Skotten i Sarajevo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skotten i Sarajevo
Mordet illustrerat av Achille Beltrame i den italienska tidningen Domenica del Corriere 12 juli 1914.
Läge Österrike-Ungern Sarajevo, protektoratet Bosnien-Hercegovina, Österrike-Ungern
Koordinater 43°51′29″N 18°25′44″E / 43.857917°N 18.42875°Ö / 43.857917; 18.42875
Datum 28 juni 1914
Attacktyp Pistolskytte
Vapen 9×17 mm (.380 ACP) belgisk halvautomatisk pistol tillverkad av Fabrique Nationale
Omkomna 2 Franz Ferdinand av Österrike, Sophie von Chotek
Skadade 16–20 personer i relaterad bombning
Gärningsman Gavrilo Princip, medlem i Unga Bosnien
Motiv Bosnisk/serbisk nationalism

Skotten i Sarajevo avlossades i Sarajevo den 28 juni 1914. Med skotten dödade Gavrilo Princip, medlem i Unga Bosnien, ärkehertigen och kronprinsen Franz Ferdinand av Österrike och hans hustru Sophie von Chotek. Händelsen utlöste den så kallade svarta veckan som ägde rum den 28 juli 1914. Detta utmynnade i första världskrigets utbrott den 4 augusti 1914.[1]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Bosnien och Hercegovina hade varit en osmansk provins fram till 1878 då Berlinkongressen bestämde att Österrike-Ungern skulle ”besätta och förvalta” området. År 1908 annekterades provinsen formellt av Österrike-Ungern. Detta sågs med missnöje av serbiska nationalister som ville att provinsen skulle bli en del av Serbien. Den 28 juni 1914 var Österrike-Ungerns tronarvinge Franz Ferdinand på besök i Bosnien och Hercegovinas huvudstad Sarajevo. Franz Ferdinands avsikt var att förbättra levnadsförhållandena för slaverna i kejsardömet. Han ville att ungrare, tysktalande och slaver skulle ha samma rättigheter.

Den serbiska nationalistiska organisationen Svarta handen arbetade effektivt för ett Storserbien. De såg Franz Ferdinands idé som ett hot då de fruktade att många slaver skulle nöja sig med jämlikhet inom Österrike-Ungern och inte längre kämpa för självständighet. Därför organiserade Svarta handen mordet på Franz Ferdinand och hans hustru när de var på besök i Sarajevo.[2]

Attentatet[redigera | redigera wikitext]

Procession och bomber[redigera | redigera wikitext]

En serbisk nationalist vid namn Gavrilo Princip hade tagit sig till Sarajevo där han mötte sex andra konspiratörer. En major i serbiska armén och medgrundare av Svarta handen, Voja Tankosić, lät utrusta dem med fyra pistoler, sex bomber och varsin giftkapsel med kaliumcyanid.

Ärkehertigens bil.

Den 28 juni 1914 anlände ärkehertig Franz Ferdinand med sin hustru Sophie von Chotek till Sarajevo via tåg. De satte sig i en bil som stod uppställd utanför järnvägsstationen och färden genom staden började. Det fanns ingen egentlig bevakning, bara en påminnelse till stadens poliser att hålla ögonen öppna och att de som fanns längs färdvägen skulle se till att inget hände. Ärkehertigen och hans fru färdades i en öppen bil i låg fart genom staden. Princip och hans kamrater kände till de bristfälliga säkerhetsåtgärderna och placerade ut sig på olika platser längs färdvägen.

Den förste person som bilen passerade var en serb som anslutit sig till konspiratörerna, men han blev osäker på vilken bil i kortegen som var ärkehertigens och gjorde inget försök; det fanns ju sex till längs vägen.

