Slaget på Åsundens is
| Slaget på Åsundens is | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Sten Sture den yngres krig mot Danmark | |||||||
 Sten Sture den yngres död på Mälarens is, av Carl Gustaf Hellqvist (1880). | |||||||
| |||||||
| Stridande | |||||||
| Sturepartiet och svenskar | Danmark och unionspartiet | ||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||
| Sten Sture den yngre | Otto Krumpen | ||||||
| Styrka | |||||||
| 10 000 man | 10 000 man | ||||||
| |||||
Slaget på Åsundens is eller slaget vid Bogesund utspelades den 19 januari 1520 i Sverige på sjön Åsundens is, i höjd med Skottek tre km söder om Bogesund (nuvarande Ulricehamn). En svensk styrka under riksföreståndaren Sten Sture den yngre förlorade slaget mot en dansk armé under ledning av Otto Krumpen.[1] Sten Sture sårades dödligt, varför slaget fick långtgående konsekvenser för den politiska utvecklingen i Sverige.
Händelsen[redigera | redigera wikitext]
Vintern 1519–1520 ansåg den danske unionskungen Kristian II tillfället moget att återkräva överhögheten över Sverige. Kristian hade redan 1499 valts till Sveriges tronföljare. I Halland samlades de nyrekryterade legosoldaterna under Otto Krumpens ledning.
Omkring tjugondedag Knut 1520 lät Otto Krumpen sin här marschera över gränsen genom Ätrans dalgång. Årstiden var väl vald. Endast på vintern kunde en här snabbt förflytta sig. Områden som på sommaren var till hjälp för försvararna som floder, sjöar och träsk låg nu frusna och gagnade anfallarna som lättframkomliga vägar.
Gränsbefolkningens bondesoldater och det västgötska frälsets svenner mobiliserades, och riksföreståndaren Sten Svantesson Sture kom till Västergötland för att leda försvaret. Sture valde med omsorg platsen för att möta fienden. De höga bergssidorna vid Skottek där sjön är som smalast, var lämpligast att bygga bråtar, befästningsanordningar att anfalla fienden ifrån. Den danska hären kom tågande den 19 januari.
Det är då Sten Sture blir skadad. Rimkrönikan berättar:
- Som the begynthe skjuta som bäst
- Och jag redh opå en blakoten häst,
- Som vrenede och språng både till och frå
- I örlig kunde både bijta och slå;
- Lyckan ej bättre med mig stod
- Genom benet bleff jag skutin med ett lod.
Sten Sture blev skadad av en kanonkula som studsade upp från isen och träffade honom strax ovanför ena knäet, skottet dödade också hans häst. Riksföreståndaren fördes svårt sårad ur striden, och den än idag ekbevuxna platsen Skottek vid Åsundens östra strand fick sitt namn. Detaljer från själva striden finns inte bevarade men resultatet blev en total seger för den danska hären. Detta innebar att vägen upp mot Mälardalen i princip stod öppen. Krumpens här brandskattade de västgötska socknarna och brände Bogesund (nuvarande Ulricehamn), Falköping, Skövde och Skara. Sten Sture avled 3 februari 1520 på Mälarens is på väg mot Stockholm. En kort tid därefter hyllade riksrådet Kristian som Sveriges konung. I november samma år utspelade sig efterspelet i Stockholm där Kristian blev krönt, en kröningsfest som ledde till Stockholms blodbad.
Den på sin tid kända dikten Herr Stens visa av Edvard Bäckström har motiv från slaget.
Minnesmärke[redigera | redigera wikitext]
Nedanför kursgården Skottek står en minnessten rest på den står följande;
Sten Sture d.y.
sårades dödligt på Åsundens is
den 19 januari 1520
under strid mot rikets fiender
för Sveriges själfständighet
- - -
vid Skotteken restes denna vård
år 1914
för att hugfästa minnet af
en bland Sveriges ädlaste män
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Boger, Gustaf (1951). Ulricehamns krönika: blad och bilder ur en stads historia. Ulricehamn. Libris 419711[sidnummer behövs]
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Bygden vid ridvägarna : årtusenden kring Åsunden. [Ulricehamn]: [Ulricehamns offset]. 1997. Libris 7793259. ISBN 91-971038-6-1
- Larsson, Lars-Olof (1997). Kalmarunionens tid : från drottning Margareta till Kristian II. Stockholm: Rabén Prisma. Libris 7408324. ISBN 91-518-3165-1
Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]
- Harrison, Dick (1998). ”Sista gången Sverige erövrades?”. Pennan & svärdet 1998:7,: sid. 32-38 : ill.. 1403-3828. ISSN 1403-3828. Libris 10737259
- Norborg, Lars-Arne (1994). ”Kamp om makten slutade i nederlag.”. Populär Historia (Lund : Populär historia, 1991-) 1994:1,: sid. 30-35 : ill.. ISSN 1102-0822. http://www.popularhistoria.se/artiklar/kamp-om-makt-slutade-i-nederlag/. Libris 2133153