Skidbacke
En skidbacke eller i dagligt tal pist, utgörs av ett lutande underlag täckt med naturlig eller konstgjord snö, avsett att utför/nedför denna åka på skidor eller snowboard, inom en alpin skidanläggning. Ordet pist kommer från franskan,[1] men förekommer även i tyskans Skipiste, eller i Österrike Schipiste, och avser ett bergsområde/backe, där snön prepareras/packas för att möjliggöra utförsskidåkning i någon form (opreparerad utförsåkning kallas off-pist.) Till skidbacke finns normalt tillgång av skidlift.
Innehåll |
Backens och snöns egenskaper [redigera]
Backens lutning kan variera beroende av den aktuella terrängens beskaffenhet och utformning, vilken kan antingen ha ett naturligt ursprung avhängigt de geologiska grundförhållandena på den aktuella orten, eller vara ut- eller omformat av människan antingen med hjälp av enklare manuella redskap som spade och spett, eller med maskinellt bistånd i form av traktorredskap av olika och för ändamålet lämpliga konstruktioner.
Även snömassans djup kan likaså variera till följd av mängden nederbörd i form av snökristaller, vilken i sin tur är beroende av under vilka atmosfäriska och hydrologiska förhållanden denna träffat markens yta vid ett eller flera varandra påföljande tillfällen och under dylika för ändamålet gynnsamma förhållanden likaså beroende av lufttemperaturen. Denna bör, under de aktuella nederbördstillfällena och i ett flertal tänkbara och önskvärda variabler tid därefter, inte i betydande grad överstiga 0°C, utan istället under än mer gynnsamma förhållanden gärna i betydande grad understiga densamma – så att den nedfallna och till funktionellt underlag omvandlade snömassan kan erhålla ett mer permanent tillstånd. Idealiska väderförhållanden för tillverkning av konstgjord snö är svag vind, temperatur mellan -5°C och -15°C samt under 80 % luftfuktighet.
Svårighetsgrader [redigera]
Färgmarkeringar i "vanliga" skidbackar [redigera]
Skidbackar brukar svårighetsgraderas efter ett färgsystem. Skyltar med dessa färger finns normalt vid de olika nerfarternas början och förgreningar. I första hand är det lutningen som avgör färgen, men i viss mån bredden och annat. Färgerna är:
- Grön: Mycket lätt, för nybörjare och småbarn (används inte i tyskspråkiga länder).
- Blå: Lätt, för de flesta åkare.
- Röd: Medelsvår, för medelåkare och uppåt.
- Svart: brant, för erfarna och avancerade åkare.
- Dubbelsvart: extremt, endast skickliga åkare. (Används inte i Alperna. I tyskspråkiga länder finns orange för extrema pister.)
Lutningsvärden [redigera]
Tyskland och Österrike [redigera]
Enligt en tysk-österrikisk standard[2] är lutningen:
- Blå: Upp till 25 % (14°) lutning.
- Röd: 25–40 % lutning.
- Svart: Mer än 40 % (24°) lutning.
Kortare delsträckor med mindre lutning räknas inte in.
Sverige [redigera]
- Grön: Upp till cirka 9 graders lutning.
- Blå: Upp till cirka 15 grader.
- Röd: Upp till cirka 25 grader.
- Svart = mer
Frankrike [redigera]
I Frankrike ligger gränserna högre än i tyskspråkiga alperna och Sverige.[källa behövs] Till exempel är skidområdet tillhörande Chamonix känt för sina extremt branta backar och sluttningar.
Övriga typer av alpina skidbackar/sluttningar [redigera]
Det finns även lite mer speciella skidbackar, som normalt endast är för skickliga åkare:
- Pipe och Halfpipe (Rörformade banor främst avsedda för hopp och trick, Halfpipes kan ofta likna långa skateboardrampar)
- Puckelpist (Backar med mycket pucklar, främst svart/svår lutning)
- Funpark/Dreampark/terrainpark (Hopp- och styleområden)
- Off-pist (Ej skidbacke – är alla sluttningar utanför preparerat/bevakat område)
Referenser [redigera]
- ^ "piste", oxforddictionaries.com. Läst den 2 februari 2012.
- ^ DIN 32912 och ÖNORM S 4610 f
- ^ Fråga pistören | Snörapporten