Skolbetyg i Sverige

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För betygen från och med 2011, se Lgr 11.
För betygsskalan vid universitet och högskolor, se Betygsskalor vid högre utbildning i Sverige.

Skolbetyg i Sverige har sett olika ut genom åren.

Perioden 1820–1897[redigera | redigera wikitext]

läroverken infördes 1820 en fyrgradig betygsskala där betygen sattes i förhållande till hur väl eleven klarat kursplanen.

A Berömlig insikt
B Godkänd insikt
C Försvarlig insikt
D Otillräcklig insikt

I läroverken fick eleverna även betyg i uppförande:

A Stadgade seder och berömligt uppförande
B Jämnt och stadgat uppförande
C Oklanderligt uppförande
D Lättsinnigt och ostadigt uppförande

Perioden 1897–1962[redigera | redigera wikitext]

I folkskolan infördes 1897 en sjugradig skala av bokstavsbetyg.[1] Betygen avsågs vara absoluta (det vill säga kopplade till läroplanen[1]),[2] till skillnad från de därpå följande relativa betygen och dagens målrelaterade betyg. Betygsskalan infördes 1905 även i läroverken.[1]

Betygsstegen var följande:[2]

A Berömlig
a Med utmärkt beröm godkänd
AB Med beröm godkänd
Ba Icke utan beröm godkänd
B Godkänd
BC Icke fullt godkänd
C Underkänd/Otillräcklig

Till dessa kan också läggas:

B? med tvekan godkänd

… vilket inte var ett officiellt betygssteg men förekom i utskrivna terminsbetyg. Flitigt brukade betygssteg på prov med mera var beteckningar som Ba+ och AB?.

I dessa skolformer gavs även betyg i Ordning och Uppförande, där standardbetyget var A medan "nedsatt sedebetyg" oftast motsvarades av B i Ordning. I allvarligare fall kunde ges C i Ordning och B, C eller D i Uppförande. Nedsatt sedebetyg kombinerades i extra allvarliga fall (brottslighet eller allvarligare kränkning av skolans regler) med relegering.

För att bli flyttad till högre årskurs krävdes godkända betyg i samtliga ämnen. I samband med höstterminsstarten fanns möjlighet att flyttningspröva för att bli godkänd i de ämnen där eleven var underkänd.

Perioden 1962–1994[redigera | redigera wikitext]

Efter 30 års utredning infördes i 1962 års grundskola och i 1966 års gymnasium och fackskola en femgradig relativ betygsskala. Dessutom togs betygen under den här perioden bort från de lägre årskurserna i grundskolan och ersattes av kvartssamtal.

Avsikten var enligt förordningen att betygen för samtliga elever i landet som läste en viss ämneskurs skulle fördelas så här:

5 - 7%
4 - 24%
3 - 38%
2 - 24%
1 - 7%

Detta baserades på den kritiserade[3] hypotesen att elevernas prestationer från ett stort antal sammanvägda uppgifter för en stor grupp elever fördelar sig enligt en normalfördelning. Betygen räknades ut som standardpoäng, med medelvärdet 3,0 och standardavvikelsen 1,0 hos betygen.

För att uppnå målet att jämföra samtliga elever i hela landet, anordnades i vissa ämnen och årskurser standardprov i grundkolan och centralprov i gymnasiet och fackskolan. I övriga ämnen uppmanades lärarna att följa samma betygsfördelning som klassens elever fick i dessa centralt anordnade prov.

Den vanligaste missuppfattningen med de relativa betygen var att ovanstående poängfördelning skulle gälla i varje klass eller undervisningsgrupp. Det kunde också förekomma påståenden som "femmorna är slut", vilket bottnar i en missuppfattning om hur centralproven skulle hanteras lokalt.

En följd av övergången från de sjugradiga bokstavsbetygen till den femgradiga skalan var att begreppet underkänd försvann. Därmed ändrades också villkoren för att flytta till högre årskurs. Den som i sitt årskursbetyg hade ett betygsmedeltal på 2,3 eller därunder, kunde kvarsättas om klasskonferensen så beslutade. Konferensen beslöt ofta att flyttning kunde ske, om eleven prövade med förbättrade resultat i ett eller ett par namngivna ämnen. Med tiden kom betyget ett (och många gånger även betyget två) att betraktas som underkänt fast detta aldrig varit avsikten.

Den femgradiga betygsskalan innebar ofta att man på många skolor använde ett informellt, muntligt betygssystem där lärarna satte plus- eller minustecken efter betygen.

