Slaget vid Borodino
| Slaget vid Borodino | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Napoleonkrigen | |||||||
 Napoleon I på Borondinohöjderna, av Vasilij Veresjtjagin, 1897 |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
 Frankrike |
 Ryssland |
||||||
| Befälhavare/ledare | |||||||
| Napoleon I |
Michail Kutuzov |
||||||
| Styrka | |||||||
| 130 000 man 587 kanoner [1] |
120 000 man 640 kanoner |
||||||
| Förluster | |||||||
| 27 000 - 35 000 döda och sårade[2] | 39 000 - 45 000 döda och sårade[3][4] | ||||||
|
|||||
Slaget vid Borodino (ryska: Бородино) den 7 september 1812 var ett viktigt och stort fältslag under Napoleonkrigen.
Innehåll |
Bakgrund[redigera]
I juni 1812 marscherade Napoleon in i Ryssland. Krigsministern Michail Barclay de Tolly tillämpade den "brända jordens taktik", det vill säga att han lät trupperna retirera och förstörde de områden dessa lämnade, för att inte ge fienden någon fördel. Den 29 augusti ersattes han av Michail Kutuzov. När Napoleon närmade sig Moskva beslöt man att försöka stoppa hans framfart genom att gå in i batalj. Vid byn Borodino i guvernementet Moskva, cirka 10 mil väster om Moskva, fann han lämplig terräng och lät bygga omfattande befästningarbeten med början den 3 september. I mitten åt höger anlades Rajevskij-redutten och på vänstra flanken byggdes de tre Bagration fleches (pilformade vallar utefter en diagonal - se befästning) - tillsammans utgörande en stark befästning.
Fältslaget[redigera]
Styrkeförhållandena varierar i olika källor, men cirka 250 000 man i två ungefär lika stora härar gjorde detta slag till ett av de fram till dess största i historien.
Klockan 5 på morgonen den 7 september beordrade Napoleon en frontalattack - en taktik som han mindre ofta använt. Kungen av Neapel, Joachim Murat, ledde en kombinerad infanteri- och kavelleriattack och intog den centrala Rajevskij-redutten. Ryska reserver sattes in och striderna böljade fram och tillbaka med mycket stora förluster på båda sidor. I skydd av mörkret, klockan 2 på morgonen, lämnade ryska armén slagfältet i två kolonner och retirerade några kilometer men till slut nära Moskva, alltså knappt 100 km, där man vid ett krigsråd beslutar att inte försvara Moskva.
Slaget slutade utan avgörande men med förlust av halva ryska styrkorna och en fjärdedel av de franska, sammanlagt nära 100 000 i förluster. Slaget vid Borodino var inte bara det största utan även ett av de allra blodigaste slagen i historien dittills.
Se även[redigera]
- Napoleonkrigen
- Michail Kutuzov
- Panorama (målning) Panoramamålning över Slaget vid Borodino.
Källor[redigera]
- Borodino i Nordisk familjebok (2:a upplagan, 1905)
- Helen & Nick Mozak. ”Petr Ivanovich Bagration”. http://www.100megsfree4.com/rusgeneral/bagrat.htm. Läst 25 april 2011.
Noter[redigera]
Referenser[redigera]
- Lindqvist, Herman (2004). Napoleon. Norstedts
- Riehn, Richard K. (2005). Napoleon's Russian Campaign. John Wiley & Sons
- Smith, Digby (1998). The Greenhill Napoleonic Wars Data Book. London: Greenhill Books
Externa länkar[redigera]
- Eight Attacks on 'Bagration Fleches' - på engelska
- The Battle of Borodino - på engelska
- Napoleonic Guide - Borodino - på engelska (med popups)
