Skogskyrkogården

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Skogskyrkogården (olika betydelser).
Världsarv
Skogskyrkogården
Gravar på Skogskyrkogården
Gravar på Skogskyrkogården
Geografiskt läge
Koordinater 59°16′32″N 18°5′58″Ö / 59.27556°N 18.09944°Ö / 59.27556; 18.09944Koordinater: 59°16′32″N 18°5′58″Ö / 59.27556°N 18.09944°Ö / 59.27556; 18.09944
Plats Gamla Enskede, Stockholm
Land  Sverige
Region* Europa och Nordamerika
Data
Typ Kulturarv
Kriterier ii, iv
Referens 558
Historik
Världsarv sedan 1994  (18:e mötet)
Skogskyrkogården på kartan över världen
Red pog.svg
Skogskyrkogården
Skogskyrkogården på kartan över världen.
* Enligt Unescos indelning.

Skogskyrkogården är Sveriges arkitektoniskt viktigaste begravningsplats, invigd 1920. Den ligger i stadsdelen Gamla Enskede inom Stockholms kommun. Hela anläggningen betraktas som ett av de viktigaste verken inom modern arkitektur[1] och upptogs 1994 på Unescos världsarvslista.

Begravningsplatsen skapades 1915–1940 av arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz. Området var då ett tallbevuxet rullstensåsområde med några sandtag i norr. Arkitekterna utgick från naturens naturliga förutsättningar och skapade ett landskapsrum med sakral känsla med fem mindre begravningskapell, varav tre finns samlade i den sammanbyggda anläggningen Skogskrematoriet. Själva gravplatserna är till största delen ordnade i kvarter inne i tallskogen. Här finns också en minneslund och en monumental kulle, Meditationslunden, samt en urngård i det fria för placering av gravurnor. Skogskyrkogården förvaltas av kyrkogårdsförvaltningen i Stockholms kommun. Under sommarhalvåret erbjuds regelbundet guidade turer av Stockholms stadsmuseum.

Begravningsplatsen är med sina 100 000 gravplatser störst i landet, räknat i antalet gravplatser.[2] Räknar man till ytan är den näst störst, efter Kvibergs kyrkogård. Den utgör en skiljelinje när det gäller utformning av begravningsplatser världen över.[förtydliga][3] Den centrala kapellanläggningen, Skogskrematoriet, kallades av det ansvariga borgarrådet Yngve Larsson för "stadens skönaste byggnadsverk i vår generation"[4]. Området skyddas som såväl världsarv som Riksintresse för kulturmiljövård enligt svensk miljölagstiftning.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Skogskyrkogården under uppförande 1934, Meditationslundens fyrkant står färdig, Skogskrematoriet är inte påbörjat än, vy mot norr.
Skogskyrkogården i färdigt skick 1946.

År 1912 beslöt Stockholms stadsfullmäktige att ett markområde i södra Stockholm, söder om dåvarande Södra begravningsplatsen (idag omdöpt till Sandsborgskyrkogården), skulle avsättas för en ny begravningsplats. Området omfattade 85 hektar (senare utökat till närmare 100 hektar) och bestod huvudsakligen av barrskogsbevuxen mark som till stora delar härstammade från en tallodling under Enskede gård. I norr fanns en del av Stockholmsåsen som utnyttjades som sandtag medan naturen i övrigt var orörd förutom att Tyresövägen gick igenom området och Dalarövägen gick just väster därom. Hösten 1914 utlystes en internationell arkitekttävling för att därigenom skapa förutsättningar för att den planerade begravningsplatsen – Skogskyrkogården – skulle präglas av värdighet, konstnärlig kvalitet och harmoni.

