Skellefteå på Norrböle bys ägor. Det var trots hårt motstånd från borgarna i Umeå och Piteå, vilka hade handelsrättigheterna, som Skellefteå fick stadsprivilegier 1845. Skellefteå beviljades dock inte stapelstadsrättigheter därför att staden ansågs utan fick därför nöja sig med att bli en uppstad. Först vid den sjätte framställningen, den 4 november 1881 erhöll Skellefteå stapelstadsrättigheter, men fick däremot aldrig rätt till den eftertraktade tolagsersättningen. Även om Skellefteå är en av Norrlandskustens yngre städer, är kyrkplatsen vid Skellefteå landsförsamlings kyrka en gammal mötesplats och Skellefteå socken grundades redan på 1300-talet. I närheten av kyrkplatsen växte ett centrum upp och även den så kallade Bonnstan med mängder av kyrkstugor. Bonnstan har tyvärr eldhärjats flera gånger. För mer om stadens framväxt, se Arkitektur och stadsbyggnad i Skellefteå.

Under 1900-talet

Under 1900-talet utvecklades Skellefteå till en viktig industristad. Med efterkrigstidens stadsförnyelse följde att mycket av den äldre träbebyggelsen, bland annat det präktiga stadshuset i trä, gick i graven och ersattes med modern bebyggelse.

Nästa steg i bostadspolitiken var det så kallade miljonprogrammet 1965–75 med målet en miljon nya bostäder. I Skellefteå tillkom stadsdelarna Sjungande dalen, Anderstorp och något senare Morö Backe. Även omfattande rivningar skedde under denna epok, med den uttalade ambitionen hos de styrande att ge staden en modernt och välfungerande centrum.

Skellefteå AIK vinner SM-guld i ishockey 1978. Under hösten 1980 blev Skellefteå säte för Västerbottensteatern. Skeríaområdet, nuvarande Campus Skellefteå, etableras 1985. Trästockfestivalen grundas 1991.

Åren kring 1990 innebar en smärre nybyggnadsboom, både för bostäder och lokaler. Bostadsområdet Anderstorp kompletterades mot älven med Tuböle som tog sitt namn efter den herrgård som legat där, just uppströms herrgården Anderstorpsgården. Norrböle utökades mot norr med ett nytt område, Erikslid. Sedan dröjde det drygt 15 år innan byggandet tog fart igen, nu med industriellt träbyggande (bostäder) på Älvsbacka och i centrum (kv Ekorren) som en del av den nationella träbyggnadsstrategin, men även med traditionellt byggande i betong.

Skellefteå sett från stadsparken, juni 2011

Administrativa tillhörigheter

Skellefteå var och är kyrkby i Skellefteå socken, varur Skellefteå stad utbröts 1845. När 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft 1863 blev staden, ovanligt nog, inte en egen kommun utan först 1881 bildades stadskommunen fristående från Skellefteå landskommun. I landskommunen där en del av orten bebyggelse kom att växa fram inrättades Norrböle municipalsamhälle 20 april 1897 och Skelleftestrands municipalsamhälle 30 april 1937. Dessa inkorporerades i stadskommunen 1916 respektive 1952. Stadskommunen utökades 1967 innan den 1971 uppgick i Skellefteå kommun där Skellefteå sedan dess är centralort.

I kyrkligt hänseende hörde orten före 1913 till Skellefteå stadsförsamling och Skellefteå landsförsamling, från 1913 till 1961 till Skellefteå församling och sedan 1961 till Skellefteå Sankt Olovs församling och Skellefteå Sankt Örjans församling .

Orten ingick till 1 juli 1879 i Skellefteå tingslag, därefter till 1967 i domkretsen för Skellefteå rådhusrätt, därefter till 1971 åter i Skellefteå tingslag. Sedan 1971 ingår Skellefteå i Skellefteå tingsrätts domsaga.

Befolkningsutveckling

Kommunen som helhet upplevde en minskning i folkmängd under 1990-talet främst på grund av utflyttning, men befolkningen har varit ganska konstant sedan 1970. Landsbygd och orter i kommunens yttre delar har dock drabbats av befolkningsminskning. Befolkningen är något äldre än genomsnittet för riket. Nu har befolkningsminskningen stannat av och kommunen har haft ca 72 000 invånare i ett par år. Befolkningen i tätorten/staden Skellefteå uppgår till ca 35000 (SCB räknar bort hushåll som har avstånd > 200 m mellan gårdarna) och ökar marginellt. Inom ett cirkelområde med 1,5 mils radie i varje väderstreck från stadens centrum så uppgår befolkningen till ca 50 000, då flera av de större tätorterna i kommunen finns nära staden, Ursviken (3 977 inv), Skelleftehamn (3 184 inv), Bergsbyn (1 780 inv), Kåge (2 248 inv), Ersmark(1 613 inv) och Myckle/Medle totalt ca 1500 inv, Örviken ca 400 inv.

