Skinnskatteberg
| Skinnskatteberg | |
| Tätort Centralort |
|
 |
|
| Land |  Sverige |
|---|---|
| Landskap | Västmanland |
| Län | Västmanlands län |
| Kommun | Skinnskattebergs kommun |
| Församling | Skinnskatteberg med Hed och Gunnilbo församling |
| Koordinater | 59°49′55″N 15°41′37″Ö / 59.83194°N 15.69361°V |
| Area | |
| - tätort | 2,92 km² (2010) |
| - kommun | 718,18 km² (2012-01-01) |
| Folkmängd | |
| - tätort | 2 287 (2010)[1] |
| - kommun | 4 410 (2013)[2] |
| Befolkningstäthet | |
| - tätort | 783,2 invånare/km² |
| - kommun | 6,1 inv./km² |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| Tätortskod | 6320 |
  Skinnskattebergs läge i Västmanlands län
|
|
Skinnskatteberg är en tätort i norra Västmanland och centralort i Skinnskattebergs kommun, Västmanlands län.
Samhället, som ligger 55 kilometer nordväst om Västerås, är ett gammalt centrum för gruv- och järnhantering. Skinnskattebergs bergslag omnämns tidigast i mitten av 1300-talet. Sedan järnhanteringen lades ned i början av 1900-talet dominerades näringslivet länge av träindustri. Efter stora nedläggningar och rationaliseringar av träindustrin har fläkttillverkaren Systemair tagit över som den största arbetsgivaren. I Skinnskattebergs herrgård bedriver Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) utbildning av skogsmästare, Skogsmästarskolan.
Varje sommar hålls här en välbesökt körstämma, med såväl körer som soloartister både från Sverige och andra länder.
Innehåll |
Historia [redigera]
Ortnamnet, Skynzekkeberge, finns belagt redan i mitten av 1300-talet. I Elof Hellquists Svensk etymologisk ordbok (1922) står att namnet är genitiv plural av skinnsäck,[3] och Erik Tuneld skriver att orten förr hette Skinnsäckeberg.[4]
Snart kom hamrar och hyttor att anläggas på flera platser i området. 1540 omnämns Kyrkebyhytta och 1570 Hendrichs Skrivares hammare. År 1582 anlades en kronomasugn som 1609 kompletterades med en hammare. År 1611 tillkom även en kopparhytta. På 1620-talet lades både kronohammaren och kronohyttan ned.
Genom den rika tillgången på malm och skog i trakten uppstod under denna tiden en mängd bruk; Riddarhyttan, Uttersberg, Baggå, Färna, Karmansbo och Bernshammar.
Skinnskatteberg kom att bli ett av de yngsta bruken. Skinnskattebergs bruksegendom uppstod genom sammanslagning av flera enskilda hyttor och hammare utmed Baggån / Hedströmmen under förra hälften av 1600-talet, och bland dess grundläggare nämns herrarna Hysing (Hising), borgmästare i Köping.
På 1730-talet började greve Fredrik Gyllenborg, ägare till Uttersbergs och Bernshammars bruk, köpa in delar i Skinnskattebergs bruksegendom. Under hans ledning samordnades och utvidgades bruksrörelsen ytterligare på flera sätt. Efter Gyllenborgs död medförde ekonomiska problem att banken nödgades överta egendomarna. Bankkommissarierna överlät år 1771 Skinnskattebergs bruk med därunder lydande hemman till brukspatron Wilhelm Hising (1727-1790), som redan ägde Baggå. Genom hans son, den kemisten Wilhelm Hisinger, kom bruket senare i familjen Heijkenskjölds ägo.
I slutet av 1880-talet omfattade Skinnskattebergs stångjärnsbruk, sågar, kvarnar och tegelbruk vilka taxerades till 629 000 kronor år 1889. Hammardriften hade dock nedlagts 1880 och då ersatts med ett valsverk. År 1907 övertogs ägandet av ett aktiebolag, Skinnskattebergs Bruks AB. Efter att bruksdriften helt nedlagts 1909 tog trä- och sågverksindustrin över som största arbetsgivare i Skinnskatteberg. De största företagen på orten är idag Skinnskatteberg Trä AB (förädling av träprodukter) och Systemair AB (fläktproduktion).
Byggnader i urval [redigera]
- Skinnskattebergs herrgård
- Skinnskattebergs kyrka
- Skinnskattebergs stationshus i tegel med putsad fasad uppfördes 1900, troligen efter ritningar av Folke Zettervall.
Befolkningsutveckling [redigera]
| Befolkningsutvecklingen i Skinnskatteberg 1960–2010[5] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1960 | 2 393 | |||
| 1965 | 2 409 | |||
| 1970 | 2 834 | |||
| 1975 | 2 923 | |||
| 1980 | 3 067 | |||
| 1990 | 2 938 | 282 | ||
| 1995 | 2 808 | 282 | ||
| 2000 | 2 487 | 282 | ||
| 2005 | 2 395 | 285 | ||
| 2010 | 2 287 | 292 | ||
Se även [redigera]
Noter [redigera]
- ^ ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____12991.aspx. Läst 6 maj 2013.
- ^ ”Folkmängd i riket, län och kommuner 31 mars 2013”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____228187.aspx. Läst 13 maj 2013.
- ^ Elof Hellquist Svensk etymologisk ordbok (1922)
- ^ Erik Tunelds Geografi öfver konungariket Sverige, andra bandet, åttonde upplagan, s. 327ff
- ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010.
|
|||||||||||||
