Skoklosters slott

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skoklosters slott
Slott
Skoklosters slott, fasad mot väst, maj 2013
Skoklosters slott, fasad mot väst, maj 2013




Land  Sverige
Region Uppsala län
Kommun Håbo kommun
Arkitekt Caspar Vogel, Jean de la Vallée
Byggherre Carl Gustaf Wrangel
Ägare Svenska staten (sedan 1967)
Färdigställande 1676 (ej fullbordad)
Arkitektonisk stil Barock
Bebyggelseregistret Skokloster 2:4
Wikimedia Commons: Skoklosters slott
Barockbord i slottets Kungssal
Barockbord i slottets Kungssal

Koordinater: 59°42′11″N 17°37′17″Ö / 59.70306°N 17.62139°Ö / 59.70306; 17.62139 Skoklosters slott är ett tidigare privatpalats beläget på Skohalvön vid Mälaren i Håbo kommun, mellan Stockholm och Uppsala. Skoklosters slott räknas som ett av Europas främsta barockslott. Det är det största privatpalats som någonsin har byggts i Sverige och tillkom under den svenska stormaktstidens mest blomstrande period. Trots en byggtid på över trettio år fullbordades slottet inte helt, utan bygget avstannade då byggherren Carl Gustaf Wrangel dog 1676.

Arkitekt var troligen byggmästaren Caspar Vogel från Thüringen. Jean de la Vallée ritade barockträdgården och en sjögård som aldrig förverkligades.[1] Även Nicodemus Tessin den äldre var inblandad i projektet eftersom slottets fasadutformning sannolikt återgår på dennes ritningar. De originella åttkantiga tornen och deras huvar har motsvarigheter i palatset Ujazdów i Warszawa i Polen som Wrangel belägrade under Karl X Gustavs polska krig. Den som ansvarade för anläggningens fullbordande med avseende på trädgården och inredningarna var den svenskfödde arkitekten Mathias Spihler som var verksam här i en inspektorssyssla till och med 1686. Skokloster är arkitektoniskt unikt i Sverige. Det finns inga påtagliga föregångare eller efterföljare.[2]

Slottet förvärvades 1967 av staten som då började ett omfattande renoveringsarbete. Skokloster är numera museum och sedan 1971 ett statligt byggnadsminne som förvaltas av Statens fastighetsverk. På Skoklosters slott förvaras över 50 000 föremål, däribland en omfattande vapensamling – som är en av Europas mest kända – och ett porträttgalleri med 600 verk. Vissa av museets salar visas för allmänheten under sommarmånaderna.

Ägarhistorik[redigera | redigera wikitext]

Skokloster år 1666. Nya slottet, till höger om den ligger gamla gården med trappgavlar och klosterkyrkan, teckning av Erik Dahlbergh.
Byggherren Wrangel.

En gård Sko är känd sedan 1100-talet.[3] I början av 1200-talet upplät Knut Holmgersson sin gård Sko till cisterciensernunnor. Genom Gustav Vasas reduktion 1527 kom gården i kronans ägo. Klostrets egendomar förvaltades därefter av en kunglig klosterfogde.

År 1609 skänkte Karl IX egendomen, bestående av 22 mantal, till fältmarskalken Christer Somme. Men när denne två år senare kapitulerade för danskarna på Kalmar slott återtogs förläningen och gavs istället till den då 27-årige Herman Wrangel som belöning för utförda tjänster.[4] Av allt att döma övertog Herman Wrangel en dåligt underhållen gård med förfallna klosterbyggnader utan något egentligt bostadshus. Förutom kyrkan kvarstod ett hus i två våningar (rivet på 1890-talet) samt en trevåningsbyggnad som Wrangel lät bygga om till manbyggnad.[4]

Den ursprungliga huvudbyggnaden ligger norr om slottet och syns, försedd med trappgavlar, på en teckning av Erik Dahlbergh från 1666. Huset byggdes om på 1730-talet och finns fortfarande kvar. Den kallas numera "Gamla slottet" eller "Stenhuset" och innehöll slottets administration 1996–2012. Den nuvarande slottsliknande byggnaden uppfördes 1654–1676 och skapades av greven och fältmarskalken Carl Gustaf Wrangel. Platsen var alltså känd för Wrangel sedan tidigare. Här fanns fadern Herman Wrangels herrgård och här föddes han själv den 13 december 1613.[4]

