Skogsbruk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
"Sent mogna vildmarkens skördar". Detalj vid entrén till Nordiska museet.

Skogsbruk eller skogshushållning är utnyttjande av skog för produktion av råvaruprodukter som timmer, massaved och bränsle.

Det svenska skogsbruket[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Skogsbruk i Sverige

Lite drygt hälften av Sveriges landareal, eller 28,2 miljoner hektar, utgörs av skogsmark enligt FAOs definition av skog, vilket är den siffra man bör använda sig av vid internationella jämförelser. Inom det svenska skogsbruket så brukar man tala om produktiv skogsmark vilket innefattar skogsmark som producerar 1 m3sk per hektar och år, enligt denna definition har Sverige 22,7 miljoner hektar.

Den svenska skogen ägs till cirka 50 % av privata skogsägare medan skogsbolag (SCA, Holmen, Bergvik Skog med flera) äger cirka 25 % och det allmänna (Sveaskog, stift, kommuner) äger resterande 25 %. Skogsbruket, och dess förädlingsindustrier, är av stor betydelse för samhällsekonomin. Såväl sågverkens trävaror som massaindustrins pappersmassa och papper exporteras i stor omfattning och utövar ett positivt inflytande på landets handelsbalans. Knappt 15 % av Sveriges varuexport, eller drygt 100 miljarder kronor, utgörs av skogsindustrins produkter. Skogen utgör även en allt viktigare energiråvara, flis och pellets eldning används både småskaligt för uppvärmning och storskaligt vid värmeverk och kraftvärmeverk. Skogsbruk är viktigt för basnäringen.

Skogen är idag mer än en källa för värdefulla råvaror. Det ställs stora krav på att skogsbruket ska ta olika typer av miljöhänsyn. För många människor ger skogen möjlighet till rekreation genom till exempel jakt, promenader, orientering, fiske, svamp- och bärplockning. Allemansrätten gör det möjligt för var och en att fritt röra sig i skog och mark.

Modernt svenskt skogsbruk ska alltså svara upp till krav på såväl produktion, miljöhänsyn som möjligheter till rekreation.

Sysselsatta[redigera | redigera wikitext]

Under 2004 var cirka 90 100 människor (14 000 kvinnor och 76 100 män) sysselsatta inom skogsbruket och skogsindustrin:

  • 16 500 inom skogsbruket
  • 38 100 inom trävaruindustrin
  • 23 000 inom massa-, pappers- och pappindustrin

Historik[redigera | redigera wikitext]

Före industrialiseringen användes barrskogen för till exempel husbyggnad, framställning av tjära, kolning och eldning för husbehov. Staten uppmuntrade fram till 1600-talet till svedjebruk för att vinna mer åkermark. De lövträd som fanns i anslutning till gårdarna användes ofta till lövtäkt, så kallad hamling, vilket gav värdefullt vinterfoder till djuren. Genom skogsregale som började införas med Magnus Erikssons landslag hade bönderna nyttjanderätt till den skogsmark som omgav deras mark, men i regel skiftades inte skogen mellan gårdarna förrän i samband med storskiftet under andra halvan av 1700-talet.

Bärande träd, och då särskilt eken, var användbar vid skeppsbyggnad och tilldrog sig makthavarnas särskilda intresse, och omsorger, på ett helt annat sätt. Det var från landslagen förbjudet att fälla dessa träd även på sin egen mark, ett förbud som kvarstod till 1875.

Redan på Gustav Vasas tid anses virkesbrist ha rått i tätbefolkade trakter och i områden där glas- och bergsbruk förekom, men det var först när de rationella sågverken dök upp på 1800-talet som de stora barrskogsvidderna i Norrland kom att hotas. Senare under seklet tillkom också massaindustrin. På kort tid höggs stora volymer och timret och massveden flottades ner till den nyuppförda industrin längs med norrlandskusten. Skogsbolagens metoder för åtkomsten av skogsråvara kom också att starkt ifrågasättas, och den så kallade "Norrlandsfrågan" stod länge under debatt.

