Skivabborre
| Skivabborre | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Abborrartade fiskar Perciformes |
| Underordning | Abborrlika fiskar Percoidei |
| Familj | Solabborrfiskar Centrarchidae |
| Släkte | Enneacanthus |
| Art | Skivabborre[1] E. chaetodon |
| Vetenskapligt namn | |
| § Enneacanthus chaetodon | |
| Auktor | Baird, 1855[2] |
| Synonymer | |
|
Apomotis chaetodon (Baird, 1854) | |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Skivabborre (Enneacanthus chaetodon) är en art i familjen solabborrfiskar som lever i östra USA. Den är också en populär akvariefisk.
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Skivabborren har en hög kropp som är kraftigt ihoptryckt från sidorna, och har sex svarta tvärstreck på ljus botten. Sidorna är dessutom gulfläckiga, och gällocket har en svart fläck. Ryggfenans främre del har omkring 10 taggstrålar med den mittersta längst, medan den bakre delen vanligen har 11 till 12 mjukstrålar. Rygg- anal- och stjärtfenorna är svartfläckiga.[3] Längden kan som mest nå upp till 10 cm, men den är vanligen betydligt mindre.[4]
Vanor[redigera | redigera wikitext]
Arten lever i sjöar och dammar med riklig växtlighet samt lugnvatten i små till medelstora vattendrag, gärna med dy- eller sandbotten.[4] Födan består framför allt av mygglarver, men den tar också andra vatteninsekter, kräftdjur, och andra djurplankton.[3]
Fortplantning[redigera | redigera wikitext]
Leken äger rum under våren, då hanen bygger ett rede av vattenväxter. Han vaktar emellertid inte äggen, utan dessa är semipelagiska, och förs bort av vattenströmmarna.[3]
Kommersiell betydelse[redigera | redigera wikitext]
Skivabborren är en populär akvariefisk som fordrar kallt vatten och ett välplanterat akvarium. Den är dock svår att hålla, eftersom den föredrar levande föda som mygglarver och daphnia. Temperaturen bör ligga kring 4–22°C, och pH mellan 6,5 och 7,5.[5]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Utbredningsområdet omfattar USA:s östra kuststater från New Jersey till södra Florida. Den har även funnits i Pennsylvania, men anses numera utrotad där. Även i de flesta andra områden är den hotad; i Maryland, Virginia och Georgia är den klassificerad som "critically inperiled" (ungefär akut hotad), och det är endast i New Jersey som den anses någerlunda säker. De främsta orsakerna till nergången anses vara torrläggning av träsk och andra vattensamlingar samt vattenföroreningar.[3]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ Susanna Pakkasmaa, Erik Petersson (2005). ”Akvariefiskar: Fisk i fel vatten” (PDF (1,32 MB)). Finfo 2005:9. Fiskeriverkets sötvattenslaboratorium. Arkiverad från originalet den 27 september 2007. https://web.archive.org/web/20070927202402/http://www.fiskeriverket.se/download/18.1e7cbf241100bb6ff0b8000386/finfo05_9_bilaga-akvariefiskar.pdf. Läst 20 mars 2011.
- ^ ”Enneacanthus chaetodon Baird, 1855” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=168108. Läst 20 mars 2011.
- ^ [a b c d] ”Blackbanded Sunfish Enneacanthus chaetodon” (på engelska) (PDF 332 kB). Pennsylvania Natural Heritage Program. 2007. http://www.naturalheritage.state.pa.us/factsheets/11393.pdf. Läst 20 mars 2011.
- ^ [a b] Froese, Rainer (6 oktober 2010). ”Enneacanthus chaetodon (Baird, 1855) Blackbanded sunfish” (på engelska). FishBase. http://www.fishbase.org/summary/speciessummary.php?id=3367. Läst 20 mars 2011.
- ^ Jeremy Gay (30 juni 2010). ”Black-banded sunfish, Enneacanthus chaetodon” (på engelska). Practical Fishkeeping. Arkiverad från originalet den 8 juli 2010. https://web.archive.org/web/20100708015334/http://www.practicalfishkeeping.co.uk/content.php?sid=2981. Läst 20 mars 2011.