Efter Wrangels död den 25 juni 1676 övergick ägandet till familjen Brahe genom att Wrangels äldsta dotter Margareta Juliana gifte sig 1660 med riksrådet och amiralen greve Nils Brahe. Vid hans död 1699 instiftade änkan ett fideikommiss för sonen generalmajoren greve Abraham Brahe (1669–1728). Under 1700-talet vaknade intresset för stormaktstiden och slottet blev ett populärt utflyktsmål. Under 1700- och 1800-talen finns bland ägarna Erik Brahe, Magnus Fredrik Brahe, Magnus Brahe och Nils Claes Brahe. År 1907 övertog dennes bror Magnus Per Brahe gården och 1930 blev den senares systerson Gustaf Fredrik von Essen ägare av Skoklosters slott. Den siste private ägaren fram till 1967 var friherre Rutger Fredrik von Essen.[5]

Historiska bilder[redigera | redigera wikitext]

Byggnaden[redigera | redigera wikitext]

Arkitektur och planlösning[redigera | redigera wikitext]

Slottsmodellen från 1657.

Vem som var arkitekt till Skokloster är fortfarande oklart, troligen fanns flera. Ritningarna till slottet utarbetades med största sannolikhet av den tyske arkitekten och byggmästaren Caspar Vogel, som 1652 anlitades av Wrangel att rita Schloss Wrangelsburg i Svenska Pommern. Vogel avled 1663 och Mathias Spieler har i Sverige övervakat och bearbetat hans ursprungliga förslag. Även Jean de la Vallée och Nicodemus Tessin d.ä. har kunna knutas till olika delar av projektet.[6] Tessin var ungefär samtidigt engagerad av Wrangel för ombyggnadsarbeten på Wrangelska palatset i Stockholm och nybyggnad av Gripenbergs slott utanför Tranås. Skoklosters slott är gestaltat i barockstil och kom aldrig att fullbordas, då byggherren Wrangel dog 1676. När budet om Wrangels död nådde arbetarna på slottet avstannade projektet.

Var Schloss Johannisburg vid Main Wrangels förebild?
Situationsplan från 1674.
Sektionsritning.

Möjligtvis var Schloss Johannisburg (byggt mellan 1605 och 1614) i Aschaffenburg vid Main Wrangels förebild. Med sina fyra hörntorn, lika höga längorna och planlösningen påminner det om Skokloster. Men där slutar alla likheter.[2] Slottet vid Skokloster fick en kvadratisk grundplan där längorna är anordnade kring en sluten innergård, kantad av en arkadgång.

Enligt kontraktet med murmästaren Berendt Persson är byggnaden "sjuttio och fem alnar långt på alla fyra sidorna" (motsvarande 44,50 meter). Utöver sina arkitekter tog Wrangel själv del i planeringen och det är mycket troligt att han påverkade både slottets utseende och planlösning. Han var en medveten beställare och väl insatt i samtidens pågående, relevanta byggprojekt. Från byggstart och fram till 1665 var Hendrich Anundsson byggledare och ingenjör. Med honom hade Wrangel en intensiv korrespondens.[6]

Byggnadens gestaltning innehåller inga arkitektoniska överraskningar. Vid ett platsbesök av Wrangel tillsammans med diplomaten Lorenzo Magalotti år 1674 visade denne ingen större entusiasm.[7] Huslängorna är tre våningar höga plus en lägre attikavåning. Varje länga innehåller elva fönsteraxlar. Centralt i södra och norra längan ligger trapphus. I alla fyra hörn står åttkantiga, fem våningar höga torn. Deras kopparklädda tornhuvar är krönta av lanterniner med en stiliserad, genombruten glob på toppen. Takkuporna som syns på modellen utfördes aldrig. Den enda fasadutsmyckningen utgörs av det Wrangelska vapnet i segmentgaveln över mittpartiet mot sjösidan och över den ett i ek snidat och gulmålat trofékrön. Båda utfördes år 1657 av den tyske träbildhuggaren Marcus Hebel (död 1664).[2] Innergården är stensatt i mönster med vattenrännor som leder till en dagvattenbrunn i centrum.

Våningsplanen är strikta med sina salar och rum som nås via korridorer mot innergården.[8] Undantag är Kungssalen, den ofullbordade bankettsalen, som har full bredd. Slottet hade ursprungligen 77 rum. Både våningarnas plan och disposition följer ett för tiden etablerat schema och utarbetades på följande sätt:

  • Källarvåningen innehöll förråd för bland annat mat och drycker.
  • Första våningsplanet (bottenvåningen - plan 1) reserverades för kök, förråd, personalbostäder och liknande. Här finns sedan 1996 bland annat slottsbutik, café och lokaler för tillfälliga samt permanenta utställningar.
  • Andra våningsplanet (plan 2) fungerade som den grevliga bostaden med några gästrum för kungligt besök. Här ligger de Wrangelska och Braheska rumssviterna och Kungssalen. Varje bostadssvit kan nås via tre vägar: den officiella genom salen, en mera intim från korridoren och förmaket och slutligen tjänstevägen, som gick från trapphuset och via garderoben.[9]
  • Tredje våningsplanet (plan 3) var fest- och gästrumsvåningen med den stora, ofullbordade festsalen. Gästrummen har döpts efter olika europeiska städer: ”Rotterdam”, ”Magdeburg”, ”Antwerpen”, ”Middelburg”, ”Genève” (även kallad Drabantsalen), ”Paris”, ”Tours”, ”Florens” och ”Leyden”.
  • Fjärde våningsplanet (attikavåningen - plan 4) nyttjades för studier och tidsfördriv. Här inreddes bland annat Wrangels rustkammare, ett bibliotek och grevens privata snickarkammare samt magisterns rum. På våningsplanet låg även några enklare gästrum. Det är lågt i tak.[10]

Planritningar[redigera | redigera wikitext]

Skoklosters slott, ritningar plan 2-4 (motsvarande våning 1-3 tr), källa: Statens fastighetsverk.

Sjögården[redigera | redigera wikitext]

I projektet ingick även en monumental sjögård med hamn vid Mälarens strand. Wrangel anlitade arkitekt Jean de la Vallée för uppgiften. Han ritade en tornprydd tvåvåningsbyggnad och en dubbeltrappa ner till hamnen. Här skulle finnas plats för rustkammare, badanläggning, kök, bagarstuga och rum för tjänstefolket. Inte heller det blev förverkligat, bara en rektangulär hamnbassäng med stödmurar blev klar, vilken användes fortfarande på 1860-talet. Idag är den uppgrundad och innehåller knappt något vatten. Men hur det hela var tänkt syns på Dahlbergs idealiserande bild i Suecia antiqua et hodiera från 1690-talet.

Byggarbetena[redigera | redigera wikitext]

Wrangels period[redigera | redigera wikitext]

Ett av tornens lanternin och glob.

Redan i mitten av 1640-talet var byggnadsplanerna långt framskridna. Wrangel bad sin bokhållare i Stockholm att se till att kalk och sten levererades till Skokloster. I januari 1645 anlände ett tjugotal dalkarlar som började grundläggningsarbetena för slottet. Först utstakades byggnadens konturer och sedan grävdes källaren och grunden. Samtidigt med murning av grund och väggar tillverkades takstolarna på marken. Takstolen byggdes av kraftiga furor från Hälsingland. Byggvirket kördes till arbetsplatsen med häst och släde på vintrarna.[11]

Själva takkonstruktionerna är hämtade från en fackbok av Johan Wilhelms, ”Architectura civilis”, tryckt 1649 i Frankfurt. Wrangel hade två exemplar av samma bok men idag finns endast ett exemplar bevarat i slottsbiblioteket.[12] Först sedan takstolarna var på plats och byggnaden var skyddad från regn och snö slogs valven. Det arbetet dröjde två år och efter ytterligare tre år var alla bjälklag och takytor färdiga.[13]

Ett blyglasat originalfönster.
Målade dörrspleglar.
Fönsterdetalj, fasad mot syd.

År 1659 levererades 200 kopparplåtar och 3 500 kopparspik som beslag för tornhuvarna från Stockholm. Arbetet utfördes av kopparslagaren Erik Larsson. Kopparn var del av drottning Kristinas betalning till Wrangel för utförda tjänster.[14] På våren 1664 började arbetena med den västra längan och 1668 kunde man ha taklagsfest. Först därefter igångsattes de invändiga arbetena.

Arbetet drog ut på tiden. Trots att Wrangel räknades till dåtidens rikaste män i Sverige var brist på medel ett ständigt hot. Och eftersom arbetsföra unga män var i krig och det samtidigt uppfördes flera andra slott och herresäten kring Mälaren var det också ont om arbetskraft.[14] Godsets egna bönder, soldater och säsongsarbetande dalkullor höll igång det stora bygget, men det räckte inte. Wrangel själv hade vid den tiden fem större byggprojekt igång samtidigt: Schloss Wrangelsburg i Pommern, om- och tillbyggnad av Wrangelska palatsetRiddarholmen, nybyggnad av Gripenbergs slott utanför Tranås, ombyggnad av slott SpykerRügen och så det största av alla: Skokloster.