Befolkningsutveckling i staden Skellefteå sedan grundandet

• 1860-tal: 3-400 invånare
• 1887: "något mer än 1 000 invånare".
• 1930: 5 203 invånare
• 1950: 12 217 invånare

Befolkningsutveckling sedan 1960

Befolkningsutvecklingen i Skellefteå 1960–2010
År			Folkmängd	Areal (ha)
1960			18 367
1965			23 899
1970			27 456
1975			29 353
1980			29 892
1990			31 051	2 062
1995			31 940	2 160
2000			31 742	2 170
2005			32 425	2 170
2010			32 775	2 174

Arkitektur och stadsbyggnad

Skellefteå krafts nya kontorsbyggnad från 2009. General Architecture.

Vid ett vadställe i Skellefteälven hade en medeltida kyrk- och handelsplats efterhand utvecklats till ett stadsliknande samhälle. Öster om kyrkplatsen låg Körran (Nordanå) som på 1700-talet blev en övningplats med officersboställe för Skellefteå kompani. Landsförsamlingens kyrkstad kom efter en brand att placeras däremellan. Området mellan Prästbordet och Boströmsbäcken (dvs. stadens nuvarande centrum) var 1804 en hjortronmyr och var, med undantag för några lador, obebyggt. Bebyggelsen i 1800-talets början ligger öster om Boströmsbäcken och intill älven. På initiativ av kyrkoherden Nils Nordlander grundades Skellefteå på Norrböle bys ägor. Den första stadsplanen för Skellefteå upprättades 1843, långt före det fanns något kungligt beslut om stadsanläggande. Stadsplanen är en klassisk rutnätsstad med två torg, 27 byggnadskvarter (ca 100x100 meter stora) och 20 alnar (12 meter) breda gator (med trätrottoarer). Det var trots hårt motstånd från borgarna i[Umeå och Piteå, vilka hade handelsrättigheterna, som Skellefteå fick stadsprivilegier 1845. Staden Skellefteå är indelad i 24 stadsdelar.

Kommunikationer

Skellefteå flygplats

E4:an passerar genom staden. I likhet med många andra städer efter Norrlandskusten skär den genom bebyggelsen, varför olika alternativa dragningar diskuteras. Andra viktiga vägar är Riksväg 95 ("Silvervägen"), med riktning mot Bodø (Norge), samt Länsväg 364, som går via bland annat Burträsk en bit in i landet mot Umeå. Länsväg 372 går genom stadens östra delar och passerar förorterna Bergsbyn, Ursviken och Skelleftehamn, innan vägen slutar vid Rönnskärsverken vid havet.

Skellefteå är idag Sveriges största stad som saknar persontrafik på järnväg. Räls har man däremot haft sedan 1912, då hela Skelleftebanan stod klar. Förutom persontåg mellan Bastuträsk och Skelleftehamn gick lokaltåg mellan Skellefteå och Rönnskär. Tre stationer och arton hållplatser fanns som mest på den 19 kilometer långa sträckan. Under 30- och 40-talen kompletterades trafiken med rälsbusstrafik. År 1945 infördes direkt sovvagnsförbindelse från Stockholm till Skelleftehamn Övre. År 1987 drogs trafiken Skellefteå-Skelleftehamn in, liksom den direkta sovvagnen från Stockholm. Trafiken till Bastuträsk blev allt mindre och lades ned helt 1990. Efter nedläggningen av persontrafiken har banan rustats upp för den återstående godstrafiken. Bland annat har axellasten höjts och anslutningen till stambanan i Bastuträsk förbättrats med ett triangelspår och banan har elektrifierats 1997. Upprustningen innebär att den dagliga "Kopparpendeln" till och från Helsingborg kan gå hela vägen utan byte av lok eller körriktning, en sträcka på drygt 140 mil. Persontrafik via tåg sker i dag via järnvägsstationen i Bastuträsk som ligger i grannkommunen Norsjö dit anslutningsbussar till och från Skellefteå busstation går. Tågtrafiken passerar även Jörn i Skellefteå kommun. När Norrbotniabanan kommer, är Skellefteå en tänkt station.

Skellefteå hamn (i Skelleftehamn) är sedan 1912 stadens hamn, en året runt-hamn med en godsomsättning i ton på 1 544 589 ton och cirka 280 fartygsanlöp. Kajdjup mellan 5,5 och 13,4 meter, och kajlängd 1 500 meter. I Skellefteåregionen finns ett antal gästhamnar för besökare som kommer med båt.

Skellefteå flygplats är närmaste flygplatsen och är belägen i Falmark cirka 20 km söder om Skellefteå, med dagliga både utrikes och inrikes avgångar.