Perioden 1994–2011[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Skolbetyg (Lpo 94)

Efter jämförelsevis kort utredningstid ersattes det relativa betygssystemet med ett målrelaterat betygssystem.

Grundskolan[redigera | redigera wikitext]

Ett nytt betygsystem infördes samtidigt som läroplanen för det obligatoriska skolväsendet år 1994 blev gällande (Lpo 94). I Grundskoleförordningens (1994:1194) kapitel sju som handlar om betyg är det reglerat vad som gäller för betyg.

Eleverna i svensk grundskola fick under denna period betyg från år 8 och till och med när skolplikten upphör. Skolplikten upphörde vid utgången av vårterminen det kalenderår då eleven fyller 16 år. I årskurs 8 och vid höstterminens slut i år 9 fick eleverna terminsbetyg och vid vårterminens slut i årskurs 9 fick de ett slutbetyg vilket betyder att eleverna fick betyg fyra gånger under sin grundskoletid. Undantaget var elever som gått om en årskurs eller har sen skolstart.

Betygskalan som användes var tregradig där:

G - godkänd VG - väl godkänd MVG - mycket väl godkänd IG - icke godkänd

I grundskolan fanns inte, de jure, betyget icke godkänd (IG) till skillnad från i gymnasieskolan. I sådana fall då en elev inte nådde målen för grundskolans sista år utformades ett skriftligt omdöme om elevens kunskapsutveckling i ämnet (eller ämnesblocket) vilket bifogades i slutbetyget eller så nådde inte eleven kriterierna för betyget G. Det sistnämnda infördes den 1 juli 2003.

På prov, arbeten och/eller muntliga betygssamtal (som lärare oftast har i slutet av varje termin) lade många lärare till plus- eller minustecken framför betyget även om dessa inte finns med i de officiella betygen.

Gymnasieskolan och komvux[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Målrelaterade betyg

Ett nytt betygssystem infördes samtidigt som den nya läroplanen för det frivilliga skolväsendet år 1994 blev gällande (Lpf 94). För de elever som påbörjade sina gymnasiestudier 1992 och 1993 enligt den nya läroplanen sattes "målrelaterade sifferbetyg" vilket gav upphov till viss kritik.

Betygskalan var fyrgradig där Icke godkänd (IG), Godkänd (G), Väl godkänd (VG) och Mycket väl godkänd (MVG) användes. Betygen var målrelaterade. Kursbetygen sattes i förhållande till de mål som angavs i kursplanerna och i de nationellt fastställda kriterierna. Under perioden 1994-2000 var varje skola tvungen att göra lokala preciseringar av betygskriterierna, och nationella kriterier för MVG saknades. I läroplan 2000 infördes nationella kriterier även för MVG.

2011–[redigera | redigera wikitext]

I samband med införandet av Lgr 11 infördes en ny betygsskala. Betyg ska sättas efter den sexgradiga betygskalan A till F. Det finns preciserade kunskapskrav som anger vilka kunskaper som krävs för betygen A, C och E. För betygen B och D gäller att eleven ska få betyget om de uppfyllt kunskapskravet för underliggande betyg i sin helhet och uppfyllt kunskapskravet för överliggande betyg till övervägande del. Om en elev inte uppfyller kunskapskravet för betyget E ska eleven ges betyget F. Finns inte underlag för att sätta betyg på grund av att eleven varit frånvarande, sätts inget betyg. I januari 2011 beslutades det att betyg kommer att införas från årskurs 6. Den nya lagen började gälla den 1 juli 2011 men betygen kommer att sättas på elever i åk 6 från höstterminen 2012. Elever i sameskolan kommer liksom elever i grundskolan att ges betyg från år 6. Även elever i grundsärskolan har rätt att få betyg från åk sex, men detta är dock frivilligt. I specialskolan däremot sätts inte betyg förrän åk 7. Det nya betygssystemet och läroplanen gäller från och med den kull som läste årskurs 8 läsåret 2011/2012. Numera följer alla elever Lgr 11.

Sexgradiga betyg införs även i gymnasieskolan från och med den kull som läste årskurs 1 läsåret 2011/12, i enlighet med läroplanen Gy 2011.

Universitet och högskolor[redigera | redigera wikitext]

Högskolor och universitet i Sverige bestämmer själva vilket betygssystem som skall användas. Vanligast är den tregradiga skalan: väl godkänt, godkänt och underkänt. Men andra skalor förekommer också. Vid juridisk fakultet och i ingenjörsutbildningar används ofta till exempel tre- eller fyra-gradiga skalor. Flera lärosäten har gått över, eller har planer på att gå över till den sjugradiga ECTS-betygsskalan (European Credit Transfer System), dock i en försvenskad variant baserad på betygskriterier istället för relativa betyg.

