Skultuna Messingsbruk

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 59°43.003′N 16°25.084′Ö / 59.716717°N 16.418067°Ö / 59.716717; 16.418067 Skultuna Messingsbruk AB, är ett av världens äldsta, fortfarande aktiva mässingsbruk[1] och företag, hovleverantör, beläget i Skultuna, Västmanland och anlagt 1607 av Karl IX. Bruket troddes vara anlagt 1611 till dess att privilegiebrevet med Karl IX:s signatur återfanns i Riksarkivet. Produktionen pågår fortfarande i liten skala inom de fem olika produktområdena: Designer, Classic, Accessoarer (manschettknappar), Charms (smycken) och Christmas (jul).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Skultuna Bruk grundas av Karl IX[redigera | redigera wikitext]

Skultuna Bruk anlades år 1607 av Karl IX. Bakgrunden var att Sverige under Gustav Vasas och Erik XIV:s tid blivit starkt skuldsatt gentemot Hansan. Genom att förädla koppar till mässing skulle importen av mässing kunna minskas, exportinkomsterna ökas och därmed förbättra rikets ekonomi. Att mässingsbruket kom att anläggas just vid Skultuna berodde på att där fanns tillgång till Svartåns vattenkraft och att avståndet till Falu koppargruva inte var alltför långt. Dessutom fanns det i området gott om skog för träkolstillverkning.

Skultunas förste arrendator blev Jacob Johansson, Mäster Jacob Mässingsmakare. Han och hans närmaste efterträdare hitkallades från mässingsindustrin i Tyskland och Nederländerna.[1] Produktionen vid bruket var fördelad på olika verkstäder och smedjor. I beredarverkstaden tillverkades ljusstakar, krukor, kittlar, skålar, väggplåtar m.m. av mässingsplåt och i krongjutarverkstaden bl.a. mortlar, klockor, ljusstakar och ljuskronor. Den äldsta bevarade ljuskronan från Skultuna finns i Vårfrukyrkan i Enköping och daterar sig från 1619.

Sveriges största mässingsbruk[redigera | redigera wikitext]

År 1669 blev kammarrådet assessorn i Bergskollegium Isaac Cronström ägare till Skultuna Bruk. Flera förbättringar i driften genomfördes under hans tid. Man började nu även med varumärkesstämpling av produkterna.

Vid en svår eldsvåda 1780 förstördes så gott som hela bruket. Återuppbyggnadsarbetet leddes av den dåvarande brukspatronen Carl Jacob Adlerwald. Vid den här tiden utgjorde produktionen av tråd och plåt ca 90% av tillverkningen.[1] Till de tekniska förbättringarna hörde att man övergick till den s.k. zinkmetoden. Metoden innebar att metallisk zink tillsätts kopparen istället för galmeja. Under 1800-talet var Skultuna den ojämförligt största producenten i Sverige av manufakturvaror i mässingshusgeråd och prydnadsföremål. I en prislista från 1830 upptas inte mindre än 213 artiklar. Det fanns exempelvis 63 olika ljusstakar och ljuskronor, alltifrån enklaste modeller till 40- pipiga kyrkljusstakar.

Adlerwalds efterträdare Carl Wilhelm Hammarsköld kom att satsa betydande summor på mässingsbruket. Dessa var dock för det mesta felsatsningar, vilket slutligen ledde till att Hammarsköld flydde från konkursen genom att lämna landet 1849.[1]

Svenska Metallverken bildas[redigera | redigera wikitext]

Skultuna Messingsbruk Tryck från år 1873. Tekniska museets samlingar.
Skultuna Messingsbruk Tryck från år 1873. Tekniska museets samlingar.

Efter en lång rättslig process fick olika släktingar till Hammarsköld äganderätten till bruket 1857. De ombildade Skultuna till aktiebolag 1860 under namnet Skultuna Bruk AB. Verkstäderna och utrustningen vid bruket var dock hopplöst omoderna. Reinhold Theodor Björklund anställdes som verkstadsingenjör, och började omedelbart modernisera anläggningarna och produktionsmetoderna. Redan 1862 kunde ett nytt tråddrageri tas i bruk.[1]

Björklund fortsatte under ytterligare 30 år att köpa in patent, höja den tekniska nivån och inte minst öka uttaget av vattenkraft ur Svartån. Under Stockholmsutställningen 1897 kom Skultunas monter, som bland annat innehöll en spektakulär dopfunt i mässing, att vara en av de mest uppmärksammade. Dopfunten ställdes också ut i Paris vid Världsutställningen 1900. Där vann den en guldmedalj.[1] Företagets vinst 1897 var emellertid fortfarande svag. Situationen förvärrades närmast ytterligare i samband med att Nordiska Metall AB bildades 1897 i Västerås. Produktionen där kom att bestå av vissa metallhalvfabrikat, främst koppartråd för den elektriska industrin. Detta kom att inkräkta på Skultunas produktionsområde. Efter långdragna diskussioner med konkurrenten i Västerås, samt Granefors mässingsbruk i Blekinge bildades en gemensam försäljningsorganisation. 1902 gick de tre företagen slutligen ihop för att bilda Svenska Metallverken Försäljningsaktiebolag.

