Skorpionspindlar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skorpionspindlar
Gluvia dorsalis
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Palpkäkar
Chelicerata
Klass Spindeldjur
Arachnida
Ordning Skorpionspindlar
Solifugae
Vetenskapligt namn
§ Solifugae
Familjer
Hitta fler artiklar om djur med

Skorpionspindlar (Solifugae) är en ordning i djurklassen spindeldjur (Arachnida).

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Skorpionspindlar är en ordning vid sidan av andra i klassen Arachnida (spindeldjur), och omfattar ett tusental arter som delas in i tolv familjer. Spindlar i vardaglig bemärkelse är av ordningen Araneae och har därför ingen närmare släktskap med skorpionspindlar än att de tillhör samma klass.

Evolution[redigera | redigera wikitext]

Solifugae divergerade från övriga artropodklader för mer än 300 miljoner år sedan. [1] [2]

Tidigare utvecklingshistoria är okänd, men tros ligga minst ytterligare 50 miljoner år tillbaka. [3] Det äldsta fossilfyndet av en skorpionspindel hittades i Kamienna Góra, Polen, och anses vara en 330 miljoner år gammal Schneidarachne saganii. [4] Deras trakéesystem liknar insekternas men har utvecklats helt oberoende av dessa.[2]

Skorpionspindlarnas speciella ögon har föreslagits vara det sista steget i utvecklingen mellan enkla punktögon och fasettögon, och en vidare utveckling av fasettögon till enkla ögon.[källa behövs]

 Utseende och anatomi[redigera | redigera wikitext]

Chelicererna, visat ifrån den laterala sidan.

Skorpionspindlar är normalstora spindeldjur, med en kroppstorlek på några millimeter hos de minsta arterna och upp till sju centimeter hos de största arterna.[5]

Kroppen hos skorpionspindlar är som hos andra spindeldjur uppdelad i två delar, framkropp (prosoma) och bakkropp (ophistosoma). Det mest iögonfallande draget hos skorpionspindlarna är dess enorma käkar (chelicherer) som ibland är lika stora som resten av framkroppen. Käkarna består av två segment och har hos hannarna en flagell. Käkarna saknar giftkörtlar, så ett bett från en skorpionspindel är aldrig giftigt. Till skillnad från spindlar, vars matspjälkning sker externt, sker matspjälkningen hos skorpinionspindlarna internt. Till detta har de tandliknande mundelar som finns längst fram på käkarna. Genom att röra käkarna framåt och tillbaka fungerar tänderna som en såg vilket sönderdelar bytet. Inne i käkarna finns ett organ för stridulation som låter när käkarna gnids mot varandra.

Framdelen av framkroppen är mycket stor på grund av de stora muskler som hör till käkarna, och de har en enda stor sammanhängande ryggsköld, ett propelidium. Pedipalperna är utvecklade till långa griporgan, som används till exempelvis jakt och vätskeintag. Av skorpionsspindelns fyra ben används de tre bakersta som gångben. Det främsta benparet är inte lika kraftigt byggda och används som känselspröt. Hos en del arter har pedipalperna vidhäftande förmåga och kan användas för att klättra. Även det första benparet används som känselorgan och är i storlek lite mindre än de ben som används för gång. Bakkroppen är, till skillnad från hos de egentliga spindlarna, ordentligt segmenterad med tio tydliga samt ett förkrympt elfte segment.[6][7][8] [1]

Fysiologi[redigera | redigera wikitext]

Merparten av djuren i gruppen palpkäkar använder specialiserade extremiteter som pedipalper hos spindlar eller telson hos skorpioner för att immobilisera och döda sitt byte medan skorpionspindlar immobiliserar bytet genom att krossa och sönderdela det med sina kraftigt byggda käkar. Käkarna används också vid parning då hanen använder dem för att positionera honans kropps och föra in spermatoforen i henne. De används även för försvar och för att gräva hålor.[9]

Längst ut på pedipalperna har skorpionspindlarna ett sugorgan som huvudsakligen används för att fånga byten men kan också användas vid klättring på släta ytor då spindeln drar sig upp endast med hjälp av dessa och pedipalperna och använder inte benen. Flera observationer har visat att pedipalperna även används vid parning, skaffa vatten, gräva hålor och som ett kamporgan.[10]