Tävlingsprogrammet innehöll bland annat följande förutsättningar:

Området ska ordnas så, att man utan att pruta på konstnärliga synpunkter och utan för vidlyftig förändring av terrängen eller förvanskning av landskapets kynne får en klar och redig plan med bästa möjligheter för allmänheten att orientera sig. Stor vikt lägges vid att området får en genomgående värdig karaktär. Även i fråga om detaljarbetet måste konstnärliga synpunkter läggas till grund för exempelvis byggnadernas förläggning och gruppering, planteringarnas anordnande och gravmonumentens uppsättning, så att området färdigt och använt får bästa möjliga helhetsverkan. Marken skall väl tillvaratagas och på området befintliga grustag utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt, dock på så sätt, att därigenom samtidigt dalbildningar erhållas.

Tävlingen avslutades 1915 och 53 förslag hade lämnats in. Några kom från föregångslandet Tyskland men de flesta var inhemska. Bland tävlingsjuryns medlemmar fanns bland andra arkitekterna Ragnar Östberg och Gustaf Wickman. Första pris gick till förslag "Tallum" som hade utarbetats av de då 30-åriga svenska arkitekterna Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz. Prissumman blev 3500 kronor. Deras förslag förordades i princip till utförande. Juryns utlåtande om förstaprisförslaget var bland annat följande:

Förslaget nr 25 med motto "Tallum" har tillerkänts första pris på grund av dess hänsynsfulla och förnämliga karaktär. Det i förslaget särskild karaktäristiska är bibehållandet av områdets i sig själv säreget vackra egenskaper.[5]

Efter flera bearbetningar av förslaget, som hade begärts av jurymedlemmen Gustaf Wickman tillsammans med arkitekturprofessorerna Sigurd Curman och Erik Lallerstedt, påbörjades 1917 anläggningsarbetena och 1920 kunde Skogskyrkogårdens första etapp invigas. Viktiga förebilder när begravningsplatsen planerades var de tyska skogskyrkogårdarna Friedhof Ohlsdorf vid Hamburg och Waldfriedhof i München men även Caspar David Friedrichs måleri.

Lewerentz insatser gällde främst själva landskapet men också huvudentrén och framförallt det klassicistiska Uppståndelsekapellet som uppfördes 1925. Asplunds ägnade sig i huvudsak åt byggnaderna, där Skogskrematoriet – som uppfördes 1937-40 – framstår som ett centralt verk i både hans egen och 1930-talets byggnadskonst i stort. Arkitekterna formgav hela komplexet, från landskap till minsta lampa. Skogskyrkogården stod klar 1940 och det färdiga resultatet kan beskrivas som en harmonisk enhet av natur och arkitektur.

Skogskyrkogårdens "bibliska landskap"[källa behövs] med Skogskrematoriet till vänster och Almhöjden till höger. Vy från huvudentrén mot söder i november 2009.
Skogskyrkogårdens "bibliska landskap"[källa behövs] med Skogskrematoriet till vänster och Almhöjden till höger. Vy från huvudentrén mot söder i november 2009.


Kulturskydd[redigera | redigera wikitext]

Meditationslundens almar och spegeldammen.
Skogskyrkogårdens södra del 2006.

Världsarv[redigera | redigera wikitext]

Skogskyrkogården upptogs 1994 på Unescos världsarvslista med nummer 558 och som det andra kulturarvet från 1900-talet.

Förslaget från ICOMOS var att sätta upp det på listan utifrån kriterium I och II enligt följande motivering[6]:

Kriterium I:

Skogskyrkogården är ett enastående framgångsrikt exempel på ett designat kulturlandskap som smälter samman landformen med den naturliga vegetationen och de arkitektoniska verken och ger ett landskap som är fulländat för sitt användningsområde som begravningsplats.

Kriterium II:

Asplunds och Lewerentz verk i Skogskyrkogården etablerade en ny form av begravningsplats som på ett grundläggande sätt influerat skapandet av andra begravningsplatser runt om i världen.