I Sverige har skogsbruket från att under denna period varit starkt exploaterande, i och med att krav på återbeskogning efter slutavverkningar infördes vid sekelskiftet, övergått till att vara mer uthålligt. Idag råder dock delade meningar om hur uthållighet i skogen ska definieras. Enligt skogsvårdslagen ska produktionsmål och miljömål vara likaställda, vilket innebär att lika stor hänsyn ska tas till skogens värde för människor och djur som till skogens virkesavkastning. Vad gäller virkesavkastningen är skogsbruket idag uthålligt, eftersom virkesförrådet stadigt ökar och nu på 2000-talet är 65 % högre än på 1920-talet trots att avverkningstakten ökat väsentligt.

1950-talet[redigera | redigera wikitext]

Under 1950-talet introducerades barkningsaskinen Cambio, som effektiviserade barkningsprocessen avsevärt.[1]

Typer av skogsbruk[redigera | redigera wikitext]

Den traditionella metoden att bruka ett barrskogsbestånd i Sverige är att efter en yta huggits kal plantera ny skog, röja en eller två gånger, gallra två eller fler gånger och sedan återigen avverka skogen. Cykeltiden beror på hur bra skogen växer (bonitet), dock till minst 45 år (Skogsvårdslagen 10 §). Vanligare är dock att avverka vid cirka 80 års ålder. Denna typ av skogsbruk som utnyttjar kalhyggen för att underlätta föryngring och avverkning kallas för trakthyggesbruk.

I trakthyggesbruk eftersträvar man enskiktade likåldriga skogsbestånd, vilket kan vara en nackdel ur ekologisk synvinkel. När man tillämpar blädningsbruk är skogen fullskiktad, olikåldrig, gallras kontinuerligt och de större träd som avverkats ersätts kontinuerligt av mindre träd som växer sig stora. Blädningsbruk används knappast alls i modernt svenskt skogsbruk, och arealen fullskiktad skog bedöms vara mindre än en miljon hektar.[2]

Hyggesfritt skogsbruk är ett samlingsnamn för skötselsystem, metoder och åtgärder som inte kallägger marken.

Utbildningar[redigera | redigera wikitext]

Traditionellt sett har den högsta skogliga utbildningen varit jägmästareutbildningen. Numera bedrivs även utbildningar inom skogsbruk på andra akademiska lärosäten, bland annat inom familjeskogsbruk och ingenjörsutbildning med skog och träinriktning. Därutöver finns flera olika typer av eftergymnasiala utbildningar till bland annat skogstekniker och skogsmästare. Grundläggande utbildning av till exempel maskinförare till skogsbrukets skogsmaskiner sker på gymnasieskolans naturbruksprogram.

Skogsbruk i Afrika[redigera | redigera wikitext]

Ungefär 80 % av all regnskog i Afrika finns i Centralafrika, med vilket oftast avses Republiken Kongo, Gabon, Demokratiska republiken Kongo, Ekvatorialguinea, Kamerun, Centralafrikanska republiken, Rwanda och Burundi.[3] Den centralafrikanska regnskogen är den näst största i världen efter den brasilianska regnskogen. Därför kallas regnskogen i Centralafrika för ena av jordens två lungor, den andra är regnskogen i Brasilien. På grund av detta måste andra hänsyn än vid europeiskt skogsbruk.

Fördelning av skogen mellan länderna i Kongo-bäckenet
Land Tusentals km² (procentandel av skogen)[4] Andel av landet täckt av skog 2000[5]
Centralafrikanska republiken 68 (3,4 %) 36,8 %
Demokratiska republiken Kongo 1 068 (53,4 %) 59,6 %
Ekvatorialguinea 26 (1,3 %) 62,5 %
Gabon 354 (17,7 %) 84,7 %
Kamerun 236 (11,8 %) 51,3 %
Republiken Kongo 248 (12,4 %) 64,6 %

