Skovelhjulsgrävmaskin

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bild 1. Schaufelradbagger 288 i Garzweiler utanför Köln, Tyskland, en lite mindre systermaskin till Schaufelradbagger 293 som för tillfället är världens största grävmaskin.

En skovelhjulsgrävmaskin eller skovelhjulgrävmaskin, Bucket-wheel excavator (BWE) (eng) Schaufelradbagger (ty), är en anläggningsmaskin för gruvdrift i dagbrott. Olika storlekar förekommer men de flesta av denna maskintyp är väldigt stora. Den nu allra största heter Scahufelradbagger 293 och väger 14200 ton, är 225 meter lång, är 96 meter hög och kan gräva 240.000 m³ per dag. Maskinen finns i dagbrottet Hambach utanför Köln, Tyskland.

Karakteristiskt för skovelhjulsgrävmaskiner är dess höga och konstanta grävhastighet. Dessa egenskaper gör dom utmärkta till att försörja exempelvis kolkraftverk med kol när denna finns lättbruten i horisontella lager i lös berggrund. Typen har inte förekommit i Sverige. Dock har varianter av paternostergrävmaskiner, som också kan ge ett konstant flöde av massor, förekommit.

Grävmaskinens uppbyggnad och funktion[redigera | redigera wikitext]

Schaufelradbagger 258 vid brytning i dagbrottet Garzweiler utanför Köln, Tyskland (1:40 Min., cirka 9 MB)

En skovelhjulsgrävmaskin har som namnet antyder ett skovelgrävhjul (1), se figur 1 nedan, med vilket den gräver. Skovelhjulet är uppbyggt av en roterande del som drar runt skopor och en fast del som i sin främre ände av hjulet håller schaktmassorna i skopan, men låter dessa falla i ett schakt ner till ett transportband i hjulets övre del. Skovelhjulet på Schaufelradbagger 288 (bild 1) är 21,6 m i diameter och har 18 skopor som vardera rymmer 6,6 m³ [1].

Skovelhjulet är placerad på en arm (2) som är förbunden med grävmaskinens transportenhet (3). Denna grävarm (2) är rörlig och grävhöjden ställs in genom att man använder det linspel som manövreras från motviksarmens (den arm som pekar på motsatt riktning från grävarmen) bakre del (5) och vars linor går upp till masternas block mellan vilka avståndet (6) ändras och därmed också grävarmens höjd ställs in. För att inte maskinen skall kantra finns en motvikt (4) på motviktsarmen. I grävarmen finns också det transportband på vilket brytningsmassorna bortföres.

Transportenheten, runt vilken grävmaskinen kan vända, är en plattform som står på flera bandförsedda larvfötter. Maskinen kan röra sig i låg hastighet, 2-10 m / min, med dessa band. Transportenheten är ansluten via en transportarm (7) till en anslutningsenhet, vilken går på en separat transportenhet, vilken i sin tur ansluter till transportbandet som skickar massorna vidare till uppsamlingsplatsen i dagbrottet. Beroende på hur maskinen gräver behöver således grävmaskinen och anslutningsenheten stå i olika vinkel mot transportbandet för att man skall kunna skicka massorna vidare. Därför är dessa enheter delade i två separata transportenheter, nummer 3 och 8 i figuren, som kan röra sig var för sig för att detta samband skall kunna bibehållas.


Figur 1.
(1)Skovelhjul
(2)Grävarm
(3)Transportenhet
(4)Motvikt på motviktsarm
(5)Motorhus för linspel
(6)Linor i block för höjdinställning
(7)Transportarm
(8)Anslutningsenhet
(9)Transportband
(10)..mot uppsamlingsenheten..

En skovelhjulsgrävmaskin har som namnet antyder ett skovelhjul (1) med vilket den gräver. Skovelhjulet är placerad på en arm (2) som är förbunden med grävmaskinens transportenhet (3), runt vilken grävmaskinen kan vända. För att inte maskinen skall kantra finns en motvikt (4) på en motsvarande arm som pekar ut i motsatt riktning mot grävarmen. På denna arm finns motorer (5) för linor med vilket maskinen styr sin höjd för grävning. Armarna bärs upp av två master i vilka linorna för höjdinställningen (6) löper. Till skovelhjulet finns ett transportband på vilket brytningsmassorna bortföres genom den arm på vilket skovelhjulet är placerat fram till transportenheten där massorna skickas vidare via en speciell transportarm (7) till en anslutningsenhet (8) för transportbandet (9) till uppsamlingsplatsen i dagbrottet (10).