Skoklosters slott byggdes helt i murtegel på en grund av gråsten. Väggarna är massiva tegelkonstruktioner. Ytterväggarna är i höjd med bottenvåningen en meter tjocka och i den översta våningen 50 centimeter. Det gick åt enorma mängder med tegel. År 1652 fanns över 260 000 murtegel lagrade vid Skokloster. Leveranserna kom från olika tegelbruk kring Mälaren. År 1653 lät Wrangel bygga två egna tegelugnar för att kunna vara självförsörjande.[13] Svart, glaserat taktegel beställdes från Holland till en kostnad av 34 gulden per tusen pannor. Därifrån fraktades på 1650-talet i två omgångar 80 000 tegelpannor. De ligger fortfarande på slottets tak men kompletterades vid renoveringen 1968–1978 med handgjorda pannor från Polen.[11]

År 1657 levererades de första inredningsdetaljerna, 30 ekdörrar. Praktiskt taget samtliga dörrar och fönster tillverkades i Stockholm. I Wrangelska palatsetRiddarholmen inrättades en snickeriverkstad under vintern. På våren transporterades sedan de färdiga produkterna på båt ut till Skokloster där de monterades i rum efter rum.[11] Även de öppna spisarnas fronter av trä snidades i Stockholm. Dörrlåsen beställdes från låssmeder i Stockholm och Arboga, från Arboga kom även all spik.[15]

Fönsterglaset beställdes ursprungligen från Pommern, eftersom det var hälften så dyrt som att köpa det i Stockholm. Wrangel hade goda kontakter till Svenska Pommern, han var där generalguvernör under många år. Åren 1657–1658 kom tjugo lådor med vardera 180 glasskivor, det räckte bara till 37 av slottets cirka 300 fönster. Fönsterglasen skars till 7x17 cm stora rutor och sammanfogades med spröjsar av bly (se blyinfattning). Fönstren blev under 1700-talet utbytta mot dagens modell även de med spröjsar av bly.

Slottet fick sjutton stucktak, fjorton av dem utfördes av Nils Eriksson. Han hade tidigare verkat som stuckatör åt Wrangel i Pommern och han skulle nu i mer än sju år arbeta med Skoklosters stucktak. Slottets vackraste stucktak, det i Kungssalen, slutfördes av Hans Zauch från Bayern. Kalksten till golv och trappor kom från Öland i form av obearbetade plattor som finhöggs först på platsen.[16]

I februari 1664 beställde Wrangel 200 hyvlar, mejslar och andra snickeriverktyg via sitt ombud Peter Trotzig i Amsterdam (huvuddelen finns idag i snickarkammaren). Samma år kom Wrangel för att inspektera bygget. Det blev bråda dagar för byggfolket för att hinna klart med matsalen (Kungssalen); man fick arbeta till och med på söndagar.

Wrangel styrde sitt stora bygge, och alla de andra, huvudsakligen från slottet Spyker i svenska Pommern. Först efter 1664, då han blev riksmarskalk, vistades han oftare i Sverige. Samma år blev även Skokloster så pass färdigt att han kunde residera där och härbärgera kungen Karl XI med följe på 400 personer.[17] På sommaren 1671 kom han en gång till för att se till bygget. Men han fick aldrig se sitt slott helt fullbordat.

Brahes period[redigera | redigera wikitext]

Minnesrum över Karl XIV Johan.

Efter Wrangels död 1676 fortsatte den äldsta dottern Margareta Juliana (gift med Nils Brahe) projektet. Men arbetena gick nu på sparlåga och bara mindre åtgärder vidtogs in på 1700-talets början. Bankettsalen, som skulle blivit en av norra Europas största, färdigställdes aldrig. Korridorerna smyckades under 1700- och 1800-talen med vägg- och takmålningar. Bland annat finns här 151 "budskap" eller "goda råd" på fem olika språk (se även avsnittet "Övriga rum").[18] På 1750-talet brydde sig Erik Brahe ingående om slottets skötsel och underhåll. Under hans tid utbyttes exempelvis samtliga fönsterkarmar- och bågar som fick sitt nuvarande utseende och han såg även till att Skoklosters slott blev ett besöksmål.

Under 1830- och 1840-talen skedde en del förändringar som dåvarande ägaren Magnus Brahe lät genomföra. Hans ambition var att återställa några rumsinteriörer som till vissa delar försvunnit under 1700-talet eller som aldrig hade kommit på plats. Målet var att förstärka slottets 1600-talskaraktär och understryka spåren efter Wrangel. Magnus Brahe, som stod Karl XIV Johan nära, inrättade även ett minnesrum över konungen i ett av tornrummen. Här lät han resa en staty av krigsguden Mars som bär kungens anletsdrag. Den över tre meter höga skulpturen skapades omkring 1830 av Niklas Byström.[16]

För sitt underhåll var slottet i Skokloster ständigt beroende av intäkter och en stor del kom från turister. Besökarna kom redan på 1750-talet och under baron Rutger von Essen (1914–1977) utökades de yttre anläggningarna för att locka till besök. Bland annat inrättades 1963 ett automobilmuseum som räknades till ett av Sveriges äldsta.[19] Museet flyttade år 2008 till Simrishamn.