Planer finns på att försöka få 40 % av skogen att bli nationalparker, detta sker genom samarbetet ”Congo Basin Forest Partnership”. En av bidragsgivarna till detta projektet är USA:s regering. Cyniker menar att det är lätt ge pengar till andra, för att själv slippa ta itu med sin eget ansvar som världens största utsläppare av koldioxid.[6] Trots lagar och regler så förekommer det en utbredd korruption vilket gör att lagar och regler som finns inte efterlevs. Uppskattningsvis har redan 85 % av regnskogen i Afrika skövlats.[7]

Regnskogen i Centralafrika minskar med 8000 km² per år på grund av illegal skogsavverkning. Det är inte endast den illegala avverkningen som är orsaken till tillbakagången av skogen. Andra orsaker är oljeutvinning, gruvfyndigheter och ohållbart jordbruk såsom svedjebruk. Fler anledningar till minskningen av skogen i Afrika är att 90 % av människorna i Afrika är beroende av ved som energikälla.[8] I Nigeria under 2000-2005 så försvann de urskogarna snabbare än någon annanstans i världen, med en takt på 11,1 % per år. Detta gör att Nigeria kommer att förlora alla sina skogar inom ett par år. Malawi är på fjärde plats i världen över de länder som har den högsta avverkningen av urskogar.[9]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Fram till 1994 var den centralafrikanska skogen relativt skyddad från kommersiella intressen, på grund av den högt värderade valutan CFA-franc som var knuten till den franska francen. CFA-franc devalverades 1994 med 50 % för att förenkla exporten, för de länder som använder CFA-franc. Konsekvensen blev att skogsindustri blev betydligt mer lönsam och antalet industriella aktörer ökade. Mellan 1990 till 1997 ökade exporten av timmer från Kongo-bäckenet tiofaldigt till 2 miljoner m³ trä. IMF anklagas för att en politik som uppmuntrar/kräver att de afrikanska länderna till att exploatera sin skog utan att ta någon större hänsyn till naturen.[10]

Företag och exportindustri gynnas direkt positivt av en devalvering, några som däremot kortsiktigt drabbas negativt av en devalvering är fattiga människor såsom bönder. Detta beror på att pengarna blir mindre värda jämfört med andra valutor, vilket gör att utländska varor blir dyrare. De fattiga bönderna drabbades därför hårt och många planterade grödor som gav en högre avkastning. Dessa grödorna behöver näringsrik jord för att tillväxten skall bli tillräcklig, vilket man få genom att bränna ned skog (slashed-and-burned forest) och sedan odla marken. Problem är att grödorna suger jorden på näringsämnen och redan året därpå har odlingsmöjligheterna försämrats avsevärt.[11]

Under 1997 drabbades Asien av en ekonomisk kris vilket ledde till en minskad efterfrågan av afrikanskt timmer i Asien. Detta drabbade Centralafrika på två sätt, dels genom en minskad efterfrågan men också genom en ökad konkurrens från Asien.[12] Efter den asiatiska ekonomins återhämtning har asiatiska skogsbolag blivit alltmer aktiva i bland annat Centralafrika. Detta beror på stor del på de hårda avverkningsregler som infördes i Kina efter det att Yangtzefloden översvämmades 1998.[13]

Skogsföretag köper vanligen en tidsbegränsad licens (koncession), vilket ger dem rätt att under ett visst antal år att bedriva skogsavverkning i ett specifikt område. Enligt Tropical Timber Organization så är nu 40 % av hela Centralafrikas skogsareal under denna typen av licens. I Kamerun var 80 % av den totala skogen uthyrd under dessa former mellan 1959–2000. Problem uppstår då området som licensen täcker har avverkats. En liten risk att en del företag fortsätter med illegal avverkning då området som licensen gäller för blivit kalhugget [7].

Problem[redigera | redigera wikitext]

Eftersom exportlagarna följs dåligt exporteras timret som en obearbetad råvara. Detta gör att man förlorar den vinst man skulle kunna ha gjort om man hade förädlat råvaran. Det sker en viss återplantering av skogen, dock mycket liten i jämförelse med Europa och Nordamerika. Dock så tappar man det naturliga mångfalden vilket kan få stora konsekvenser på ekosystemet.