Världsarvskommittén debatterade och ifrågasatte "anläggningens universella värde", kriterium I, men ansåg kriterium iv uppfyllt:

Skogskyrkogården har sina kvalitéer som ett kulturlandskap från början av 1900-talet och arkitekturell design kopplad till en begravningsplats.

Med detta som motivation upptog man Skogskyrkogården enligt kriterium II och IV.

Riksintresse[redigera | redigera wikitext]

Området som helhet förklarades 1987 av Riksantikvarieämbetet som riksintresse för kulturmiljövården.[7] Skogskyrkogården skyddas genom detaljplan och genom Kulturminneslagens bestämmelser om kyrkliga kulturminnen.[8]

Byggnader och utsmyckning[redigera | redigera wikitext]

Eftersom Skogskyrkogården skapades från 1915- till 1940-talet härstammar dess byggnader från olika konstepoker och konstströmninger inom svensk 1900-talsarkitektur. Det äldsta byggnadsverket är Skogskapellet, ritat 1917–1919 av Gunnar Asplund och invigt 1920. I detta enkla träkapell med spåntak syns fortfarande tidens nationalromantiska drag. Därefter ritade Sigurd Lewerentz Uppståndelsekapellet, som är klart inspirerat av antiken och svensk 1920-tals klassicism. Avslut och kröning bildar Asplunds Skogskrematoriet med Trons, Hoppets och Heliga Korsets kapell samt den imponerade Monumenthallen. Gestaltningen är stram med enkel elegans och uppvisar i sin avskalade arkitektur modernistiska drag. För den konstnärliga utsmyckningen hade arkitekterna till sin hjälp: Sven Erixson, Bror Hjorth, Ivar Johnsson, John Lundqvist och Otte Sköld.

Skogskapellet[redigera | redigera wikitext]

Invigningen av Skogskrematoriet 1940. Från vänster: Torsten Nothin (?), Gunnar Asplund, kronprins Gustaf VI Adolf, prins Eugén och Yngve Larsson.
Korsets väg
Huvudartikel: Skogskapellet

Skogskapellet som var kyrkogårdens första kapell, ritades av Asplund, och uppfördes 1917–1920. Skogskapellet är utsmyckat med Carl Milles Dödsängeln och en altartavla av Peter Fries.

Uppståndelsekapellet[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Uppståndelsekapellet

Då Skogskapellet snart befanns för litet beviljade staden anslag till ännu ett kapell beläget i begravningsplatsens södra del. Kapellet som stod färdigt 1925 ritades av Lewerentz och fick namnet Uppståndelsekapellet. Kapellet har fått sitt namn av en skulpturgrupp i portikens gavelfält skapad av Ivar Johnsson.[9] Kapellet ligger i slutet av Sju brunnars väg[10] och är byggt av tegel och betong med putsade fasadytor som går ända ned mot marken. Förhallens tak bärs upp av tolv kolonner.

Skogskrematoriet med tre kapell och monumenthallen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Skogskrematoriet

År 1935 fick Gunnar Asplund av kyrkogårdsnämnden i uppdrag att utarbeta ett förslag till ett krematorium med tillhörande kapell. Hans förslag omfattade tre separata kapell med ett gemensamt krematorium och en förhall för Uppståndelsemonumentet. Kapellen fick namnen Trons[7], Hoppets och Heliga korsets kapell och byggdes 1937–1940. Gunnar Asplund har i väntrummet till Heliga korsets kapell infört formen av ett utropstecken i takets design vilket lär markera en arkitekts sista stora verk. Han dog 1940 och kremerades här som en av de första och är begraven i grav nummer 1B precis utanför Trons kapell invid borgarrådet Yngve Larssons grav.[11][12] Ett enkelt epitafium bär inskriptionen: "Hans verk lever"

Granitkorset[redigera | redigera wikitext]

Det mäktiga granitkorset på grässluttningen framför kapellen, är ritat av Asplund, tillkom efter det att en donation på 10 000 kronor skänkts av en anonym givare.