Galleri, exteriör[redigera | redigera wikitext]

Salar i urval[redigera | redigera wikitext]

Den ofullbordade salen[redigera | redigera wikitext]

Den så kallade ”ofullbordade salen” ligger på tredje våningsplanet i västra längan och skulle bli slottets festsal för baler, banketter, konserter och dans. Rummet har en storlek av 325 kvadratmeter och en takhöjd (till takstolarnas underkant) av 15 meter. Salen har längans fulla bredd och dagsljus släpps in från båda långsidorna genom fönster anordnade i sju fönsteraxlar och i två våningar. Takstolen byggdes av kraftiga furor från Hälsingland (se även avsnittet "Byggarbetena"). Takpannornas undersida syns från golvet, eftersom de ligger på öppen läkt och utgör hela tätskiktet. Takkonstruktionen på Skoklosters slott, där pannorna är fogade på undersidan med kalkbruk, är unik för Sverige.[20]

När budet kom från Tyskland att Carl Gustaf Wrangel hade dött i sitt palats på Rügen lade hantverkarna ner sina verktyg och gick hem för att aldrig komma tillbaka. De var rädda att de inte skulle få betalt. Med tanke på den ständiga penningbristen var rädslan inte helt obefogat. Salen är i samma skick som när den lämnades år 1676 och ger därför en situationsbild från en byggarbetsplats för över 350 år sedan. En förklaring till att salen aldrig gjordes klar var högadelns förändrade situation i slutet av 1600-talet. Karl XI drog tillbaka många av adelns gods till kronan i ett försök att stärka statens finanser. Idag är denna övergivna byggarbetsplats en bra illustration och forskningskälla för hur sådana arbeten bedrevs på 1600-talets mitt.[21]

Galleri, ofullbordade salen[redigera | redigera wikitext]

Kungssalen[redigera | redigera wikitext]

Kungssalen ligger i östra längan på andra våningsplanet och mitt i Wrangelvåningen, mellan grevens och grevinnans rumssviter. På makarna Wrangels tid kallades rummet för "den dagliga matsalen". På 1700-talet smyckades väggarna med porträtt av kungliga regenter och rummet började då kallas för Kungssalen. Här finns monomentalmålningar visande Karl X Gustav, Karl XI och Karl XII. För arbetet svarade dåtidens mest kända konstnärer Jacob von Sandrart, David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft.[22]

Kungssalen är slottets mest påkostade rum. Här finns mönstrat kalkstensgolv, gyllenläder på väggarna och ett dekorerat tak visande polykroma reliefer i stuck med olika teman. I takets centrum syns den antika hjälten Jason häller gift i drakens öga för att komma åt det Gyllene skinnet. I drakens gap hänger en av de äldsta takkronorna i Europa. Den är tillverkad i Stockholm av Melchior Jung och har funnits på Skokloster sedan 1672. Kring takets mittmotiv syns de fyra världsdelarna Asien, Amerika, Afrika och Europa. Det tog nästan ett år att färdigställa taket och för arbetet ansvarade Hans Zauch från Bayern.[23]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Wrangels rumssvit[redigera | redigera wikitext]

På var sin sida om Kungssalen återfinns grevens och grevinnans rumssviter, som består av var sin sängkammare med förmak. Grevens förmak domineras av en monumentalmålning utförd av David Klöcker Ehrenstrahl, visande Wrangel till häst med blodig värja. Väggarna är klädda med gyllenläder och här hänger bland annat målningar med Wrangels hustru Anna Margareta von Haugwitz och deras gemensamma barn. Väggarna i grevens paradsängkammare är klädda med vävda tapeter som kallas ”Engelska jakten” och består av sju delar. De är tillverkade i Gouda i Nederländerna.[24] Tapeternas motiv föreställer jakt av olika slag, inramat av en grönskande natur. I överkanten på varje del finns en vapensköld invävd. Själva sängen har draperier tillverkade av rött, blommönstrat sidentyg. I blommornas konturer finns paljetter av äkta silver.[25]

Grevinnan Wrangels förmak utmärker sig av ett vackert stucktak, möjligtvis det vackraste i hela slottet. I mittfältet syns lekande putti och i hörnen allegoriska motiv. En av rummets dyrgripar är en cembalo med figurmålningar på det öppnade locket. I grevinnans sängkammare består golvet inte av kalkstensplattor, som i de andra rummen, utan av ett mönsterlagt ek- och furugolv. Det blev varmare om fötterna.[26] På väggarna finns vävda tapeter ur samma nederländska produktion som i grevens sängkammare. Sängen tillverkades i Tyskland och har ett skulpterat bakstycke i försilvrad papier-maché.[27]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Brahes rumssvit[redigera | redigera wikitext]

