Skidbacke

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skidbacke i Italien
Skidbacke i Åre

En skidbacke eller i dagligt tal pist, utgörs av ett lutande underlag täckt med naturlig eller konstgjord snö, avsett att utför/nedför denna åka på skidor eller snowboard, inom en alpin vintersportort. Ordet pist kommer från franskan,[1] men förekommer även i tyskans Skipiste, eller i Österrike Schipiste, och avser ett bergsområde/backe, där snön prepareras/packas för att möjliggöra utförsskidåkning i någon form (opreparerad utförsåkning kallas off-pist.) Till skidbacke finns normalt tillgång av skidlift och om det finns flera backar och liftar kallas området en skidanläggning.

Backens och snöns egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Backens lutning kan variera beroende av den aktuella terrängens beskaffenhet och utformning, vilken kan antingen ha ett naturligt ursprung avhängigt de geologiska grundförhållandena på den aktuella orten, eller vara ut- eller omformat av människan antingen med hjälp av enklare manuella redskap som spade och spett, eller med maskinellt bistånd i form av traktorredskap av olika och för ändamålet lämpliga konstruktioner.

Även snömassans djup kan likaså variera till följd av mängden nederbörd i form av snökristaller, vilken i sin tur är beroende av under vilka atmosfäriska och hydrologiska förhållanden denna träffat markens yta vid ett eller flera varandra påföljande tillfällen och under dylika för ändamålet gynnsamma förhållanden likaså beroende av lufttemperaturen. Denna bör, under de aktuella nederbördstillfällena och i ett flertal tänkbara och önskvärda variabler tid därefter, inte i betydande grad överstiga 0°C, utan istället under än mer gynnsamma förhållanden gärna i betydande grad understiga densamma – så att den nedfallna och till funktionellt underlag omvandlade snömassan kan erhålla ett mer permanent tillstånd. Idealiska väderförhållanden för tillverkning av konstgjord snö är svag vind, temperatur mellan -5°C och -15°C samt under 80 % luftfuktighet.

I vissa natur- och väderförhållanden finns risk för lavin.

Svårighetsgrader[redigera | redigera wikitext]

Färgmarkeringar i "vanliga" skidbackar[redigera | redigera wikitext]

Skidbackar brukar svårighetsgraderas efter ett färgsystem. Skyltar med dessa färger finns normalt vid de olika nerfarternas början och förgreningar. I första hand är det lutningen som avgör färgen, men i viss mån bredden och annat. Färgerna är:

  • Grön: Mycket lätt, för nybörjare och småbarn (används inte i tyskspråkiga länder).
  • Blå: Lätt, för de flesta åkare.
  • Röd: Medelsvår, för medelåkare och uppåt.
  • Svart: brant, för erfarna och avancerade åkare.
  • Dubbelsvart: extremt, endast skickliga åkare. (Används inte i Alperna. I tyskspråkiga länder finns orange och i franskspråkiga länder gul för extrema pister.)

Lutningsvärden[redigera | redigera wikitext]

Tyskland och Österrike[redigera | redigera wikitext]

Enligt en tysk-österrikisk standard [2] är lutningen:

  • Blå: Upp till 25 % (14°) lutning.
  • Röd: 25–40 % lutning.
  • Svart: Mer än 40 % (24°) lutning.

Kortare delsträckor med mindre lutning räknas inte in.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

En svensk bedömning är framtagen av Naturvårdsverket där brantaste partiet med en sammanhängande horisontell längd av minst 50 meter eller flera branta partier som tillsammans upptar minst en 10-del av totala längden, bestämmer nedfartens svårighetsgrad. [3] [4]

  • Grön: Upp till cirka 9º lutning
  • Blå: Upp till cirka 15º lutning
  • Röd: Upp till cirka 25º lutning
  • Svart = Upp till 45º lutning

Finland[redigera | redigera wikitext]

Finsk norm är: [5]

  • Grön: mycket lätt, största lutning högst 15 % (8º)
  • Blå: lätt, största lutning 15-25 % (8-15º)
  • Röd: medelsvår, största lutning 25-45 % (16 - 25º)
  • Svart: svår, största lutning 45 % (25º) eller mer

Frankrike[redigera | redigera wikitext]

I Frankrike anges lutningen med ord utan gradangivelse: [6]

  • Grön, Vert: piste facile
  • Blå, Bleu: piste moyenne
  • Röd, Rouge: piste difficile
  • Svart, Noir: piste très difficile

Nordamerika[redigera | redigera wikitext]

Nordamerikansk norm är: [7]

  • Grön: 6-25%
  • Blå: 25-40%
  • Svart: >40%

Övriga typer av alpina skidbackar/sluttningar[redigera | redigera wikitext]

Det finns även lite mer speciella skidbackar, som normalt endast är för skickliga åkare:

  • Pipe och Halfpipe (Rörformade banor främst avsedda för hopp och trick, Halfpipes kan ofta likna långa skateboardrampar)
  • Puckelpist (Backar med mycket pucklar, främst svart/svår lutning)
  • Funpark/Dreampark/terrainpark (Hopp- och styleområden)
  • Off-pist (Ej skidbacke – är alla sluttningar utanför preparerat/bevakat område)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "piste", oxforddictionaries.com. Läst den 2 februari 2012.
  2. ^ DIN 32912 och ÖNORM S 4610 f
  3. ^ Fråga pistören | Snörapporten
  4. ^ SLAO: Nedfartsmarkeringar
  5. ^ Finska Konsumentverket: ANVISNINGAR FÖR FRÄMJANDE AV SÄKERHETEN I SKIDPISTER
  6. ^ Domaines Skiables de France - La sécurité sur les pistes
  7. ^ Ski trail difficulty ratings in North America

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]