Slaget vid Denain

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Slaget vid Denain
Del av spanska tronföljdskriget
Villars a Denain1.jpg
Marskalk Villars leder det franska anfallet vid Slaget vid Denain. Olja på duk, 1839. (Galerie des Batailles, Slottet i Versailles)
Ägde rum 24 juli 1712
Plats Denain, dagens Frankrike
Resultat Avgörande fransk seger
Stridande
 Holländska republiken
 Österrike
 Frankrike
Befälhavare/ledare
Republiken Förenade Nederländerna Greven av Albemarle
Habsburgska monarkin Eugen av Savojen
Kungariket Frankrike Claude de Villars
Styrka
120 000[1] 100 000[2]
Förluster
6 500 döda eller skadade
(ink. 4 100 tillfångatagna)[3]
2 100 döda eller skadade

Slaget vid Denain var ett jättelikt slag under spanska tronföljdskriget. Detta var Claude de Villars största seger. Slaget var mycket stort med dåtida mått, med sina 225 000 stridande soldater. Det utspelade sig den 24 juli 1712 i staden Denain i norra Frankrike.

Slaget[redigera | redigera wikitext]

Villars anföll med bajonetter, något som chockade Eugens armé. Sedan lät han skjuta med sina 12-pundiga kanoner och slutligen anföll han med krypskyttar. I den österrikiska högerflygeln utbröt kaos då fransmännen attackerade och flanken utplånades. Värst gick det dock för holländarna som stängdes in och slaktades av fransmännen.

Anfallet slogs dock tillbaka av österrikiska reserver, som genomförde tre mottattacker. Motattackerna misslyckades totalt. De franska trupperna tryckte tillbaka österrikarna i floden Schelde och många drunknade.

6 500 österrikare och holländare stupade, medan endast 2 100 fransmän dödades eller sårades.

Efterspel[redigera | redigera wikitext]

Slaget var naturligtvis en stor personlig förlust för Eugen, men betydde i övrigt inte särskilt mycket för spanska tronföljdskriget. Kriget fortsatte i två år till.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Lynn, John A. (1999) (på engelska). The Wars of Louis XIV, 1667–1714. Longman. sid. 353-54. ISBN 0-582-05629-2 
  2. ^ Chandler sätter siffran till 24 000
  3. ^ Chandler, David G. (2003). Marlborough as Military Commander. Spellmount Ltd. sid. 305. ISBN 1-86227-195-X 

Källor[redigera | redigera wikitext]