Till skillnad från många spindlar som har boklungor, har skorpionspindlarna enbart trakéer. Detta gör att skorpionspindlarna kan utföra ihållande aerobt arbete som att springa snabbt, men även befinna sig i syrefattiga och koldioxidmättade miljöer som deras djupa hålor. Trakéerna gör också att skorpionspindlarna förlorar väldigt lite vätska i samband med respiration jämfört med djur med lungor.[11] Deras respiratoriska system är mycket likt insekternas men har utvecklats oberoende av varandra.[2]

På det fjärde benparet sitter en grupp med känselorgan (malleoli) vars funktion inte är helt förstådd, men antas kunna uppfatta vibrationer i marken för att upptäcka potentiella byten, fiender och partners.[3] Skorpionspindlar kan klara temperaturer upp till 50 grader celsius och kan överleva under vatten i upp till ett dygn.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Skorpionspindlar förekommer i tropiska eller subtropiska ökenområden. De trivs främst i sandiga och torra habitat med liten vegetation. De förekommer i alla torra områden på de flesta kontinenter förutom Australien, Antarktis och Arktis. Skorpionspindlar är vanliga i norra Afrika, Mellanöstern och sydvästra Amerika och Mexiko.[12] [13][14]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Livscykel[redigera | redigera wikitext]

Parning sker en gång om året via direkt eller indirekt överföring av sperma. Vid indirekt överföring griper hanar tag i honor och får över henne på rygg. Hanen sänder ut en spermatophore som han med hjälp av sina chelicheter för in i honans genitala por. Vanligen närmar sig hanen en hona med utsträckta pedipalper. Honan kan då svara aggressivt och försöka attackera hanen eller bli lugnad genom att hanen stryker honan med sina pedipalper vilket leder till att honan blir orörlig. Om honan reagerar aggressivt följer en våldsam parningsakt där hanen låser sig fast i honan och paralyserar henne med ett eller flera bett. [15] Solifugae genomgår flera olika stadier. Honan gräver ett hål där hon lägger 50-200 ägg. Hos vissa arter vaktar honan äggen tills dess att de kläcks ca 4 veckor senare. Under denna tid svälter honan och måste därför skapa reservoarer innan själva äggläggningen. Skorpionspindlar börjar sedan livet som post-embryo där ca 9-10 individer når nymfstadiet och avslutar sedan med ett adult stadie. De har en livslängd på max ett år. [12][16]

Biotop och föda[redigera | redigera wikitext]

Skorpionspindlar lever i varma och torra biosfärer som öknar och halvöknar men då de är nattligt aktiva djur på jakt efter skydd mot solen så har en del arter lyckats förflytta samt anpassa sig till gräs- och skogsområden.

Solifugae är kött- och allätare där deras huvudföda består av termiter, men när de övergår till sitt adulta stadium så övergår de till att också jaga mindre bytesdjur så som gnagare, mindre reptiler och spindeldjur. Studier visar att dessa lättrörliga djur har förmågan att täcka en stor yta i varierande miljöer i sin jakt på föda där de, beroende på art, antingen gräver ner sig själva i sanden och inväntar sitt byte eller förföljer dem. Pedipalperna lokaliserar bytet för att därefter oskadliggöra det med sina enorma chelicerae, efteråt sker urlakning samt finfördelning av bytets kropp tills det slutligen övergått till en vätskeliknande form som då intags via svalget med hjälp av pedipalperna vilka nu fungerar som inmatningsarmar. En del arter lägger uppemot en tiondel av sin tid åt att förbereda kroppen innan inmatningsprocessen, detta genom att avlägsna de delar med högt kitininnehåll så som huvud, vingar och antenner. [17][18]

Predatorer[redigera | redigera wikitext]

I sina habitat råder det ofta födobrist varför de utgör bytesdjur åt mindre däggdjur, större kräldjur samt även rovfåglar, som ugglor.