Ett annat problem är selektiv avverkning, då man väljer de trädslag som ger störst betalning. Det finns flera argument mot selektiv avverkning jämfört med att skogen står orörd, bland annat bygger man vägar dit vilket gör det åtta gånger troligare att fattiga bönder odlar upp marken. Dessutom finns det en hög korrelation mellan skogsvägar och konsumtion av ”bush meat”, alltså ätandet av olika vilda djur så som schimpanser antiloper med flera.[14]

Specifika länder[redigera | redigera wikitext]

Kongo[redigera | redigera wikitext]

Ungefär 10 % av Kongos arbetsstryka är anställda av skogsindustrin. Ytterligare en sak som förvärrar läget är att Kongos skogar också är hem för naturfolket Ba'aka-pygméerna. Det är lätt att tycka att Kongo då borde dra ner på sitt skogsbruk avsevärt, dock måste man komma ihåg att Kongo har en statsskuld på 4,9 miljarder USD (2004)[6] och att skogen är en oerhört viktigt inkomstkälla.

Sydafrika[redigera | redigera wikitext]

Efter skövling av skogen under 1930-talet gick staten in och tog över stora arealer. På dessa planterades snabbväxande tall, eukalyptus. Detta har blivit så framgångsrikt att Sydafrika idag både exporterar massa och papper.[15]

Jämför[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Konttinen, Hannu; Drushka Ken (1997). Skogsmaskinernas historia. Övers. Nina Zischka. Helsingfors: Timberjack Group Oy. sid. 75. ISBN 951-97816-1-7 
  2. ^ Statens offentliga utredningar (1992). Skogspolitiken inför 2000-talet: Bilagor II. Jordbruksdepartementet. ISBN 91-38-13133-1 
  3. ^ ”Countries and regions: Africa på Illegal-logging.info”. Chatham House. 2007-05-20. http://www.illegal-logging.info/region.php?region_id=18. Läst 2007-05-21. 
  4. ^ ”The Forests of the Congo Basin: a Preliminary Assessment”. Congo Basin Forest Partnership. http://www.cbfp.org/docs_gb/forest_state.pdf. 
  5. ^ ”Forestry Outlook Study for Africa: Subregional report - Central Africa, sid. 19”. FAO. ftp://ftp.fao.org/docrep/fao/005/y8719e/y8719e00.pdf. Läst 2007-05-21. 
  6. ^ [a b] Eshelby, Kate (2004-08-16). ”Concern over Congo logging”. BBC. http://news.bbc.co.uk/2/hi/africa/3937829.stm. Läst 2007-05-21. 
  7. ^ [a b] ”Illegal logging”. Världsnaturfonden. 2005-11-29. http://www.panda.org/about_wwf/where_we_work/africa/problems/logging/index.cfm. 
  8. ^ ”African Forest Cover Declines by 0.7 Percent Annually”. Nya Kina. 2001-12-12. http://forests.org/articles/reader.asp?linkid=41079. Läst 2007-05-21. 
  9. ^ Butler, Rhett A. (2005-11-17). ”World deforestation rates and forest cover statistics, 2000-2005”. Mongabay.com. http://news.mongabay.com/2005/1115-forests.html. Läst 2007-05-21. 
  10. ^ Knight, Danielle (2002-01-31). ”IMF Scored on Deforestation”. Inter Press Service. http://forests.org/articles/reader.asp?linkid=7184. 
  11. ^ Butler, Rhett A.. ”Tropical Deforestation Rates in Africa”. Mongabay.com. http://www.mongabay.com/rates_africa.htm. 
  12. ^ Harsch, Ernest (1998). ”Africa tenses for Asian aftershocks”. Africa Recovery "12": sid. 16. http://www.un.org/ecosocdev/geninfo/afrec/subjindx/122asia5.htm. 
  13. ^ ”Timber Imports to Remain Stable as Logging Banned”. Folkets dagblad. 2002-05-15. http://english.people.com.cn/200205/15/eng20020515_95693.shtml. 
  14. ^ Butler, Rhett A.. ”Logging in the Rainforest”. Mongabay.com. http://rainforests.mongabay.com/0807.htm. 
  15. ^ Sydafrika i Nationalencyklopedins nätupplaga.