Slaget vid Marengo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Slaget vid Marengo
Del av Andra koalitionskriget
Lejeune - Bataille de Marengo.jpg
Slaget vid Marengo av Louis-François Lejeune.
Ägde rum 14 juni 1800
Plats Spinetta Marengo, Alessandria, Piedmont, dagens Italien
Resultat Avgörande fransk seger
Stridande
Frankrike Franska republiken  Habsburgska monarkin
Befälhavare/ledare
Napoleon Bonaparte
Louis Desaix 
François Kellermann
Michael von Melas
Peter Ott
Styrka
23 000 upp till 28,000
15 kanoner upp till 24 kanoner[1]
30 000
100 kanoner[1]
Förluster
1 100 döda
3 600 skadade
900 saknade eller tillfångatagna[2]
Totalt: 5 600[3]
1 000 döda
5 500 skadade
2 900 tillfångatagna
15 kanoner erövrade
40 fanor erövrade[2]
Totalt: 9 400[4]

Slaget vid Marengo utspelades i Spinetta Marengo, Piemonte, nordvästra Italien, 14 juni 1800 under franska revolutionskrigen. Det slutade med en fransk seger och att österrikarna var tvungna att lämna större delen av Italien.

Slaget[redigera | redigera wikitext]

Franska styrkor ledda av Napoleon I (nyunämnd förste konsul i Brumairekuppen) attackerades av österrikarna under general Michael von Melas. Fransmännen blev överrumplade och retirerade. När tidigare avdelade trupper ledda av den franske generalen Louis Desaix återkom (efter att Napoleon skickat brådskande bud) vände striden till fransmännens favör. Efter artilleribombardemang med ett följande motanfall av Desaix trycktes österrikarnas högra flank tillbaka och nedgjordes av Kellermans kavalleri. Österrikarna drog sig tillbaka till Alessandria med en halverad styrka. De franska förlusterna var betydligt mindre men bland de döda fanns Desaix.


Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Benoît, Jérémie (2000) (på franska). Marengo: Une victoire politique. Réunion des Musées Nationaux. Sid. 117. ISBN 2-7118-4010-7 
  2. ^ [a b] Benoît, Jérémie (2000) (på franska). Marengo: Une victoire politique. Réunion des Musées Nationaux. Sid. 122. ISBN 2-7118-4010-7 
  3. ^ Chandler, David G. (1966) (på engelska). The Campaigns of Napoleon. New York. Sid. 296. ISBN 0-02-523660-1  anger: 25% förluster totalt.
  4. ^ Chandler, David G. (1966) (på engelska). The Campaigns of Napoleon. New York. Sid. 296. ISBN 0-02-523660-1  anger: 15 colours, 40 kanoner, 8 000 tillfångatagna och 6 000 döda. Asprey, Robert (2001) (på engelska). The Rise of Napoleon Bonaparte. Basic Books. Sid. 387. ISBN 0-465-04881-1  anger: 6 000 döda eller skadade och ytterligare 6 000 tillfångatagna; 15 fanor, 40 kanoner.