Skyddskåren (Finland)

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Skyddskår)
Hoppa till: navigering, sök
Vasa skyddskårsdistrikts uniformsmärke.

Skyddskårsorganisationen (finska: Suojeluskuntajärjestö) var en finsk frivillig försvarsorganisation av hemvärnstyp som existerade 1917–1944. Skyddskårsrörelsen var under 1920- och 30-talen Finlands största folkrörelse med 100 000 medlemmar. Den avvecklades och förbjöds av segrarmakterna efter andra världskriget.

Tillkomst[redigera | redigera wikitext]

Skyddskårerna hade bildats inför finska inbördeskriget 1918. I augusti månad 1918 utfärdade senaten på organisationens eget initiativ en skyddskårsförordning, som fastslog att kårerna var en del av landets försvarsmakt. Detta bekräftades genom lag stiftad av riksdagen 1927.

Uppdrag[redigera | redigera wikitext]

Skyddskåren i Nummi.
Uniform modell 1927 med skyddskårens tjänstetecken.

Skyddskårsorganisationen hade regeringens uppdrag att befrämja folkets försvarsduglighet samt att försvara fosterlandet och den lagliga samhällsordningen. Skyddskårsorganisationens överbefälhavare var på samma sätt som arméchefen underställd republikens president. Efter den så kallade skyddskårskonflikten utnämndes Lauri Malmberg i september 1921 till befälhavare över skyddskårerna. Under hans ledning kom organisationen medvetet att gå in för att framhäva sin strikt militära och opolitiska funktion. Delar av skyddskårerna stod dock bakom det misslyckade så kallade Mäntsäläupproret år 1932. Den finska försvarsmakten omorganiserades 1933 och övergick då till ett territorialsystemet, som grundade sig på skyddskårernas indelning. Skyddskårsorganisationen anknöts allt närmare till försvarsmakten.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Under skyddskårsorganisationens överbefälhavare leddes verksamheten av en huvudstab. Landet var indelat i 22 skyddskårsdistrikt under 1930-talet, under vinterkriget och under tiden mellan vinter- och fortsättningskriget i 34. Av dessa var "Nylands södra", "Raseborgs" och "Vasa" skyddskårsdistrikt svenskspråkiga, "Helsingfors" och "Åbolands" var tvåspråkiga. I varje kommun fanns minst en lokal skyddskår; i många dock flera. Flera skyddskårer kunde sammanföras till en skyddskårskrets. Som mest fanns det 714 lokala skyddskårer (1944). Officerare från armén tjänstgjorde i skyddskårens huvudstab, i distriktsstaberna och som kretsbefälhavare. De lokala skyddskårerna var indelade i kompanier eller plutoner. De lokala cheferna var reservofficerare eller reservunderofficerare som erhöll ett mindre arvode. Skyddskårernas medlemmar valde på riks-, distrikts- och lokalnivå en "vald stab" av förtroendemän som biträdde och var rådgivare åt respektive chef, framförallt i ekomomiska frågor. Befälet skulle åtnjuta medlemmarnas förtroende.

Skyddskårseden[redigera | redigera wikitext]

Skyddskårernas medlemmar skulle svära följande ed:

Jag N. N lovar och försäkrar vid allt som för mig heligt och dyrbart är, att såsom Skyddskårens aktiva medlem under såväl
freds- som krigstid redligen deltaga i fäderneslandets och den lagliga samhällsordningens försvar, underkasta mig den
militära ordningen och disciplinen samt uppfylla mina skyldigheter och mig givna uppdrag.

Social sammansättning[redigera | redigera wikitext]

Samhällsklass 1917 1922 1933
Eliten 1 % 0,5 % < 1 %
Medelklass 50 % 45 % 28 %
Bönder 44 % 45 % 52 %
Arbetare 5 % 12 % 20 %
Oklassificerade < 1 % 1 % < 1 %

Liknande i andra länder[redigera | redigera wikitext]

Skyddskårer fanns även i Estland, Lettland och Litauen som likt Finland var under ryskt herravälde fram till slutet av Första världskriget.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]