Slaget vid Chattanooga
Från Wikipedia
| Slaget vid Chattanooga | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av amerikanska inbördeskriget | |||||||
 |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
 Nordstaterna (USA) |
 Konfederationen (CSA) |
||||||
| Befälhavare | |||||||
| Ulysses S. Grant |
Braxton Bragg |
||||||
| Styrka | |||||||
| 56 359 | 46 010 | ||||||
| Förluster | |||||||
| 5,824
753 döda 4,722 sårade 349 saknade |
6,667
361 döda 2,160 sårade 4,146 saknade/tillfångatagna |
||||||
Slaget vid Chattanooga, även känt som Chattanooga III, var ett fältslag under det amerikanska inbördeskriget.
Från de sista dagarna i september till och med mitten av oktober 1863 belägrade general Braxton Bragg nordstatsarmén under generalmajor William Rosecrans vid Chattanooga och skar av deras försörjningslinjer. Den 17 oktober tog generalmajor Ulysses S. Grant befälet över de västra nordstatsstyrkorna. Han förflyttade trupper för att förstärka Chattanooga och ersatte Rosecrans med generalmajor George Thomas. En ny försörjningslinje etablerades. Generalmajor William Sherman, med 4 divisioner, anlände i mitten av november och påbörjade offensiver.
Mellan 23 och 24 november anföll Shermans styrkor och erövrade Orchard Knob och Lookout Mountain. Den 25 november intogs den till synes ogenomträngliga ställningen vid Missionary Ridge, och en av de två konfederationsarméerna slogs på flykten. Nordstaterna höll därmed Chattanooga ("Porten till Nedre Södern") och staden blev underhålls- och transportcentrum för Shermans Atlantakampanj 1864.
|
|||||||||||||||||
