Slaget vid Eylau

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Slaget vid Eylau
Del av Fjärde koalitionskriget
"Napoleon on the field of Eylau" av Antoine-Jean Gros
Napoléon on the field of Eylau av Antoine-Jean Gros.
Ägde rum 7–8 februari 1807
Plats Preußisch Eylau,[a] Ostpreussen
Resultat Taktisk fransk seger
Strategiskt resultatlöst
Stridande
Frankrike Franska kejsardömet  Ryska imperiet
Kungariket Preussen Preussen
Befälhavare/ledare
Frankrike Napoleon I Kejsardömet Ryssland General Bennigsen
Kungariket Preussen General L'Estocq
Styrka
75 000:[1]
Napoleon: 45 000
Ney: 14 500
Davout: 15 000
200 kanoner
76 000:[1]
Benningsen: 67 000 ryssar
Lestoq: 9 000 preussare
460 kanoner
Förluster
10 000-15 000[2] 15 000[3]

+ 3000 fångar

Slaget vid Eylau var den första stora konfrontationen mellan Napoleon I och Alexander I sedan slaget vid Austerlitz. Efter att ha besegrat och nära tillintetgjort de Österrikes och Preussens styrkor 1805-06 ville Napoleon också krossa den ryska armén som han ansåg var farligast. Han jagade den genom Preussen och hann upp den vid Preusslack-Eylau nära den ryska gränsen. Slaget blev mycket blodigt, men följdes snart av slaget vid Friedland som blev en av Napoleons största segrar.

Vid Eylau hade den ryska armén samlats, och Napoleon angrep den utan att vänta på Michel Neys förstärkningar. Efter några timmars strider hade fransmännen förlorat stora mängder soldater och ryssarna tycktes ha övertaget. Deras soldater hade nästan trängt fram till Napoleon själv. Då stormade Joachim Murat fram med hela det franska kavalleriet och lyckades nå fram till det ryska artilleriet, men en stor mängd franska ryttare stupade i artillerielden. Napoleon satte in det kejserliga gardet, den sista reserven, och lyckades hålla ryssarna uppehållna tills sent på kvällen då Ney kom fram med förstärkningar. Nu satte kejsaren in allt han hade på att bryta sönder den ryska centern. Tidigt på morgonen drog sig ryssarna undan men fransmännen hade förlorat stora mängder trupper. Eylau hade tagit eld och det låg sönderskjutna lik och hästar över hela fält. Kejsaren stannade tre dagar bland de döda och sårade innan han gav sig vidare.

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Orten ligger nu i ryska Kaliningrad oblast och namnändrades till Bagrationovsk 1946, efter den ryska generalen som befallde en del av den ryska armén. Orten styrdes också av Polen som Iławką mellan 1945-1946.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Chandler, David G. (1966) (på engelska). The Campaigns of Napoleon. New York. sid. 536. ISBN 0-02-523660-1 
  2. ^ Chandler, David G. (1966) (på engelska). The Campaigns of Napoleon. New York. sid. 548. ISBN 0-02-523660-1  Chandler antyder att förlusterna kan ha varit så höga som 25 000, men medger att det faktiska antalet inte kan fastställas.
    Francheschi, General Michel; Weider, Ben (2007) (på engelska). The Wars Against Napoleon. Savas Beatie. sid. 118. ISBN 1-932714-37-5 , anger 14 000.
    Connelly, Owen (2005) (på engelska). The Wars of the French Revolution and Napoleon, 1792-1815. Routledge. sid. 137. ISBN 0-415-23983-4 , föreslår troligen över 15 000.
  3. ^ Chandler, David G. (1966) (på engelska). The Campaigns of Napoleon. New York. sid. 548. ISBN 0-02-523660-1 
    Francheschi, General Michel; Weider, Ben (2007) (på engelska). The Wars Against Napoleon. Savas Beatie. sid. 118. ISBN 1-932714-37-5  anger 20 000 och 3 000 tillfångatagna.
    Connelly, Owen (2005) (på engelska). The Wars of the French Revolution and Napoleon, 1792-1815. Routledge. ISBN 0-415-23983-4  anger 15 000.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]