I västra längan, på samma våningen som Wrangels rumssvit inreddes en rad exklusiva gästrum, där bland andra den då sextonårige Karl XI och hans mor Hedvig Eleonora vistades. Från 1700-talets början och under några somrar bodde Brahe i denna del som då kallades Brahevåningen.[28] Här märks gula förmaket med ett tak liknande ett landskap av rankor i stuck. Över en av dörrarna hänger ett porträtt av den nya husherren Nils Brahe den yngre. Rummet möblerades som ett ”levande” vardagsrum fram till 1967. I Brahes matsal dominerar en praktfull öppen spis. Fronten som är smyckad med träsniderier bär det Wrangelska familjevapnet.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Wrangels rustkammare[redigera | redigera wikitext]

Rustkammaren ligger i fjärde våningsplanet (attikavåningen) och omfattar tre rum, därav ett av rummen i hörntornet. På våren 1670 fick två snickare i uppdrag att iordningställa utställnings- och förvaringsrum för Wrangels vapensamling.[29] På väggar, tak och golv finns bössor, värjor, svärd, rustningar och pilbågar. Wrangel samlade även på raffinerade dörrlås och exotiska fynd från fjärran länder som en sydamerikansk hängmatta, en grönländsk kajak och uppstoppade djur. Det rör sig om tusentals föremål. I västra tornkammaren förvaras den berömda Skoklosterskölden, ett renässansarbete från omkring 1560, beställt av Erik XIV.[30]

Wrangel bestämde i sitt testamente att allt skulle finnas kvar på Skokloster och idag är föremålen placerade i enighet med 1710 års inventarium. Detta är det tidigaste rumvisa inventarium som är bevarat för den Wrangelska rustkammaren.[31] Rustkammaren på Skokloster är därmed den enda i världen som har bevarats i sitt ursprungliga skick. Med rustkammaren ville Carl Gustaf Wrangel visa att han samlade det absolut senaste från teknikens områden.[32] Utöver den Wrangelska vapensamlingen finns även den Braheska och den Bielkeska. Vapensamlingen är en av Europas mest kända.[33]

I rustkammaren står en modell av Gripenbergs slott samt den mycket detaljerade modellen över Skoklosters slott som tillverkades år 1657 i Pommern troligen av Barthel Volkland. Modellen var ett komplement till ritningarna och skulle användas för att underlätta arbetet med slottsbygget. Varje våningsplan går att lyfta bort och man kan se interiören.

Galleri, vapensamlingen[redigera | redigera wikitext]

Övriga rum[redigera | redigera wikitext]

Ett av alla goda råd: Bÿggia huus medh hvars mans rådh dher kommer aldrigh taak uppå.

Entréhallen är en av slottets vackraste rumsmiljöer. Taket bärs upp av åtta dubbla kolonner i jonisk ordning. De är i vit marmor, som Wrangel beställde i Amsterdam, och huggna av Johan Wendelstam i Stockholm. De sattes upp på 1660-talet när stjärnvalven slogs.[34]

Som tidigare nämnts iordningställdes korridorerna (även kallade "gallerierna") huvudsakligen efter Wrangels tid på 1700-talet. De belyses genom de höga fönstren mot innergården. Taken består av målade bräder. På väggarna hänger tavlor visande medlemmar i Herman Wrangels officerskår, målade på 1620-talet, som flyttades från ”Gamla slottet”.[35] Över dörrarna på plan 2 sitter fantasibilder visande byster av romerska imperatorer. Över dörrarna till gästrumsvåningen (plan 3) hänger kopparstick av stadsmotiv som illustrerar rummens namn (Middelburg, Antwerpen, Florens, Genève, Tours m.fl.) Rummen namngavs redan på 1600-talet och namnen används med vissa förändringar än idag.[36]

Intressanta är bröstningarna. På dem finns 151 "budskap" eller "talessätt" på svenska, latin, italienska, spanska, franska, engelska och tyska. Alltsedan de anbringades har besökare böjt sig ner för att studera alla goda råd. Ett av dem lyder: Hårdt emoot hårdt sade Käringen fööll moot hälleberget! och ett annat: Bÿggia huus medh hvars mans rådh dher kommer aldrigh taak uppå. (ungefär: "ett hus byggt med råd av var och en vill aldrig ha ett tak").[37] Under Caligulas byst står mycket träffande: Oderint, dum metuant – "Må de hata, blott de frukta".

