Slaget vid Fraustadt

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök
Slaget vid Fraustadt
Del av stora nordiska kriget
Datum 3 februari 1706 (ss)
2 februari 1706 (gs)
13 februari 1706 (ns)
Plats Polen Wschowa, nuvarande sydvästra Polen
Utfall Svensk seger
Stridande
Sverige Sachsen
Ryssland
Polen-Litauen
Befälhavare
Carl Gustaf Rehnskiöld Johann Matthias von der Schulenburg
Styrka
3 700 infanteri
5 700 kavalleri
16 000 infanteri
2 000 kavalleri
32 kanoner
Förluster
424 döda
760 sårade
8 000 döda
7 600 tillfångatagna

Slaget vid Fraustadt den 3 februari 1706 var en av karolinernas största segrar under stora nordiska kriget 1700-1721. En överlägsen sachsisk-rysk-polsk-litauisk här tillintetgjordes på mycket kort tid av Karl XII:s general Carl Gustaf Rehnskiöld och segern räknas tillsammans med Narva 1700 och Holowczyn 1708 som hans stora segrar över Ryssland. Följderna blev att August II:s välde upplöstes totalt genom freden i Altranstädt och att den svenskvänlige Stanislaw Leszczynski erkändes som polsk regent.

Innehåll

[redigera] Bakgrund

Efter slaget vid Kliszow i juli 1702 förhandlade Karl XII om att avsätta August II från Polens tron, men utan resultat. Den svenska armén utsatte då den väl befästa[1] staden Thorn (Torun) vid floden Weichsel för en långvarig blockad från maj till oktober 1703. Staden föll och dess hela garnison om 4800 sachsiska soldater togs till fånga. Den svenska arméns styrka, tillsammans med Augusts avtal med Peter den store av Ryssland fick många polska adelsmän att gå över till oppositionen. I februari 1704 förklarades August inte längre vara kung i Polen och i juli samma år valdes Stanislaw Leszczyński till kung.[2] August var dock inte slagen och ryssarna hade ett intresse av att stödja honom. Ryska och sachsiska trupper förenades i slutet av 1705.[3]

[redigera] Slaget

Den svenska armén ställde upp sig på fältet öster om Fraustadt klockan fem på morgonen, samtidigt som den sachsisk-ryska armén bröt upp för att förfölja svenskarna. Rehnskiöld hade valt plats för slaget, vilket var en fördel, som kom väl till pass då det stora sachsisk-ryska övertaget var på 18 300 man mot svenskarnas 9 400. Svenskarna hade dock ett övertag i kavalleri, vilket gjorde den öppna terrängen lämplig. Området var omgivet av sumpmarker och vattendrag, men dessa var frusna under vintern och därmed kunde det svenska kavalleriet utnyttja marken.
Då Schulenburg inte kunde skydda flankerna ordentligt valde han att inta en defensiv stridsställning. Infanteriet ställdes upp mellan byarna Röhrsdorf och Geyersdorf. Framför infanteriet förstärktes ställningen med spanska ryttare och andra stormhinder. Kavalleriet fördelades bakom infanteriet för att förhindra en svensk omfattning. Vid sjutiden började svenskarna rycka fram. Den sachsisk-ryska stridsställningen var svårrörlig, vilket svenskarna noterat under spaning. De svenska kavalleriflyglarna gjorde en kringgående rörelse för att anfalla det sachsiska kavalleriet. Infanteriet och resten av kavalleriet anföll frontalt mot det sachsisk-ryska infanteriet. Det sachsisk-ryska kavalleriet tvingades bort och därmed kunde de svenska kavalleriflyglarna anfalla det sachsisk-ryska infanteriet i ryggen. Det svenska infanteriet lyckades passera de spanska ryttarna och en närstrid kunde utkämpas. Det bakomvarande kavalleriet kunde rycka fram och rida ner motståndarna. De ryska bataljonerna sattes snart ur stridbart skick och de sachsiska bataljonerna började till slut retirera och förföljdes av det svenska kavalleriet, som omringade dem. Efter två timmars strid gav de sachsiska trupperna upp och slaget över.[3][4]

[redigera] Följder

Slaget vid Fraustadt är en av de största svenska segrarna. 7 300 stupade på den sachsisk-ryska sidan (varav 6 000 ryssar), medan svenskarna förlorade 400 döda och 740 sårade.

Tsar Peter gav efter förlusten order om att de ryska styrkorna i staden Grodno skulle retirera till Ukraina. De flydde över floden Njemen och hann förstöra den enda bron, vilket gav dem ett försprång före de förföljande svenskarna. Flykten skedde genom svårframkomlig terräng och tärde hårt på soldaterna. När de nådde fram till Ukraina hade ryssarna förlorat 17 000 man sedan inneslutningen i Grodno. Svenskarna hade nått en framgång genom att ryssarna tvingats lämna östra Polen. Svenskarna stannade i Polen för att proviantera, innan de gick in i Sachsen den 27 augusti 1706. Sachsen utgjorde tysk-romerskt territorium och intåget medförde en risk för att kejsaren i Wien skulle förklara krig. I byn Altranstädt väster om Leipzig inleddes förhandlingar och fred slöts mellan Sverige och Sachsen den 14 september. Avtalet innebar bland annat att August skulle avstå den polska kronan och avsäga sig förbundet med Ryssland. Svenskarna slog vinterkvarter i det rika Sachsen och armén kunde rustas inför det ryska fälttåget.[4]

[redigera] Referenser

  1. ^ Liljegren, Bengt: Karl XII - En biografi, s. 123. Historiska Media, Lund 2000.
  2. ^ Kuvaja, Christer: Krigen kring Östersjön - Karolinska krigare 1660-1721, s. 156-160. Schildts Förlags AB, Helsingfors 2008.
  3. ^ [a b] Ericson, Lars m fl: Svenska Slagfält, s.274–279. Wahlström & Widstrand 2003.
  4. ^ [a b] Kuvaja, Christer: Krigen kring Östersjön - Karolinska krigare 1660-1721, s. 168-172. Schildts Förlags AB, Helsingfors 2008.

[redigera] Litteratur

[redigera] Externa länkar

Personliga verktyg
Skapa en bok