Slaget vid Lützen (1813)
| Slaget vid Lützen | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Napoleonkrigen | |||||||
Napoleon I vid Lützen. |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
| Befälhavare | |||||||
|
|||||||
| Styrka | |||||||
| 120 000 man | 73 000 man | ||||||
| Förluster | |||||||
| 18 000–22 000 | 18 000–22 000 | ||||||
|
|||||
Slaget vid Lützen (kallas även slaget vid Großgörschen) inträffade under Napoleonkrigen då fransmännen och deras allierade höll på att reorganisera sig i Tyskland efter det katastrofala nederlaget i Ryssland 1812.
Den 2 maj 1813 attackerade den preussiske generalen Ludwig Adolf Peter von Wittgenstein marskalk Neys armékår utanför Lützen i Sachsen för att återta kontrollen över Leipzig. Efter att ha fått förstärkning av flera kårer kunde fransmännen stå emot de allierades attacker, och efter ett kraftigt artilleribombardemang släppte Napoleon I lös Kejsargardet mot de allierades center, och dessa tvingades retirera i god ordning framemot skymningen. Det allierade nederlaget hade blivit totalt, om fransmännen hade haft tillgång till mer kavalleri, men detta fanns inte att tillgå efter de katastrofala förlusterna i Ryssland föregående år.
Napoleon förlorade drygt 22 000 man (12 000 enligt andra uppgifter; se Nordisk Familjebok, 2:a upplagan) de allierade förlorade ungefär lika många.
Trots att Lützen inte hade varit något avgörande slag, ledde fransmännens seger till att deras tyska allierade förblev lojala emot Napoleon, om än tillfälligt.
[redigera] Jämför med
- Slaget vid Lützen (1632)