Det blir allt vanligare att endast godkänt eller inte godkänt används som kursbetyg, bland annat för att pedagogiken kan påverkas negativt genom användning av värderande betyg.

Framtiden[redigera | redigera wikitext]

I takt med att svenska universitet och högskolor inför en sjugradig betygsskala (A-F, Fx) har det höjts röster för att använda samma betygsskala i hela skolsystemet. Den 6 februari 2008 presenterade utbildningsminister Jan Björklund ett förslag till nytt betygssystem i Sverige. Systemet innefattar sex betygssteg (A till F) och är tänkt att gälla från årskurs sex. Förslaget remitterades och regeringen återkom med en proposition till riksdagen under hösten 2008[4]. Under hösten 2010 beslutade Riksdagen att det nya betygssystemet ska gälla hela det svenska skolsystemet från hösten 2011. Dock så får alla inte det nya betygssystemet eller nya läroplanen. När de som gick i 9:an läsåret 2011/2012 och sedan gick över till gymnasiet läsåret 2012/2013, fick de det nya betygsystemet och läroplanen. De som går i årskurs 6-9 i grundskolan och de som går i 1:an och 2:an på gymnasiet har just nu[när?] det nya betygssystemet.

Kritik mot dagens betygssystem[redigera | redigera wikitext]

Flera olika former av kritik har framkommit mot dagens målrelaterade betygssystem. Betygskriterier ger utrymme för subjektiv tolkning, det finns alltid elever i en gråzon på ett annat sätt än med relativa betyg. Om man försöker bemöta detta genom att formulera alltför specifika lärandemål och betygskriterier kan eleverna öva på att bli bra på just detta, utan att för den skull ha en helhetskompetens inom ämnet.

Nationella prov kan öka likvärdigheten vid betygssättning, men förekommer endast i vissa ämen, och olika skolor har olika synsätt på hur väl man bör följa centralproven. Pojkar får i genomsnitt något sämre betyg än de presterar på prov, och flickor något bättre.[5] Det har hävdats att vissa friskolor har delat ut fler MVG än antal elever som nått denna nivå i nationella prov,[6] men Skolverkets statistik visar att detta problem är lika vanligt förekommande i friskolor som i kommunala skolor, och att det inte spelar någon roll om skolan är i ett konkurrensutsatt område eller ej.[7]

Det gamla relativa betygssystemet ersattes av ett målrelaterat betygssystemet bland annat för att bemöta betygsinflation orsakad av att elever vid nationella centralprov enbart jämfördes med den egna årskullen. Fastän antalet undervisningstimmar ändrades mellan olika läroplaner och kunskapen således var skilde mellan årskullar så var medelbetyget detsamma i alla årskullar i det gamla systemet. I det nya målrelaterade betygssystemet kan en annan form av betygsinflation uppstå, om vissa skolor delar ut mer generösa betyg än centralproven ger stöd för, eller tolkar betygskriterierna för generöst. Därmed kan betygen överlag öka i hela Sverige utan att kunskapen ökar i motsvarande grad. Efter debatten om betygsinflation har emellertid friskolornas medelbetyg minskat något.[8][9] för att skolan ska få fler elever, ju högre betyg skolan har desto högre status får den, och desto fler elever vill börja på skolan.[10]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] "betyg": NE.se Läst 14 november 2014.
  2. ^ [a b] "Betygshistorik". Skolverket.se. Läst 14 november 2014.
  3. ^ O’BOYLE JR., E. and AGUINIS, H. (2012), THE BEST AND THE REST: REVISITING THE NORM OF NORMALITY OF INDIVIDUAL PERFORMANCE. Personnel Psychology, 65: 79–119. doi: 10.1111/j.1744-6570.2011.01239.x
  4. ^ Förslaget till nytt betyg på regeringens webbplats
  5. ^ Flickor gynnas när betygen sätts, SVT Pejl 2012-05-29.
  6. ^ sr.se: "Friskolor generösa med betyg"
  7. ^ skolverket.se - "Fortfarande stora skillnader i skolors betygssättning": "Fristående skolor sätter inte högre betyg"
  8. ^ Nyheterna.se - "Lärare hotas till att ge höga betyg"
  9. ^ sr.se - Lärare som sätter höga betyg får hög lön
  10. ^ svd.se - "Lättare att få höga betyg"

Se även[redigera | redigera wikitext]