Slaget vid Brobacka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Slaget vid Brobacka
Del av Nordiska sjuårskriget
Ägde rum 9 augusti 1566
Plats Alingsås, Sverige
Resultat Förkrossande svensk seger, Danmarks härjningståg i Västergötland stoppas.
Stridande
 Sverige  Danmark
Befälhavare/ledare
Sverige Charles de Mornay Danmark Daniel Rantzau
Styrka
3 700 man 7 500 man, samt trossen på drygt 1 000 man
Förluster
550 man 2 500 man, samt hela trossen.

Slaget vid Brobacka var ett fältslag under Nordiska sjuårskriget mellan svenska och danska styrkor den 9 augusti 1566. Slaget stod i trakten av Alingsås och vanns av de svenska trupperna.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Den danske härföraren Daniel Rantzau hade med en armé på 7 fanor och 15 fänikor (8 000 man, minst 600 hästar samt 300 trossvagnar och artilleri) under flera år i mitten av 1560-talet härjat i Västergötland och plundrat och bränt flera städer, bland annat Bogesund (Ulricehamn), Falköping, Skara och Lidköping. Efter att Rantzaus trupper decimerats av sjukdomar, bland annat rödsot, fick den franske fältherren i svensk tjänst Charles de Mornay order om att anfalla Rantzau med de styrkor de Mornay hade i Värnamo.

Charles de Mornays åtgärder och övriga omständigheter tvingade Rantzau att bryta upp och förbereda ett återtåg till Danmark. Smärre skärmytslingar inträffade, till exempel vid Tråvads bro, där danskarna förlorade en hel del folk och vapen. Rantzau och de legoknektar som var i dansk tjänst ville helst undvika ett regelrätt fältslag, eftersom de inte ville riskera det stora krigsbyte de medförde.

Danskarnas återtåg hindras[redigera | redigera wikitext]

Charles de Mornay fick order den 19 juli av Erik XIV att samla allmogen i Småland och Västergötland för att bygga och uppkasta bråtar för att stänga in danskarna vid deras återtåg. På detta sätt ville man fördröja danskarna så att Eriks trupper skulle kunna hinna fram och ta hela Rantzaus armé tillfånga.

I slutet av juli bråtade Mornay nejden runt Alingsås (Brobacka). Förhuggningar gjordes också vid Hästabräckan (den branta backen vid Sävelångens norra ända). Man förskansade också kullen ovanför Hästabräcken och man byggde flera fällor. Vidare högg man stora granar nästan intill stammen och fallpunkten och virade ett rep runt stammen. På detta sätt kunde man sedan vid lämpligt tillfälle fälla träden med hjälp av repen och blockera vägen för fienden. Det är ett förfarande med urgamla anor som även lever kvar i moderniserad form.

Rantzau inringas[redigera | redigera wikitext]

På morgonen den 3 augusti hade svenskt spaningskommando fått kontakt med danskt förrytteri ungefär vid Torp strax utanför Alingsås. Huvuddelen av den danska hären var på väg mot kyrkbyn i Alingsås, och gjorde halt vid Härsberget. Mellan danskarna och gränsen stod nu de Mornay, som efter förstärkningar förfogade över 1 450 ryttare och 3 880 knektar. De danska styrkorna befann sig därmed i ett mycket svårt läge, med grasserande sjukdomar och stor brist på livsmedel.

Efter fem dagar insåg Rantzau att han var tvungen att slå sig ut, annars skulle hären gå under av sjukdom och svält. Han valde då vägen över Brobacka.

Slaget den 9 augusti[redigera | redigera wikitext]

I gryningen den 9 augusti skickade svenska spanare signal till Brobacka om att danskt rytteri satts i rörelse i backen upp mot Fjällsjön. Det svenska försvaret vid Brobacka bestod av 3 700 man uppbådad allmoge. Resten av allmogen var på andra förhuggningar i Västergötland.

När Rantzau nådde fram till bron över sundet fann han denna riven. När han gjorde halt, började en våldsam eldgivning från åsen. Danskarna fick snabbt ta skydd bakom bergskullarna. Rantzau besvarade elden kraftigt men vågade inte stanna, eftersom han trodde den svenska styrkan var övermäktig. Han skickade rytteriet på vänstra flanken för att loda djupet i sundet. Besked lämnades att en ryttare i taget kunde vada över. Artilleriet och ryttare började gå över mot Östad, cirka 3 000 man.

Rantzau var förvånad över att svenskarna inte anföll och att danskarnas släpptes fram utan strid. Förklaringen var enkel: Charles de Mornay hade gett klara order om att det var trossen man skulle ge sig på, inget annat. När den kom, stormade svenska ryttare och hakeskyttar ner från klipporna norr om vägen.

Panik utbröt bland danskarna. På en halvtimma dödades 900 danskar. Trossen, över 300 rustvagnar och 600 hästar, stod stilla. Svenskarna tog allt krigsbyte och försvann lika fort som de hade kommit. I efterrytteriet utbröt vild panik, danskarna trodde hela svenska hären anföll. De vräkte undan vagnarna och flydde i vild oordning över mot Starrkärrs socken och Nödinge. På stridsplatsen låg inte mindre än fyra stupade danska hövdingar, Tomas Kruuse, Krister Scramm, Morten Krabbe och Josef Muus August Zwertlein, jämte 2 500 andra stupade danskar. Hela trossen fick överges.

I ett samtida brev till den danska kungen skildras hur tacksamma de överlevande var över att så småningom nått fram till den danska lägret vid Gullbergs ängar - det vill säga fälten vid skansen Lejonet i nuvarande Göteborg. Men danska källor framhåller också att Charles de Mornay hade kunnat förinta hela den danska hären, om han hade varit mindre ridderlig.


Efter slaget[redigera | redigera wikitext]

Vid mönstring av de svenska styrkorna i Lena socken den 12 augusti fanns 3 143 människor i livet. Än i våra dagar har upphittats kanonkulor, svärd, armborst, hästtänder m m. Tydliga skyttevärn finns bevarade, och även hålvägen där överfallet ägde rum finns kvar. Förlusterna på den danska sidan uppges till 2 500 man, samt hela trossen.

Minnessten vid Brobacka[redigera | redigera wikitext]

En minnessten för slaget avtäcktes den 9 augusti 1986 på initiativ från Jan Skoglöw och Alingsås fornminnesförening. Vid avtäckandet deltog både svenska och danska officerare, samt flera minnesregementen.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Jan Skoglöv, Alingsås krigsskådeplats 1566, Alingsås 1983
  • Jan Skoglöv, Slaget vid Brobacka 1566, Alingsås 1987