Vad gäller it-kommunikation har staden ett väl utbyggt stadsnät och bra kommunikation med samtliga service- och skolorter. Trådlöst nätverk i centrum.

Näringsliv

Skellefteå är traditionellt en industristad med kända namn som Boliden AB, Skega och Alimak men har sedan 1990-talet sett många småföretag växa upp inom bland annat it-sektorn. Även större it-företag som Ascom och Tieto har närvaro i staden. Den största privata arbetsgivaren är dock fortfarande gruvbolaget Boliden som producerar koppar, zink och guld. Två andra naturtillgångar som spelar stor roll i Skellefteå är skogen och vattenkraften i form av kommunala Skellefteå Kraft. Industrin har klarat den internationella konkurrensen väl genom att flytta uppåt i förädlingskedjan, exempelvis genom avancerade konstruktioner av limträ från Martinsons i Bygdsiljum.

Utbildning

På Campus Skellefteå finns två universitet, Luleå tekniska universitet samt Umeå universitet med forskning och utbildning inom bland annat trä, datorgrafik/datorspel, elkraft, omvårdnad och socialt arbete. Här finns även Nordiska Scenografiskolan, Vux-verksamhet, Lernia och Kvalificerad yrkesutbildning (KY).

I Skellefteå finns fem gymnasieskolor: Balderskolan, Anderstorpsskolan, Kaplanskolan, friskolan John Bauer-gymnasiet samt friskolan Thorén Business School. I Burträsk, cirka 40 km söder om Skellefteå, finns även ett Naturbruksgymnasium. En folkhögskola, Medlefors folkhögskola finns i staden, och två utanför; Edelviks folkhögskola (söder) och Solviks folkhögskola (norr).

Kultur

Skellefteå museum är en del av Nordanå kulturcentrum

Västerbottensteatern, samägd av kommunen och landstinget, är placerad i Skellefteå. I samma område, Nordanå, ligger Skellefteå museum. Nordanås teater är också hemmascen för de flesta föreställningar som Skellefteå Riksteaterförening visar. Den lokala konstnären Anna Nordlander har gett namn åt ett annat museum med kvinnliga konstnärer, Museum Anna Nordlander.

Litterärt finns flera namnkunniga författare med koppling till Skellefteå, bland vilka Sara Lidman, P O Enquist, Torgny Lindgren och Stieg Larsson kanske är de mest kända. Staden har på senare tid lanserat sig som "Berättarnas stad", med exempelvis en årlig berättarfestival. Se vidare Kategori:Författare från Västerbotten.

Under 1990-talet och senare har Skellefteå utmärkt sig som en musikstad med bland annat rockband som Wannadies, This Perfect Day, Hardy Nilsson, A Shrine, Vintersorg och Sahara Hotnights (ursprungligen från Robertsfors, men fick sitt genombrott när de verkade i Skellefteå). Flera av dessa har släppt skivor på skivbolaget A West Side Fabrication, med sin bas i Skellefteå. Se vidare Kategori:Musik från Skellefteå.

Den frisinnat liberala dagstidningen Norran, grundad 1910, då som Norra Västerbotten, har sin centralredaktion i Skellefteå men sprids även i följande kommuner i Västerbotten och Norrbotten: Malå, Norsjö, Robertsfors, Arvidsjaur och Arjeplog. Upplagan är 25 700 (2009).

Sport och fritid

Andreas Hadelöv i Skellefteå AIK 2007.

Ishockey

Föreningen Skellefteå AIK innefattar en rad olika idrotter, med ishockeyn som den största, där man säsongerna 2010/2011 och 2011/2012 spelade SM-final. 2012/2013 spelade laget sin tredje raka SM-final. Denna gång vann man efter 4-0 i matcher mot Luleå HF.

Fotboll

Tre fotbollsklubbar gick inför säsongen 2006 ihop och bildade Skellefteå FF, och spelade 2009 i Division 1 i fotboll för herrar. Sunnanå SK spelar numera i Norrettan Division 1 i fotboll för damer men har tidigare vunnit SM-guld i Damallsvenskan åren 1980 och 1982.

Skidor

Skidklubben Skellefteå SK har bred verksamhet i staden. Ortens längdskidåkare har tagit SM-guld vid olika tillfällen under 1900-talet. Bla 4 SM-guld i stafett under 1970-talet. Skellefteå har stått som värd för Längdskid-SM vid ett flertal tillfällen, bland annat 1959 med start/mål på Norrvalla med Sixten Jernberg och Assar Rönnlund som storåkare. De senaste skid-SM-veckorna i Skellefteå var stora SM-veckan 1988 med Gunde Svan och Thomas Wassberg och 2004. Även SM 5-mil och 3-mil 1998. Vintern 2008 har en deltävling i Svenska cupen arrangerats här.