Korridoren på fjärde våningsplanet (attikavåningen) har lägre takhöjd och är enklare gestaltad. Golven är belagda med trä, väggarna är vitkalkade med en målad bröstning och taket har synliga bjälkar, målade i olika färger.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Slottet idag[redigera | redigera wikitext]

Fasad mot nordväst, 1967.
Fasad mot Mälaren, 2011.

På 1940-talet byggdes bottenvåningen om till bostad åt de sista privata ägarna, familjen von Essen. Den 23 februari 1967 köptes Skoklosters slott med de cirka 50 000 inventarierna av svenska staten för 25 miljoner kronor.[38] De stora ägorna som hörde till Skokloster behölls dock inom familjen von Essen. Slottet blev ett statligt museum och ingår i myndigheten Livrustkammaren och Skoklosters slott med Stiftelsen Hallwylska museet. På Skokloster finns tre vapensamlingar: den Wrangelska, den Braheska och den Bielkeska. Ägarfamiljerna har genom åren samlat konst, textilier, konsthantverk, böcker och keramik från tiden 1550 till 1850.

När staten övertog slottet, igångsattes ett omfattande renoveringsarbete, som varade cirka tio år, av dåvarande Byggnadsstyrelsen under ledning av arkitekt Ove Hidemark. Nu var ambitionen att med så få ingrepp som möjligt säkra byggnadens substans. Bland annat behövde slottets grund och tak förstärkas. Vid restaureringen användes enbart traditionella material och metoder från 1600-talet och man utnyttjade de tekniska handböckerna från ursprungsbygget som fanns kvar i Wrangels bibliotek. Originalputsen lämnades kvar, för reparation av skadade partier använde man nytt bruk med samma sammansättning som det gamla.[39] Från och med 2014 pågår en totalrenovering av slottets tak.

Kvar i den ofullbordade parken finns även många av de gamla träd som levererats 1684, till exempel lindallén.

År 1996 flyttade slottets administration till "Stenhuset" för att åter flyttas till slottet 2012. Kontorsdelen befinner sig i familjen von Essens tidigare våning.

Statens fastighetsverk har byggt en byggnadshistorisk utställning som är permanent placerad i slottets bottenvåning. I andra rum ryms slottsbutik, café och lokaler för tillfälliga utställningar. Slottets salar saknar modern uppvärmning och har inte heller några elektriska installationer. Belysningen sker enbart med hjälp av dagsljus.

Norr om slottet finns den medeltida Skoklosters kyrka, tidigare klosterkyrka vid Sko kloster. Herman Wrangel bekostade en renovering åren 1620–1624. I kyrkan återfinns det Wrangelska gravkoret, som troligen stod klart 1639. Carl Gustaf Wrangel dog 1676 på slottet SpykerRügen. Han begravdes 1680 i Riddarholmskyrkan i Stockholm och bisattes sedan i det Wrangelska gravkoret i Skoklosters kyrka.

Skoklosterspelen var en historisk festival som arrangerades varje år mellan 1993 och 2007 i och runt slottet och Skoklosters kyrka. År 2012 återupptogs tornerspel i parken: "Riddarspel Skoklosters slott", som arrangeras i samarbete med Nordic Knights.[40]

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Porträttsamlingen[redigera | redigera wikitext]

Skoklosters porträttsamling omfattar 600 verk, de flesta är målade i olja på duk. Cirka ett hundratal är avbildade med andra tekniker, exempelvis gravyrer och pasteller. De flesta porträtten är osignerade. Samlingarna saknar stora namn som Rembrandt och Rubens. Den mest namnkunnige är David Klöker Ehrenstrahl, född i Hamburg. Han började sin karriär 1651 hos Carl Gustaf Wrangel. Vidare är Alexander Roslin, tysken Matthäus Merian och holländaren Abraham Wuchters representerade samt italienaren Giuseppe Arcimboldo med flera av sina festliga frukt- och grönsaksporträtt. Ett fåtal porträtt är målade på 1500-talet, de flesta på 1600-talet. Det sista porträttet under privat ägo är från 1961 och föreställer Gustav VI Adolf.[41]

Bilder ur porträttsamlingen i urval[redigera | redigera wikitext]

Skoklosters slotts ägarlängd[42][redigera | redigera wikitext]

