Slaget om Hornborgen
| Slaget om Hornborgen | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Ringens krig | |||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
| Isengård | Rohan | ||||||
| Befälhavare/ledare | |||||||
| Aragorn, Theoden | |||||||
| Styrka | |||||||
| 10 000 orcher, främst uruk-hai, samt därtill 2 000–3 000 dunlänningar | 1 000 rohirrim; till dessa ytterligare 1 000 rohirrim i slutstriden | ||||||
| Förluster | |||||||
| I praktiken hela armén förintad | Ett par hundra döda och sårade | ||||||
Slaget om Hornborgen (i filmerna kallat Slaget vid Helms klyfta) var ett slag i J.R.R. Tolkiens Härskarringen. Slaget utkämpades mellan Sarumans styrkor och krigarna av Rohan under kung Théoden. Rohans krigare hade tagit skydd i Hornborgen i Helms klyfta. Slaget utspelade sig 4 mars T.A. 3019. Isengård deltog med 10 000 orcher – företrädesvis uruk-hai – samt 2000–3000 dunlänningar. Rohan deltog med totalt 2 000 rohirrim och dessutom huorner. Rohan hade inte så många bågskyttar som hade behövts, och striden blev därmed mycket jämnare än den annars hade varit.
Sarumans styrkor, vanliga orcher och uruk-hai, tillsammans med mänskliga dunlänningar anlände till dalen vid Helms klyfta mitt i natten. De körde över det första försvaret, "Helms dike", och försökte bryta igenom fortets (Hornborgens) port med hjälp av en murbräcka. Emellertid lyckades Aragorn, Éomer och rohirrim med en motattack, varvid de styrkor som hotade porten skingrades.
Orcherna och dunlänningarna reste sedan hundratals stegar för att på så vis ta sig över muren. Aragorn och Éomer var tvungna att flera gånger omförflytta de trötta försvararna för att slå tillbaka de orcher som kom uppför stegarna och över muren. Samtidigt lyckades en liten grupp orcher obemärkt ta sig in genom en i murverket lågt belägen öppning avsedd för avloppsvatten, och kunde attackera. Emellertid reagerade försvararna snabbt och drev tillbaka även dessa orcher, varefter öppningen under försvar av dvärgen Gimli kunde förseglas. Med hjälp av sprängämnen konstruerade av Saruman kunde de attackerande styrkorna snart åter använda denna angreppsväg. Detta nödgade försvararet att dra sig tillbaka till Glittrande grottorna och till Helms klyfta, men snart nyttjade Sarumans styrkor sprängämnena för att komma in även där. I samma stund ljöd Helm hammarhands stora horn i Helms klyfta, varefter en ryttartrupp ledd av Théoden och Aragorn red ut, tätt följd av fotsoldater. Théoden och Aragorn skar igenom Sarumans styrka och kunde ta sig till "Helms dike".
Båda arméerna upptäckte att huornerna hade rört sig för att blockera en möjlig flyktväg för orcherna. Då anlände Gandalf, Erkenbrand och tusen andra soldater till fots och anföll. Dunlänningarna var så rädda för Gandalf att de inte kunde slåss längre. Orcherna tappade kontrollen och sprang in bland träden där huornerna dödade dem, och Rohan kunde vinna slaget.
Efter striden gav dunlänningarna upp och fick tillåtelse av åka hem av Théoden. Rohirrim krävde att allt krig mellan dem själva och dunlänningarna skulle upphöra, och att de skulle retirera till andra sidan av Isen. De döda dunlänningarna blev begravda i en egen hög separerade från orcherna.
