Skrattmås

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skrattmås
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Skrattmås
Skrattmås
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Vadarfåglar
Charadriiformes
Underordning Lari
Familj Måsfåglar
Laridae
Släkte Chroicocephalus se text
Art Skrattmås
C. ridibundus
Vetenskapligt namn
§ Chroicocephalus ridibundus
Auktor Linné, 1766
Synonymer
  • Larus ridibundus
Skrattmås inne på sitt andra levnadsår, som håller på att anlägga sin första sommardräkt.
Skrattmås inne på sitt andra levnadsår, som håller på att anlägga sin första sommardräkt.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Skrattmås (Chroicocephalus ridibundus) är en fågel som tillhör familjen måsar och trutar.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Tidigare placerades merparten av trutar och måsar i släktet Larus men Sangster et al. (2007) konstaterat att släktet inte var monofyletiskt varför det numera ofta delas upp i en rad släkten.[2][3] De två DNA-studierna Crochet et al. (2000) och Pons et al. (2005) visade att långnäbbad mås, trädmås och skrattmås utgör en klad som inte är en systergrupp till övriga arter inom släktet Larus. Detta nya släkte tilldelades namnet Chroicocephalus som idag omfattar elva arter.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Skrattmåsen har två åldersklasser. Den är 35–39 cm lång, har ett vingspann på 86–99 cm, väger ungefär 250 gram och könen uppvisar en ringa grad av könsdimorfism. Den adulta skrattmåsen i sommardräkt har ett mörkt huvud med en röd vass näbb. Dess nacke, bröst, buk och undergump är vit. Manteln är ljusgrå och stjärten och övergump är helvit. Framkanten på ovansidan av vingen är vit från vingknogen och ner till handpennespetsarna som är svarta. Handpennorna på undersidan av vingen är mörkt grå eller svarta förutom den yttersta handpennan som är ljus.

Till vintern har skrattmåsen ruggat de mörka fjädrarna på huvudet och den har bara ett mörkt suddigt vertikalt band ovanför ögat och en svart prick bakom ögat. Näbben är ljusare röd vid näbbroten och spetsen är svart.

En juvenil skrattmås har gulorange ben, ett svart stjärtband i kontrast till den vita övergumpen och den har mycket ockratoner insprängt i den annars ljusgrå manteln. Dess huvud är fläckat i vitt och ockra och den har en kil av mörkare rödbrunt från nacken och ner på ryggen. Den har en gul näbb med svart spets. Spetsarna på både arm- och handpennor är svarta.

En skrattmås i första vinterdräkt har kvar sina juvenila stjärt- och vingpennor men de mesta av de ockrafärgade tonerna har försvunnit ur dräkten. Den har en huvudteckning som en adult fågel om vintern men den har gulskära ben. I första sommardräkt har den också fortfarande kvar de nu slitna stjärt- och vingpennorna. Den har fått ett svart huvud men med inslag av vitt.

Skrattmåsens är en högljud fågel, speciellt när den är på plats i sina häckningskolonier. Dess läte är ett skränigt "krii-arr".

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Skrattmås häckar i stora delar av Skandinavien, inte i fjälltrakterna men dock på Island, i Storbritannien och i norra delarna av Europa ner till Kaspiska havet och i hela Asien mellan norra polcirkeln och femtionde bredgraden ända bort till Berings hav. Skrattmåsen häckar även på Grönlands sydspets och i Kanadas allra västligaste delar.

Många av de skrattmåsar som häckar norrut är flyttfåglar men i varmare trakter, kring kusterna i Skandinavien, Storbritannien och främst Västeuropa stannar den ofta på samma plats året om. Deras främsta övervintringlokaler är (från öst till väst) kusterna vid Japanska havet, Östkinesiska havet, västra delarna av Sydkinesiska havet, de norra delarna av Bengaliska viken och de norra och västra delarna av Arabiska havet. Kring Medelhavet och Svarta havet. Afrikas nordvästra kust, Biscayabukten, runt hela Storbritannien och i Nordsjön. Kanadas Skrattmåsar övervintrar kring Saint Lawrenceviken.

Förekomst i Skandinavien[redigera | redigera wikitext]

Skrattmåsen har invandrat till Skandinavien under de senaste trehundra åren. I början av 1700-talet häckade inte skrattmåsen alls i Sverige. I Sven Nilssons Foglarna från 1858 står det att den bara häckar i "det södra Sverige; högst sällan i Norge". Vid Hornborgasjön häckade den första gången 1895.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Två skrattmåsar i vinterdräkt.

Vissa skrattmåsar får sin häckningsdräkt redan i februari, men oftast under mars månad och påbörjar häckningen med bobyggnad i april, äggen ruvas under maj månad och i juni matas ungar. Strax efter att ungarna blivit flygga flyttar skrattmåsen mot sydväst. Skrattmåsen häckar i kolonier i sjöar, kärr och i anslutning till kusten. På sommaren ser man dem ofta på ängar och de flockas kring traktorer som plöjer upp en åker.
Man ska undvika att exempelvis gå i land på en ö där det häckar skrattmåsar då de kan försvara sina bon mycket aggressivt.

Status i Norden[redigera | redigera wikitext]

Cirka 300 skrattmåsar har intagit sina sovplatser i Ystad småbåtshamn 5 februari 2013.

I Norden är idag skrattmås tillsammans med fiskmås och gråtrut de vanligaste arterna inom denna familj. Men populationen i Norden är en så kallad randpopulation, det vill säga att den lever på gränsen av sin utbredning och populationstäteheten och dess utbredning fluktuerar med tid. Sedan 1700-talet, då arten saknades som häckfågel i Sverige, har den stadigt ökat, fram till 1980-talet då den började minska. Orsaken till minskningen är inte fullt utredd.

I Skåne har antalet skrattmåsar minskat med 85 procent sedan mitten av 1970-talet.[källa behövs] I februari 2013 uppgick det skånska beståndet till cirka 3000 par.[källa behövs] Enligt Skånes Ornitologiska Förening har beståndet det senaste decenniet mer än halverats.[källa behövs] I Ystad med nära omnejd från Lilleskog till Nybrostrand, finns cirka 500-600 stationära individer.[källa behövs]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Trots att skrattmåsen verkligen inte har ett skrattande läte så heter den även "skrattande" i sitt vetenskapliga namn, det vill säga ridibundus. Detta namn lånade Linné från Ornithologia, skriven av Mathurin Jacques Brisson 1760. I den beskriver Brisson sotvingad mås (Larus atricilla) och skrattmås som olika underarter av samma art. Brisson kallar dem Gavis ridibunda. Den sotvingade måsen, som heter "laughing gull" på engelska, har till skillnad från skrattmåsen verkligen ett skrattande läte. Eftersom Linné inte kände till skrattmåsen särskilt väl – den häckade inte i Sverige på 1700-talet – så förlitade han sig på Brisson och gav den så att säga fel namn.

Skrattmåsens läte Kee-harr har dock givit den dess namn i Richard Adams roman Den långa flykten.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2009 Larus ridibundus. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 24 november 2010.
  2. ^ G. Sangster, M. Collinson, A. Knox, D. Parker & L. Svensson (2007) Taxonomic recomendations for British birds: Fourth report. Ibis, nr.149, sid:853-857, september 2007
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2011) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.6 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2012-05-05

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]