När bilen körde över en bro rusade Nedeljko Čabrinović fram och kastade en bomb. Bomben studsade mot bilen och rullade ner på gatan, där den exploderade under nästa bil och skadade några åskådare samt en militär.[3] Čabrinović svalde en giftkapsel och slängde sig i floden, men några åskådare hoppade efter och drog upp honom ur det grunda vattnet. Han dog inte, då giftet antingen var för gammalt eller för svagt; han kräktes bara på vägen till fängelset.

Pistolattentat[redigera | redigera wikitext]

Ärkehertigparets bilfärd fortsatte till rådhuset, där borgmästaren tog emot och välkomnade gästerna. Ferdinand avbröt honom med: ”Vad tjänar era tal till? Jag kommer till Sarajevo i fred och någon kastar en bomb på mig! Detta är skandalöst!” Man beslöt sig för att åka till sjukhuset och hälsa på dem som skadats av bomben, och man skulle köra snabbt längs floden för att inte ge några fler lönnmördare en chans.

Latinska bron i Sarajevo. Attentatet ägde rum vid huset i vänster bildkant.
Polisen griper den som de tror är attentatsmannen.

Men ingen hade informerat chauffören Leopold Lojka om att färdvägen skulle ändras, så denne svängde av misstag in på Franz Joseph-gatan, där Princip av en ren slump befann sig. Bilen bromsade in för att vända tillbaka, och Princip drog fram sin pistol och två skott brann av. Det första gick in i Sophies buk, det andra i Franz hals. Sophie svimmade och Franz skrek: ”Sophie! Sophie! Dö inte! Lev för barnens skull!” Greve Franz von Harrach frågade om han hade ont men han svarade bara: ”Det är ingenting.”[4] Bägge dog innan de kom till sjukhuset.

Princip svalde liksom Čabrinović en giftkapsel, men även nu var giftet för svagt. Innan han hann skjuta sig hade någon kastat sig över honom och tvingat honom att släppa pistolen. Han fördes till häkte och dömdes på grund av sin ringa ålder till tjugo års tukthus. Det var inte tillåtet att avrätta personer under tjugo år i Österrike-Ungern på den här tiden, och det återstod knappt en månad till Princips tjugoårsdag. Han avled 1918 i fängelset i Theresienstadt.

Efterspel[redigera | redigera wikitext]

Skotten i Sarajevo inledde julikrisen. Österrike-Ungern misstänkte att Serbien låg bakom mordet och ställde 23 juli ett ultimatum där man bland annat krävde österrikisk medverkan i polisutredningen av mordet inne i Serbien. Österrike-Ungern fick Tysklands stöd i konflikten. Efter att Serbien inte accepterade alla Österrike-Ungerns krav förklarade Österrike-Ungern krig mot Serbien den 28 juli 1914, vilket inledde svarta veckan.

Till följd av en komplicerad serie europeiska militärallianser ledde krigsförklaringen till att konflikten utvidgades till en global konflikt i form av första världskriget. Man brukar därför säga att skotten i Sarajevo var det som utlöste kriget, även om de bakomliggande orsakerna var fler och mer mångfacetterade.[5]

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ivansson, Elisabeth; Tordai, Mattias (2008). ”Första världskriget”. i Holmgren, Lennart. Historia – ämnesboken. "2". Ljubljana, Slovenien: Liber. Sid. 268. ISBN 978-91-21-20401-6 
  2. ^ Sarajevo, June 28, 1914 The Assassination of Archduke Franz Ferdinand The World War I Document Archive, "Samband Historia" av Niklas Ericsson och Magnus Hansson, http://www.ne.se/enkel/skotten-i-sarajevo/, http://www.levandehistoria.se/node/4695?page=0%2C1
  3. ^ Ponting, Clive (2002). Tretton dagar. Prisma. Sid. 20 
  4. ^ Assassination of Archduke Ferdinand, 1914 EyeWitness to History
  5. ^ ”Samband Historia” av Niklas Ericsson och Magnus Hansson, http://www.ne.se/enkel/skotten-i-sarajevo, http://www.alltomhistoria.se/artiklar/sarajevo-1914

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]