Skorpionspindlar och människan[redigera | redigera wikitext]

Skorpionspindlen har många rykten om sig som överdriver dess farlighet för människor, mycket tack vare amerikanska soldater som tjänstgjort i Irak och överdrev sina berättelser när de kom hem; till exempel att skorpionspindlarna jagade och åt människor och att de kunde jämföras med en människans ben i storlek. Skorpionspindlarna är visserligen rovdjur, och även om deras bett gör ont så är de varken giftiga eller dödliga, och människor är inte ett av deras primära byten. Ryktet om att de jagar människor stämmer delvis, eftersom de under dagen vill vara i skuggan och därmed kan jaga en människa som kastar en (namnet Solifuge betyder “solundvikare”, eller “att fly från solen”). Av samma anledning kan de stå bredvid en människa utan att vilja komma åt människan i egentlig mening. De är snabba för sin storlek, men kommer inte upp i mer än 16 km/tim. [13]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Trivialnamnet skorpionspindlar anspelar på att deras försvarsställning påminner om skorpionens och att de i övrigt liknar spindlar.[3]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Gustafsson, David. Nocturnal spatial behaviour of Zeria lawrencei (Arachnida, Solifugae). Mentor Thomas Nfarrgaard & medmentor Eric Warrant. Lund: Department Of Cell and Organism biology, Lund University 
  2. ^ [a b c] Lighton, J. R. B.; Fielden, L. J. (1996 tidskrift=Journal of Insect Physiology) (på engelska). Gas exchange in wind spiders (Arachnida, Solphugidae): Independent evolution of convergent control strategies in solphugids and insects.. sid. 347-357. 
  3. ^ [a b c d] Alroth, Gunnar (1992). ”Solifugae — den bortglömda djurgruppen.”. Entomologisk tidskrift (113 (1-2)): sid. 44-46. 
  4. ^ Robert A. Wharton, Robert A. & Reddick, Kristie. ”Life History”. http://www.solpugid.com/Life%20History.htm. Läst 6 februari 2014. 
  5. ^ Bruscha, R.C.; Brusca, G.J. (2003). Invertebrates. Sinauer Associates, Inc 
  6. ^ Savory, Theodore (1997). Arachanida 
  7. ^ ”Introduction: What are Solifuges?”. http://www.solpugid.com/Introduction.htm. Läst 6 februari 2014. 
  8. ^ Cushing, Paula E. & Casto, Patrick (2012). ”Preliminary survey of the setal and sensory structures on the pedipalps of camel spiders (Arachnida:Solifugae)”. Journal of Arachnology. Denver Museum of Nature & Science, Department of Zoology, 2001 Colorado Blvd., Denver, Colorado 80205, USA. http://www.bioone.org/doi/full/10.1636/B11-71.1?prevSearch=solifugae&searchHistoryKey=&queryHash=6a3682559dced9d91d6d6450f85f1ba0&. Läst 6 februari 2014. 
  9. ^ van der Meijden, A. et al. (2012). ”Functional morphology and bite performance of raptorial chelicerae of camel spiders (Solifugae).” (på engelska). The Journal of Experimental Biology (215): sid. 3411-3418. 
  10. ^ Cushing, P.; et al. (2005). The suctorial organ of the Solifugae (Arachnida, Solifugae). Arthropod Structure & Development. Sid. 397-406 
  11. ^ ”Andning: trakéer”. http://www.ne.se/andning/yttre-andning/trakeer. Läst 6 februari 2014. 
  12. ^ [a b] ”Solifugare: Sun Spiders”. http://eol.org/pages/8547/overview. Läst 6 februari 2014. 
  13. ^ [a b] Szalay, Jessie (27 september 2013). ”Camel Spiders: Facts & Myths”. http://www.livescience.com/40025-camel-spiders-facts.html. Läst 6 februari 2014. 
  14. ^ ”skorpionspindlar”. http://www.ne.se/lang/skorpionspindlar. Läst 6 februari 2014. 
  15. ^ Hrušková-Martišová M., Pekár S., Gromov A. (2007). ”Biology Of Galeodes caspius subfuscus (Solifugae, Galeodidae)”. Journal of Arachnology (35(3)): sid. 546-550. 
  16. ^ [|Carruthers, Liza]. ”solifuga”. Encyclopedia of Science. http://www.daviddarling.info/encyclopedia/S/solifuga.html. Läst 7 februari 2014. 
  17. ^ ”Habitat - Fleeing from the sun”. http://www.camelspider.org/#habitat. Läst 6 februari 2014. 
  18. ^ Robert A. Wharton, Robert A. & Reddick, Kristie. ”Prey”. http://www.solpugid.com/Prey.htm. Läst 6 februari 2014.