Tallumpaviljongen[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Tallumpaviljongen

1922–1923 uppfördes efter Asplunds ritningar en personal- och servicebyggnad som benämndes ekonomigården. Denna renoverades 1998, för att under namnet Visitors Center bland annat användas som centrum för information om Skogskyrkogården och övriga av Unesco utsedda världsarv. Tallumpaviljongen, som ligger på Skogskyrkogårdens södra del, har en permanent utställning om anläggningen och de båda arkitekterna.

Stenmuren[redigera | redigera wikitext]

Muren som omger Skogskyrkogården ritades av Sigurd Lewerentz och är till större delen uppförd som nödhjälpsarbete 1923–1932, under den svåra arbetslösheten. Den var cirka 3 600 meter lång och har senare utökats med cirka 400 meter för att idag vara 4 000 meter. Som jämförelse kan nämnas att muren runt Vatikanstaten är 3 200 m eller att Visby ringmur är 3 440 meter. Materialet till muren är i huvudsak hämtat från bergspartier inom begravningsplatsen.

Almhöjden[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Almhöjden

Almhöjden är den almbevuxna kullen väster om Hoppets kapell och Monumenthallen, platsen kallas även "Meditationslunden". Kullen gestaltades av Sigurd Lewerentz och understryker landskapets mjuka, klassiska karaktär. Här finns klara likheter med en målning av Caspar David Friedrich (1774–1840) "Kulle och åker nära Dresden" från omkring 1824 och att Caspar David Friedrichs landskapsmåleri har påverkat Asplund och Lewerentz är tämligen säkert.

Minneslunden[redigera | redigera wikitext]

Skogskyrkogårdens minneslund som började tas i anspråk 1961 och ligger på en kulle till höger om huvudentrén, fick sin grundläggande utformning av Lewerentz. Lewerentz arbete kom igång först efter Asplunds död. Minneslunden är belägen i kyrkogårdens nordliga del.[13] Efterhand kompletterades minneslunden med en smyckningsplats uppe på höjden utformad av Göran Bergquist och av Jan Wahlman som utformade en vattentrappa för snittblommor vid de två ursprungliga smyckningsplatserna.

Nytt krematorium[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Skogskrematoriet II

Den 26 oktober 2009 presenterade Stockholms stads kyrkogårdsnämnd en arkitekttävling med fem olika förslag på ett nytt krematorium inom Skogskyrkogården, som kan "ingå i den byggnadstradition som över tiden formades av Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz". Det befintliga Skogskrematoriet har tjänat ut då det inte längre klarar miljö- eller arbetsmiljömässiga krav. Att bygga ett nytt krematorium i nära anslutning till nuvarande Skogskrematoriet har bedömts i samråd med antikvariska myndigheter och anses vara den bästa lösningen. Det nuvarande krematoriet kommer att användas vid begravningsceremonier precis som tidigare.

I tävlingen deltog fem arkitektkontor respektive landskapsarkitekter. Det vinnande bidraget presenterades fredagen den 18 december 2009 av borgarrådet Joakim Larsson tillsammans med tävlingsjuryns ordförande, dåvarande stadsarkitekt Per Kallstenius. Förstapris gick till Johan Celsing arkitektkontor tillsammans med Müller Illien Landschaftarchitekten från Schweiz. Deras tävlingsbidrag hade mottot "En sten i skogen". Motiveringen var att "...förslaget bäst förstår Skogskyrkogårdens helhet och som mest lyhört lyssnar till platsen. Projektet lägger ytterligare en karaktärsfull del till Skogskyrkogårdens helhetsupplevelse. "En Sten i skogen" skapar en vandring i såväl ett inre som yttre landskap." Stockholms stad har avsatt 129 miljoner kronor till det nya krematoriet, som planeras stå klart till sommaren år 2013.[14][15]

Gravkvarteren[redigera | redigera wikitext]

En av de enhetligt utformade skyltarna som visar gravkvarteren och vägarna i området.
Äldre gravkvarter, 19K
Gravvårdarna vid Trons kapell för Elin och Yngve Larsson respektive Gunnar Asplund. Gravvårdarna vid Trons kapell för Elin och Yngve Larsson respektive Gunnar Asplund.
Gravvårdarna vid Trons kapell för Elin och Yngve Larsson respektive Gunnar Asplund.
Greta Garbos gravsten.