Andra typer av upphängningsanordningar förekommer, se bild 2 - men grundprincipen är densamma.

Bild 2. En mindre och med annan upphängning av skovelhjulet försedd grävmaskin - Schaufelradbagger (1556 SRs 704) - i dagbrottet Cottbus Nord, Tyskland. Lägg märke till storleken på denna maskin och jämför med grävmaskinen nere framför, något till höger, på bilden.

Brytningsprincip[redigera | redigera wikitext]

Brytningen i dagbrotten sker med flera skovelhjulsgrävmaskiner som rör sig fram och tillbaka på flera olika brytningsnivåer, se bild 3. Varje maskin är ansluten till ett transportband som kontinuerligt för bort brytningsmassor till en central uppsamlings och utbytesplats. Här sorteras brytningsmassorna upp i brännbart kol - som går till kraftverket - eller schaktmassor som skickas tillbaka till en annan del av brottet som återfylls. återfyllningen sker i princip på spegelvänt sätt mot brytningen. Massorna skickas via transportband ut till en enhet på tyska kallad Absetzer. En Absetzer är ungefärligen lika stor som en skovelhjulsgrävmaskin, se bild 4 och 5, men saknar skovelhjul och har till uppgift att sprida ut massorna och har därför enbart transportband upphängd i en arm.


Bild 3. Panorama över dagbrottet i Garzweiler med olika grävmaskiner i arbete och sen syns kraftverken i Grevenbroich-Frimmersdorf (till vänster), Neurath och Bergheim-Niederaußem (höger) i bakgrunden. Lägg märke till transportbanden som går från grävmaskinerna mot uppsamlingsplatsen(utanför bilden).
Bild 3. Panorama över dagbrottet i Garzweiler med olika grävmaskiner i arbete och sen syns kraftverken i Grevenbroich-Frimmersdorf (till vänster), Neurath och Bergheim-Niederaußem (höger) i bakgrunden. Lägg märke till transportbanden som går från grävmaskinerna mot uppsamlingsplatsen(utanför bilden).


Bild 4. Absetzer i dagbrottet i Hambach
Bild 5. Absetzer i dagbrottet i Sophienhöhe

Historia[redigera | redigera wikitext]

Skovelhjulsgrävmaskiner tillkom på 1920-talet. De första två skovelhjulsgrävmaskinerna från fabriken Lauchhammer färdigställdes 1926 [2] Bilder på dessa två maskiner finns på http://www.takraf.com/images/locations_history/schaufelradbagger_schipkau.jpg och http://www.takraf.com/images/locations_history/schaufelradbagger_auf_raupenkette_1930.jpg. Flera olika tyska skovelhjulsgrävmaskiner finns redovisade hos http://www.lausitzerbergbau.de/html/schaufelradbagger.html [3] i form av foton och ritningar.

Museum[redigera | redigera wikitext]

I Tyskland finns Ferropolis, en museiuppställning av olika dagbrottmaskiner, däribland grävmaskiner.

Ferropolis (gr.-lat. ferro och polis ”stad av järn”) är ett Museum och visningsplats i närheten av Gräfenhainichen öster om Dessau på en halvö i före detta dagbrottet Tagebau Golpa-Nord. Ferropolis är en ankarpunkt i något som kallas Europäischen Route der Industriekultur (ERIH).

Panoramabild från Ferropolis

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.takraf.com/files/brochures/references_mining/project_sheet_bwe_hambach.pdf Bucket Wheel Excavator SRs 8000
  2. ^ http://www.takraf.com/de/wirueberuns/geschichte/main.htm Geschichte über TAKRAF GmbH
  3. ^ http://www.lausitzerbergbau.de/html/schaufelradbagger.html