Vid Skultuna Bruk tillverkades då enligt en företagspresentation ”…alla slags kokkärl och husgerådsartiklar av koppar, aluminium och mässing och ren nickel samt större kopparslageriarbeten för tekniska och industriella behof. Inom sistnämnda kategorin märkas helsvetsade aluminiumkärl, aluminiumrörledningar m.m.” Företaget fick problem i samband med bildandet av fackföreningar och storstrejken 1909. Alla tre bolagen gick i likvidation. 1910 bildades det gemensamma Svenska Metallverken. Redan 1912 levererade bolagen stora mängder aluminium- och kopparkabel till byggandet av nya elkraftöverföringslinjer i Sverige. Efter en stor brand 1913 flyttades valsverket, rör- och tråddrageriet, kopparslageriet och pressverkstaden till Västerås.[1]

Gränges säljer Skultuna till Wachtmeister[redigera | redigera wikitext]

Svenska Metallverken förvärvades 1969[2][3] av Trafik AB Grängesberg-Oxelösund (senare namnändrat till Gränges AB). Verksamheten omstrukturerades och fick 1971 namnet Gränges Essem. Gränges Essem delades i sin tur upp i fyra företag 1974. Förutom den traditionella tillverkningen av mässings- och kopparprodukter, kom även produktion av aluminiumfolieprodukter och stötfångare att lokaliseras till orten. Gränges omorganiserades under slutet av 1970- och början av 1980-talet, vilket ledde till att dåvarande VDn Ian Wachtmeister 1983 övertog tillverkningen av bruksföremål i Skultuna via sitt industriföretag The Empire. Ett annat företag som startades samma år på det gamla bruksområdet var Skultuna Gelbgjuteri AB, idag största underleverantör till Skultuna Messingsbruk AB. De andra tillverkningsenheterna inom Gränges i Skultuna har därefter successivt funnit nya ägare. Den sista enheten, folietillverkning, såldes 2003 till ett italienskt företag. Bland företag verksamma i Skultuna som har sitt ursprung i det gamla bruket kan Skultuna Flexible AB, Skultuna Ytbehandling AB och Skultuna Folie AB nämnas.

Nutid och 400-årsjubileum[redigera | redigera wikitext]

Skultuna Messingsbruk AB ägs numera av det svenska bolaget Askembla Asset Management. Produktionen, som fortfarande pågår i liten skala består främst av montering, polering, stämpling, kvalitetskontrollering och paketering av nytillverkade mässings- och silverföremål. Skultuna har idag fem olika produktområden; Designer, Classic, Accessoarer (manschettknappar), Charms (smycken) och Christmas (jul).

Inom Classic finns många äldre modeller som Kontorsljusstaken och Ljuskronor med 5 och 7 armar. Sedan 2007 är Peder Lamm konstnärligt ansvarig för den klassiska linjen med målet att förnya den på ett klassiskt men spännande sätt, det första resultatet av samarbetet är den gustavianska Jubileumsljusstaken, framtagen efter gamla förlagor till 400-årsjubileet 2007. Skultuna har även en modern designlinje med produkter framtagna i samarbete med ledande svenska designers som Thomas Sandell, Claesson Koivisto Rune och Olof Kolte. Det tredje produktområdet, Charms, är berlocksmycken i sterling silver, här finns välkända produkter som den klassiska Skultunapärlan. Inom Accessoarer (manschettknappar) återfinns såväl den klassiska manschettknappen med kungakronan och årtalet 1607 samt motiven; Fleur de Lys, Napoleons Bi, Dubbelörnen, Tudorrosen, Bomber & Balls. År 2006 lanserades produktlinjen Christmas där den franska designern Koray Ozgen och svenska designern Charlotta Hamrin tolkat julen åt Skultuna.

I samband med 400-årsjubileet den 14 juni 2007 besökte kronprinsessan Victoria Skultuna Messingsbruk och invigde ett minnesmärke över grundaren Karl IX. Minnesmärket som restes av Skultuna Messingsbruk står vid nerfarten till bruket och består av en bronsplatta föreställande Karl IX fäst på en massiv stenstod av glavaskiffer. Bronsplattan är utförd av skulptören Ernst Nordin som även gjort många svenska mynt. Landshövding Mats Svegfors deltog också vid ceremonin.

I de gamla brukslokalerna i Skultuna finns det idag, förutom produktionen, Skultuna Fabriksbutiker med erbjudanden av porslin, glas, husgeråd, mässing, textil med mer från en lång rad varumärken. Iittala Outlet har egen lokal med försäljning av sina produkter. Dessutom finns ett å-café och två museer, varav det ena drivs av Skultuna Hembygdsförening. Skultuna Messingsbruk är idag ett av Västmanlands största turistmål.

Fotogalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g] Bååth, Sören och Lundström, Brage m.fl.: Hyttor och hamrar i Svartån, 56 sidor, utgiven 2011 av Industrihistoriska föreningen i Västerås.
  2. ^ [http://www.ne.se/sapa-ab?i_h_word=svenska+metallverken NE.se - uppslagsord Sapa AB
  3. ^ [http://www.granges.com/about/where-we-come-from/ Gränges webbplats - historik

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Eriksson, Sigurd (1957). Skultuna bruks historia 1607 - 1860 D2:1. Svenska Metallverken. sid. 291 
  • Falk, Erik (1953). Skultuna bruk som aktiebolag 1861 - 1911 D2:2. Svenska Metallverken. sid. 120 
  • Eriksson, Sigurd (1972). Skultuna bruks historia 1607 - 1911 D3. sid. 262 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]