En bärande idé i Tallumförslaget var markeringen av en rituell följd från mörker till ljus. Kremering kom till Sverige i slutet av 1800-talet och kom så småningom att accepteras av kyrkan och av folket. Den då framväxande reformrörelsen som också innebar en begravning med mindre kyrkligt inslag och mer humanistisk prägel fördes fram av Eldbegängelserörelsen.[16]

Kyrkogården följer terrängen och begravningskvarteren skiljer sig åt i utseende och höjdnivå. Vägar och stigar genomkorsar området. För att underlätta besök vid gravarna tillåts biltrafik på de större vägarna. På helgerna trafikeras kyrkogården av allmänna bussar.[17]

Asplunds och Lewerentz tanke var att gravplatserna skulle markeras med enkla träkors, som så småningom skulle brytas ner. Dessa planer genomfördes dock inte.[18] För de olika kvarteren fastställdes bestämmelser om höjd etc på gravvårdar och Asplund och Lewerentz anlitades för att granska förslagen till gravvårdar.[19]

Genom kremeringen ges möjlighet till tätare placering av gravplatserna och man kan se skillnad mellan äldre och nyare kvarter. Nya kvarter domineras av ”tröstlösa rader av i det närmaste identiska gravstenar”[19]

Skogen har nu nått den ålder som visades i arkitekternas förslag. En utglesning av tallbeståndet har skett under åren och någon återplantering kan inte göras på den gräsmark som nyläggs. Tallbeståndets framtid är osäker.[19] Utbyte av den äldre björkskogen i närheten av Monumenthallen och Sju brunnars väg, som nått hög ålder, har påbörjats genom återplantering av yngre träd.

Kända personer begravda på Skogskyrkogården[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Huvudentré från Sockenvägen.
Unescos världsarvsinformation på fyra språk på granitmuren vid huvudentrén.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Enligt Riksantikvarieämbetet, läst 10 mars 2014
  2. ^ Skogskyrkogården - fakta
  3. ^ Världsarv i Norden, sid 226
  4. ^ Larsson, Yngve (1977). Mitt liv i Stadshuset – Andra delen: I tjänst hos denna stolta stad (1920–1954). Stockholm: Stockholms kommunalförvaltning. Sid. 501. Libris 7751622. ISBN 91-85676-00-4  (PDF, s. 343–673)
  5. ^ Sigurd Lewerentz, arkitekt, sidorna 56-57
  6. ^ ”ICOMOS advisory body evaluation”. http://whc.unesco.org/archive/advisory_body_evaluation/558rev.pdf. 
  7. ^ [a b] Schönbäck 1995, pärm 5
  8. ^ Speciellt bevarandeområde: Skogskyrkogården
  9. ^ Skulpturgruppen visades vid Stockholmsutställningen 1930. Tallum, sid 77.
  10. ^ De planerade brunnarna blev aldrig utförda. Världsarv i Norden, sid 221.
  11. ^ Tallum, sid 107
  12. ^ Sök gravsatta i Stockholm, läst 25 februari 2008
  13. ^ Tallum, sid 98
  14. ^ Uppgift enligt arkitekt.se
  15. ^ Bilder och beskrivning av "En sten i Skogen" på Tidskriften Arkitektur.
  16. ^ Världsarv i Norden, sid 214.
  17. ^ Linje 183
  18. ^ Världsarv i Norden, sid 216
  19. ^ [a b c] Tallum, sid 28.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]