  • 1611: Genom förläning Herman Wrangel (1587–1643), g.m. 1:o Margareta Grip, som erhöll godset i morgongåva 2:o Catharina Gyllenstierna 3:o Amalia Magdalena av Nassau.
  • 1628: Hans son i första giftet Carl Gustaf Wrangel (1613–1676) som arv från modern, tillträdde godset med Stenhuset vid faderns död 1643, g.m. Anna Margareta von Haugwitz.
  • 1654: Det nuvarande slottet börjar uppföras.
  • 1676: Deras dotter Margareta Juliana Wrangel (1642–1701), fideikommisstiftare, g.m. Nils Brahe den yngre.
  • 1701: Deras son Abraham Nilsson Brahe (1669–1728), g.m. 1:o Eva Bielke 2:o Margareta Fredrika Bonde.
  • 1728: Hans sonson Erik Brahe (1722–1756), g.m. 1:o Catharina Sack 2:o Stina Piper.
  • 1756: Hans son i första giftet Per Brahe (1746–1771), ogift.
  • 1772: Hans halvbror Magnus Fredrik Brahe (1756–1826), g.m. 1:o Ulrika Koskull 2:o Aurore Koskull.
  • 1826: Hans son i första giftet Magnus Brahe (1790–1844), ogift.
  • 1844: Hans halvbror Nils Fredrik Brahe (1812–1850), g.m. Hedvig Piper.
  • 1850: Deras son Nils Claes Brahe (1841–1907).
  • 1907: Hans bror Magnus Per Brahe (1849–1930), g.m. Anna Nordenfalk.
  • 1930: Hans systerson Gustaf Fredrik von Essen (1871–1936), g.m. Wera Lagercrantz.
  • 1936: Deras son Rutger von Essen 1914–1977, g.m. Hermine Tersmeden.
  • 1967: Genom köp svenska staten.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

Området på en lantmäterikarta från 1704.
  1. ^ Statens fastighetsverk: Skoklosters slott, Uppsala.
  2. ^ [a b c] Söderberg 1967, s. 134
  3. ^ Svenska fideikommiss 1979 Nils Segerstråle
  4. ^ [a b c] Söderberg 1967, s. 129
  5. ^ Söderberg 1967, s. 158
  6. ^ [a b] Tidskriften Kulturvärlden (1998): Makt och ära. Skokloster - ett slott från stormaktstiden, s. 5.
  7. ^ Söderberg 1967, s. 138
  8. ^ Bedoire 1986, s. 18
  9. ^ Söderberg 1967, s. 129
  10. ^ Söderberg 1967, s. 136
  11. ^ [a b c] Kylsberg 1997, s. 51
  12. ^ Skoklosters slott: Den ofullbordade salen.
  13. ^ [a b] Tidskriften Kulturvärlden (1998): Makt och ära. Skokloster - ett slott från stormaktstiden, s. 4-5.
  14. ^ [a b] Kylsberg 1997, s. 50
  15. ^ Tidskriften Kulturvärlden (1998): Makt och ära. Skokloster - ett slott från stormaktstiden, s. 6.
  16. ^ [a b] Tidskriften Kulturvärlden (1998): Makt och ära. Skokloster - ett slott från stormaktstiden, s. 8.
  17. ^ Söderberg 1967, s. 132
  18. ^ Kylsberg 1997, s. 12 och 52
  19. ^ Classic motor: Skoklosters motormuseum flyttar till Skåne, publicerad 2008-03-25.
  20. ^ Byggnadsvård: Skoklosters slott renoveras i höst (2009).
  21. ^ Kylsberg 1997, s. 48-49
  22. ^ Skoklosters slott: Kungssalen.
  23. ^ Kylsberg 1997, s. 16
  24. ^ Kylsberg 1997, s. 18
  25. ^ Skoklosters slott: Sängkammaren.
  26. ^ Söderberg 1967, s. 144
  27. ^ Söderberg 1967, s. 145
  28. ^ Kylsberg 1997, s. 24-25
  29. ^ Kylsberg 1997, s. 39
  30. ^ Söderberg 1967, s. 154
  31. ^ Carin Bergström och Ralf Tunander, red (2004). Skoklosters slott under 350 år. Sid. 232 
  32. ^ Skoklosters slott: Wrangels rustkammare.
  33. ^ Bålstaguiden: Skoklosters slott, Vapensamling och bibliotek.
  34. ^ Kylsberg 1997, s. 10
  35. ^ Söderberg 1967, s. 140
  36. ^ Söderberg 1967, s. 146
  37. ^ Kylsberg 1997, s. 11 och 56
  38. ^ Panorama 67 - en bokfilm, red. Per-Erik Lindorm, utgiven av Bonniers Folkbibliotek, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1967 s. 72
  39. ^ Tidskriften Kulturvärlden (1998): Makt och ära. Skokloster - ett slott från stormaktstiden, s. 9.
  40. ^ Skoklosters slott: Tornerspel i parken.
  41. ^ Skoklosters porträttgalleri.
  42. ^ Skoklosters slott: Skoklosters slotts ägarlängd.

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]