I mars 2010 arrangerades skid-SM i Skellefteå med bland annat stafetter, 5-mil/3-mil där flera världsstjärnor som Charlotte Kalla, Anna Haag, Anders Södergren och Johan Olsson deltog.

På Vitberget anordnas vintertid ett avgiftsbaserat konstsnöspår för längdskidåkning sedan vintern 07/08. Det mätte då cirka 2,3 km. Vitbergets alla längdskidspår besöks vintertid av stora mängder skidåkare som tränar i spåren som har en sammanlagd längd av ca 20 km. Längdskidåkning är en stor sport i Skellefteå.

Kampsport

Kampsport är populärt i Skellefteå^{[källa behövs]}. Det finns klubbar i till exempel karate, hapkido, naginata, jodo, kendo, iaido och jujutsu. Den dominerande kampsporten i Skellefteå är taekwondo. Soo Shim TKD har cirka 350 medlemmar och har individuellt sett tagit medaljer på OS, EM och VM.

Övriga sporter

Schackklubben har även bra beläggning och attraherar alla åldersgrupper, även pensionärer. Konståkning kan man utöva i föreningen Skellefteå Konståkning. Skellefteå Motorsällskap grundades 1912 och har verksamhet i ett flertal motorsportgrenar.

Kända personer med anknytning till Skellefteå

Se även: Kategori:personer från Skellefteå.

Dick Andersson, ishockeyspelare Ursviken Lorentz Andersson, politiker (Ursviken) Petter Andersson, fotbollsspelare (Ljusvattnet) Johan Backlund, ishockeymålvakt Lars-Erik Berenett, skådespelare Orvar Bergmark, fotbollsspelare, bandyspelare, förbundskapten Hans Brettschneider, Robinsondeltagare Robert Dahlgren, racerförare P.O. Enquist, författare (Hjoggböle) Jimmie Ericsson, ishockeyspelare Jan Erixon, före detta ishockeyspelare Tim Erixon, ishockeyspelare Toini Gustafsson Rönnlund, skidåkare Peter Haber, skådespelare (Skelleftehamn) Iman Hazheer, journalist (Ursviken) Andreas Hedlund, musiker Roland Hedlund, skådespelare Ann-Kristin Hedmark, sångerska Jonathan Hedström, ishockeyspelare (Boliden)

John Houdi, trollkarl Inge Johansson, låtskrivare, producent och musiker. Adam Larsson, ishockeyspelare Stieg Larsson, författare och journalist (Skelleftehamn) Stig Larsson, författare och dramatiker Micke Leijnegard, programledare Sara Lidman, författare (Missenträsk, Jörn) David Lindgren, sångare Mats Lindgren, ishockeytränare och före detta ishockeyspelare Anders Lindström, körledare, dirigent Joakim Lindström, ishockeyspelare Åke Lundgren, författare (Kusmark) Göran Lundin, författare, förlagsdirektör och busschaufför Barry Lundström, bildproducent/fotograf SVT-sport (Kåge) Curt Lundmark, ishockeytränare Niclas Lundmark, gitarrist Jesper Lundmark, discgolfspelare Hanna Marklund, fotbollsspelare Sture Meijer, konstnär Maria Möller, sångare, skådespelare, komiker och imitatör (Hednäs, Fällfors)

Hardy Nilsson, ishockeytränare Holger Nilsson (Innervik), chefredaktör tidningen Jaktjournalen Erika Norberg, musiker Sture Nordh, fackföreningsman Jocke Nyström, tennisspelare David Rundblad, ishockeyspelare Thomas Sandell, arkitekt Victoria Silvstedt, fotomodell (Skelleftehamn) Niklas Sivelöv, pianist, kompositör, professor Henning Sjöström, advokat (Burträsk) Dan-Olof Stenlund, professor, dirigent Erik Stenlund, poet Nikanor Teratologen, författare (Kåge) Kjell-Arne Vikström, ishockeyspelare (Ursviken) Margot Wallström, politiker (Kåge) Fredrik Warg, ishockeyspelare (Boliden) Henrik Wikström, musiker/låtskrivare Joni Söderström Winter, Programledare P3 Planet

Vänorter

•  : Pardubice
•  : Tongling
•  : Brahestad
•  : Løgstør
•  : Tallinn
•  : Mo i Rana

Se även

• Skellefteå socken
• Lista över fasta fornminnen i Skellefteå (för omfattning av detta område, se Skellefteå stad#Sockenkod)

Externa länkar

• Skellefteås historia på skelleftea.se
• Skellefteå Lokalhistoriska Portal
• Skellefte i Nordisk familjebok (1:a upplagan, 1890)

Bilder & media